Recension: Lyriskt på gitarr
Anne Jusslin, gitarr, Heikki Sivonen, flöjt, Ilkka Teerijoki, klarinett i Sandels 6.10. Vainio, Zohn.
Jan Mikael Vainio (f. 1972) är med sin vurm för metallmusik i allmänhet och dess mer aparta subgenrer i synnerhet något av en främmande fågel på den inhemska konstmusikhimlen, samtidigt som hans egen produktion uppvisar relativt sparsamt filtrerade intryck från den elektrifierade världen.
Enligt den något kryptiska verkpresentationen röjer sologitarrstycket Black Void Nirvana (2009) infuenser från bl.a. metall och gothrock, men de tydligaste intrycken är faktiskt hämtade från flamencons värld.
Flamencon skymtar fram mellan raderna även i den nu uruppförda sviten Seven Days med underrubriken Miniatures for nylon and steel string guitar (2010), medan Vainios nedslag i skiftande stämningar under veckans dagar överlag ger ett rätt allmängiltigt intryck.
Någon desto mer svårartad ”måndag morgon blues” infinner sig inte och ett förvånansvärt sansat sinnestillstånd redovisas även för lördag 09.15, fredagsnattens röjarparty till trots. De metallsträngade satserna nyttjar en del rockinfluerade spelsätt, men den klassiska estetiken är ändå dominerande.
Elegiska stämningar
Kvällens andra uruppförande, Diesel Rhythm Canticle för flöjt, klarinett och gitarr, är tillkommen under en tung period i Vainios liv, men demonstrerar musikens förmåga att höja sig över materien. Milt elegiska stämningar dominerar förvisso, men i övrigt handlar det om ett känslomässigt föredömligt varierat tilltal med en ställvis avgjort tilltalande, melodiskt blommande ådra.
Vainios musik ger överlag ett huvudsakligen lyriskt intryck, vilket är förvånade inte minst med tanke på hans personliga preferenser, och kanske kunde man önska sig att han skulle våga ge sig hän, ta ut de uttrycksmässiga svängarna, på ett mer kompromisslöst sätt.
Konserten var ett led i Sandels 30-årsjubileum och som primus motor figurerade skolans gitarrlärare Anne Jusslin. Tillsammans med flöjtisten Heikki Sivonen och klarinettisten Ilkka Teerijoki stod hon även för njutbara framföranden av några satser ur kanadensaren Andrew Zohns (f. 1970) underhållande svit Short Stories, som liksom Vainiostyckena torde fungera utmärkt i pedagogiskt syfte.
Publicerad i Hbl 8.10.