Recension: Bättre sent än aldrig
Roc-A-Fella/Universal
Det har i höst gått tio sedan Jay-Z släppte sitt mest hyllade album The Blueprint. Den 11 september 2001 gavs skivan ut och den producerades av Kanye West.
Men när dessa hiphopens superstjärnor nu tio år senare ger ut en duoplatta tillsammans har nog reaktionerna varit snarare ”jaha, sent omsider, liksom” än ”wow, äntligen!” Förhoppningen har legat i att Kanyes magiska spö kanske skulle få till stånd en nytändning hos Jay-Z, en trots allt fenomenal MC, som på sina senaste släpp mest nöjt sig med att lojt bevaka sin tron.
Mot den bakgrunden är skivan i alla fall skamlöst underhållande, även om det Kanye-mässiga ”over the top”-greppet som vanligt blir i tjockaste laget. Lite mer klatschiga electro-discoinfluenser har kommit med sedan sist. Men en genialisk Otis Redding-sampling – Try a Little Tenderness - i Otis och Nina Simone genom auto-tune i balladen New Day utgör den här gången grunden för två höjdare som heter duga.