Ringen i strålande repris
Operans jubileumsår till ära är Wagners tetralogi tillbaka på repertoaren med goda solister. Leif Segerstam får operaorkestern att ge sitt bästa.
Dir. Leif Segerstam, nybearbetning Jeremias Erkkilä, Anna Kelo & Kim Amberla, scenografi och kostym Gottfried Pilz, ljus Kimmo Ruskela. I rollerna bl.a. Terje Stensvold, Lilli Paasikivi, Esa Ruuttunen, Jorma Silvasti, Tuomas Pursio, Jyrki Anttila, Pauliina Linnosaari, Sari Nordqvist och Aki Alamikkotervo. Operan 5.8.
Götz Friedritchs Ringuppsättning körde i gång för exakt femton år sedan och är till dags dato en oöverträffad teknisk och konstnärlig höjdpunkt i det nya husets repertoar. Operans jubileumsår till ära är Wagners tetralogi tillbaka på repertoaren och av Rhenguldet att döma slagkraftigt inövad med goda solister.
Oumbärlig för hela projektet är naturligtvis Leif Segerstam. Han tycks få operaorkestern att ge sitt nästan felfria allra bästa. Den klingar både detaljerad och storslagen utan att täcka sångarna. Allting känns så rätt och suget i Segerstams musicerande är helt oemotståndligt.
Samhällskritisk komedi
Detta var Friedrichs tredje och sista Ring. Han såg den som en tecknad serie eller världens bästa såpopera, som beskriver slutet på en epok. Den första operan i tetralogin, Rhenguldet, är en samhällskritisk komedi som även får en ekologisk innebörd, då Alberich och Wotan våldför sig på naturen. I dag kunde man lägga till en ekonomisk mening. Wotan bygger ju sitt slott på krita, bryter sina avtal och får betalningssvårigheter.
Teamet Erkkilä-Kelo-Amberla verkar ha lagt till mera karikatyr och texttolkning. Alberich och Loge snäser och fräser ganska mycket, men helheten fungerar briljant. Obetalbart är gudarnas intåg i Valhalla. Etablissemanget går mot sitt slut men försöker hålla skenet uppe med fjantig pompa och ståt. Parallellerna med dagens värld är uppenbara
Roliga machogudar
Esa Ruuttunen (Alberich) och Jorma Silvasti (Loge) var med från förr och ger sina roller mest karaktär. Terje Stensvold gör en stilig Wotan. Lilli Paasikivi sjunger med härlig klang hemmets gudinna Fricka, som också kan ses som en borgarfru eller moraltant. Sari Nordqvists Erda hade hotfull auktoritet.
Machogudarna Jyrki Anttila (Froh) och Tuomas Pursio (Donner) var roligt tecknade och Pauliina Linnosaari sjöng en näpen Freia. Välsjungande basarna Timo Riihonen och Jyrki Korhonen gjorde jättarna stapplande på superhöga skor. Och Rhendöttrarna Ann-Kristiina Kaappola, Tove Åman och Riikka Rantanen var tre slanka, åtråvärda Rhendöttrar. Aki Alamikkotervos Mime var tagen på kornet.
En första runda av Ringen körs nu med en dryg vecka mellan operorna. Och sedan då de är färdigt inkörda, ges hela tetralogin i en följd med en dag emellan från och med den 5 september.
Texten publicerad i Hbl 7.8.