Provinssirock: Det finns rum för förbättring
Publikrekordet på årets Provinssirock tärde tyvärr på arrangemangen. Men svenska The Sounds gjorde sitt bästa för att värma upp i det svala junivädret.
I år har arrangören för Provinssirock, Selmu – föreningen för Seinäjokis levande musik - skrapat på en vinstlott. 25 000 personer på fredagen samt utsålt både på lördag och söndag med 28 000 åskådare. Provinssi hade också vädergudarna vid sin sida – åtminstone under fredag och lördag.
Med undantag för en kort regnskur på fredagen kunde man festa i torra skor och passligt svalt väder, som värmdes upp på fyra estrader av drygt 50 artister.
Man kan inte klaga – men det bör man göra ändå. I åratal har Provinssi använt sig av samma slogan: ”ihmisten juhla – människornas fest”. Kanske det vore dags att omformulera det, eftersom arrangemangen fortfarande suger.
För 28 000 åskadare finns det stolar för cirka 200 personer – de flesta i VIP-tältet. Som bäst är köerna till ölhaken runt 100-200 meter. Det är för mycket. Det tar 20 minuter att köa för en dryck när ölsjappet brevid X-tältet är halvtomt – som under Michael Monroe. Vågar inte tänka på hur länge det tar när det är fullsatt och kön till utskänket är tiotals meter långt - som under Paleface.
Provinssi skryter i sitt infoblad att man kan hitta sina vänner med hjälp av deras kartservice för smarttelefoner. Vet inte hur servicen funkar: i alla fall går inte samtal och SMS igenom på Törnävä i timtal på lördagen.
Men orkar man bara med allt detta kan man äntligen försöka njuta av programmet.
På fredagen bjöd amerikanska Avenged Sevenfold på eld och lågor med sin bombastiska emometall. Den unga publiken var i extas – och inte utan orsak. Michael Monroe firade i X-tältet sin 49:e födelsedag med urdåligt ljud och en överraskande tam spelning. En besvikelse.
The Sounds har starka poplåtar för alla som är på festhumör, men gruppen förlorade greppet halvägs in i setet när de började leka med mystiska ambienta toner. Finska Jätkäjätkäts flummiga festreggae och Klamydias patriotiska trallpunk gick mycket bättre hem för förfriskade finnar på Törnävä-ön.
På lördagen ser X-tältet ser ut att vara för litet för Finlands främste rap-artist just nu, Paleface. Huvudscenen nästa. Amerikanska countrypunkarna Social Distortion levde upp till förväntningarna endast delvis med en professionell men rutinmässig keikka och trista låtval. En smärre besvikelse. Med facit i hand torde Paleface och Social Distortion ha bytt plats.
Förra året lirade australiska Pendulum en högt prisad speling i X-tältet. I år var gruppen tydligen festivalens största dragplåster. Bandets blanding av Prodigy, Muse och Marilyn Manson går tydligen hem hos festivalpubliken. I över en timme svettas och hoppar 20 000 personer med knytnävarna i luften. En rytmorgie utan like.
Samtidigt levererar svenska Miss Li en minst lika intensiv upplevelse med sin sköna kabarépunk på lilla Rumba-scenen. Efter Pendulum och Miss Li låter australienska Wolfmothers stonerrock och finska Mokomas thrash-mangel överraskande trist.
Söndagens huvudattraktion, amerikanska System of a Down, recenseras i tisdagens tidning.