Blommande dukar
Den isländske konstnären Eggert Péturssons oljemålningar sprakar i expressiva färger på galleriets väggar. Man tycker sig se abstrakta färgsjok som mjukt övergår i andra nyanser. När man går närmare blir man häpen; färgerna smälter ihop till landskap där de mest fulländat realistiskt målade växter lever.
Det är lätt att känna igen arter som är bekanta för oss: blåklocka, daggkåpa, kattfot, ormbunke – listan kan göras hur lång som helst. Konstnären har nämligen inför sin första separatutstallning i Finland enkom sökt efter arter som finns också här. Utställningen Arctic Flora visar isländska växter i naturlig storlek i sammanhang där de verkligen lever – ändå tar de abstrakta färgnebulosorna över genast när man betraktar målningarna på avstånd.
Eggert Pétursson är född på Island och har studerat vid konstskolor både där och i Holland. Efter studierna illustrerade han Islands flora. Den blev klar 1983. År 2008 gavs Flora Islandica ut i en tolv kilo tung praktutgåva med alla växter målade i naturlig storlek i utsökta akvareller.
När man nu betraktar de utställda målningarna förstår man att botanik måste vara ett stort specialintresse för konstnären. Målningarna uppvisar en otrolig detaljskärpa på nära håll, man kan urskilja varje kronblad. Växtligheten är ofta avbildad rakt uppifrån i klungor, som formas till extremt tredimensionella tuvor, de tycks höja sig ur den plana duken. Men perspektivet kan växla, en ändlös sluttning kan också breda ut sig på duken.
Ibland är färgerna runt tuvorna glödande granna som i den närmare fyra meter långa Eyjafjöll där markens växtlighet ser ut att försvinna i fjärran. Andra gånger kan marken vara mörkt lila bakom bleka växter som under en månskensnatt, eller också kan örter och blad vara utbredda mot en ljus bakgrund som i ett herbarium. Trots att växterna är så botaniskt korrekt återgivna vaknar konstnärens experimentlust i målningar som Negativ, en liten duk där alla blommor är målade i sina motsatta färger: maskrosorna går i blålila och de gröna bladen i en rosa ton. Också annars är det just i färgbehandlingen som konstnärens särart bäst kommer fram. Det är naturligtvis imponerande att kunna återge växter så här korrekt, vilket kräver både botanisk specialkunskap och en stor målerisk hantverksskicklighet parad med en beundransvärd teckningstalang – men egentligen är det de fantastiska fritt flödande färgerna och det dramatiskt utnyttjade ljus- och skuggspelet som väcker både växterna och målningarna till liv i dessa säkert utförda färgkompositioner.
Målningarna är alla gjorda i olja på duk. Färgen är målad i lager på lager i tjocka slingor, de tränger fram över dukarna likt rottrådar. Det är märkligt att se hur väl de pastosa fritt böljande färgslingorna sedan låter sig formas till alla små detaljerade växter som presenteras. Konstnären uppvisar en så total fascination inför sina motiv att resultaten blir andaktsfulla hyllningar till naturen och livet – hela skapelsen.