Porträtt av artisten som ung
Nästa vecka är Paradise Oskar Finlands stora hopp i Eurovision Song Contest. Men hans debutalbum siktar nog på en livslängd bortom schlagertävlingar.
Paradise Oskar: Sunday Songs (Warner)
Det har bara gått lite på en månad sedan Axel Ehnström, Hbl-bloggare, popsnickrare och Finlands löfte i Düsseldorf nästa vecka, skrev på sitt skivkontrakt med Warner Music. Att den första fullängdaren släpps redan nu vittnar om vilka muskler skivbolag kan sätta in när det verkligen gäller. Den här sortens behandling får ju i allmänhet bara Idols-artister, vars album man brukar försöka kränga ut medan folk fortfarande kommer ihåg vad de heter. Men för Paradise Oskar handlar tajmingen naturligtvis i första hand om Eurovision Song Contest. Nästa tisdag deltar han med Da Da Dam i den första semifinalen i Tyskland.
Om vinnarlåten behöver vi kanske inte säga så mycket – den ligger först på albumet och för min del tycker jag att den hör till det bästa Finland skickat till Europa på minst två decennier. Man får gå tillbaka till Lasse Mårtensons Laiskotellen 1964 för att hitta en finsk schlagerartist som är lika chosefri.
När jag läste att popsnöret Lasse Kurki skulle medproducera debutplattan väcktes dessutom ett litet hopp – här har vi alltså två killar som beundrar låtskrivare som Brian Wilson och Jimmy Webb, och som knappast tänker nöja sig med några halvmesyrer. Axel Ehnström står själv för materialet på skivan – vilket antagligen är förklaringen till att man fått ut albumet på så kort tid. Flera av de här låtarna har säkert varit klara länge.
Det är ett snärtigt litet album, och jag fastnar genast för tredje spåret, Sarah the Sparrow, med en smittande refräng i moll som virvlar lika vackert som ett höstlöv. I Sunday Every Day sjunger Ehnström om det enkla livet när man är ung, begåvad och har all tid i världen: ”Sometimes it feels great to be me/ When I’m living like it’s Sunday every day”. Låten Dear Mother är precis vad det låter som – ett hjärtskärande kärleksbrev till en mamma från en son.
Om det finns ett problem så sammanfattas det kanske av albumets titel, Sunday Songs – låtarna är så chosefria att de kämpar för att sticka ut. Här tycker jag att producenten Kurki kunde ha tagit mer till bordet. Nu landar Paradise Oskar i ett väldigt polerat nordiskt singer-songwriter-fack, och det är egentligen inget fel med det, men man kunde ha gjort mera för att få fram Ehnströms originalitet som artist. Att han är oerhört begåvad är tydligt, men vad är det som gör honom bättre än tusen andra artister i samma genre?
I ett finländskt sammanhang känns det å andra sidan som att han redan nu befinner sig i toppskiktet. Ska bli spännande att se vart det bär.