FST5: Min morgon
FST:s nya morgon-tv överraskar med sin professionalitet, även om man ännu inte är riktigt varm i kläderna.
I går morse skrevs finlandssvensk tv-historia morgon-tv-programmet Min morgon hade premiär i FST5. Det hade föregåtts av hyfsad uppmärksamhet i medierna, och fondfinansieringen tryggar sändningarna under fem år framåt, det vill säga betydligt längre än det senaste morgon-tv försöket 1988 – Frukost-tv sändes endast sex lördagar.
Lite oroad var man ändå över den livsstilspräglade inriktningen. Skulle det bli Strömsö som morgon-tv där man satt och livsstilade sig i sin myspyskokong med ryggen mot världen och nyhetsflödet? Den uppfattningen kunde man få av förhandsinformationen.
Tack och lov blev det ändå inte så. Visst är Min morgon mer livsstilsbetonad än morgon-tv brukar vara, men man lyckas integrera Tv-nytt som sänds två gånger under morgonen i helheten. Genom att prata om aktuella ämnen sinsemellan, referera andra nyhetskällor och ta in regionkorrespondenter via Skype ger man tittaren en känsla för vilken sorts värld hon kommer att möta i dag. Svårare – och dyrare – än så behöver det inte vara.
Trevligt och trivsamt
I premiärprogrammet var undantagsvis alla tre programledarna – Sonja Kailassaari, Mårten Svartström och Cilla Mattheiszen – på plats, annars jobbar de i par. Visst var nervositeten märkbar särskilt under de första minuterna, men trots den lyckades man skapa det som är A och O för morgon-tv: en trevlig stämning, ett trivsamt samtal kring frukostbordet där nere i G18:s källare.
Morgonens huvudgäster var krigsfotografen Niklas Meltio på väg till Afghanistan och husläkaren Johan Fagerudd som talade om svininfluensavaccineringen – ett ämne som för övrigt även behandlades i de finska morgonsändningarna. Meltio och Fagerudd fick också kommentera andra ämnen, som om finska och svenska barn kan gå under samma skoltak, vilket var en av Tv-nytts huvudrubriker under morgonen. Övriga ämnen som behandlades var massageprylar, underkläder och motionsformen running. Den förhandsanmälda frukostjuicen föll däremot okommenterat bort.
Men dålig svenska
Som klippan i den unga och attraktiva programledartrion framstod Sonja Kailassaari. Cilla Mattheiszen har en mjuk framtoning men var inte lika fokuserad. Mårten Svartström är det ännu för tidigt att uttala sig om hur han fungerar i par. Med mer rutin blir säkert den lätta och lediga stilen mer otvungen, och skämten mellan programledarna naturligare.
Det enda som riktigt störde var den bristande språkkänslan hos programledarna. Säkert hade direktsändningsnerverna sin andel i att tungan ibland formulerade sig konstigt, men det blev lite för många språkliga konstigheter av typen ”besvara på frågor”.
Men som helhet var Min morgon en positiv överraskning betydligt proffsigare än man vågat hoppas. Man är uppriktigt beredd att låta programmet hålla en sällskap i morgonbestyren.
I dag är det ekotema.
Malin Slotte
09-1253 225, malin.slotte@hbl.fi