En hemkomst och ett avsked
När Li Li i sin nya diktsamling Ursprunget, hans första bok sedan 1999, återvänder till sin barndoms Shanghai, och till sin shanghaiska barndom, står modern i centrum.
LI LI: Ursprunget (Lejd)
Hemkomster är svåra, det lär oss redan Homeros. Man återvänder till något som inte längre finns, man själv och platsen har förändrats, och i den sprickan uppstår behovet att erinra. Annorlunda uttryckt blir hemkomsten existentiellt intressant där den visar sig omöjlig och leder till ett nytt avsked.
När Li Li i sin nya diktsamling Ursprunget, hans första bok sedan 1999, återvänder till sin barndoms Shanghai, och till sin shanghaiska barndom, står modern i centrum. Hon är den plats, den nostos, där sinnesformerna uppenbaras och försvinner, den punkt varifrån resan/dikten inleds.
Li Li, född 1961, kom till Sverige som svenskstuderande 1988. Efter massakern på Himmelska fridens torg i maj 1989 vågade han inte återvända till Kina. Samma år debuterade han som poet på svenska med Blick i vattnet. Sin mor träffade han under exilen tre gånger. År 2001 dog hon i cancer.
Den nya samlingen, Li Lis sjätte, är en av poetens starkaste, lika smärtsam som vacker, utvändigt enkel men invändigt mångtydig. Li Li tecknar ett porträtt av en mor bunden vid hemmafruns plikter, skrämd till lydnad av fadern, men också med krafter att utgöra en närhetens och världens begynnelse: "Du putsade fönstret, och den blå himmelen strömmade in / Du skurade cementgolvet. Vinglasen glittrade / Du böjde dig, bildade tecknet / KVINNA".
Parallellt med minnen och drömmar exponeras det nya Kina, där en galopperande marknadsliberalism utan ansvar samexisterar med diktaturen. Det ursprung Li Li söker gestalta skingras, glömmer sig själv, visar sig främmande och indifferent. Men det är just där, i det omöjliga, poesin föds.
Li Li skriver en avrundad och ändå öppen dikt. "Fortsätt att öva!", manar rentav en dikt, som handlar om kalligrafi eller kanske om diktandet självt, för Li Lis dikter är också ett slags kalligrafi: ansamlingar av svärta som får ljuset runtom att vidgas och störta mot läsaren, och ett ljus som får svärtan att djupna. Visst har Li Li lärt mycket av Tranströmer (som han också översatt till kinesiska), men man ska inte överbetona den påverkan. Det finns ibland en otålighet hos Li Li, ett överbruk av bilder och utropstecken - och kanske över huvud taget av förvåningen som poetiskt medel. Likafullt är Ursprunget en mycket läsvärd, egensinnig och, tror jag man vågar säga, nödvändig diktsamling. Några avslutande rader:
En billig, blå blus
med små vita blommor
Genom min röda barndom
och otaliga gråa högtider
gick du i den
Över mig, ett kringirrande minne
vecklas den nu ut: stjärnhimlen
ERIK BERGQVIST