Klarsyn, psykos och inre ljus
Kennet Klemets text är virtuost genomförd och laddad i uttrycket, driven av sammansatta känslor med både samhällskritiska och existentiella förtecken, skriver Ralf Andtbacka.
KENNET KLEMETS: Lux Interior (Wahlström & Widstrand 2007)
Vad innebär det att vantrivas i kulturen i den bästa av möjliga världar, i det "posthistoriska" samhälle där marknadsekonomin och dess instrumentella tolkning av begrepp som frihet och rättvisa påverkar snart sagt alla aspekter av tillvaron? Det är en fråga man kan ställa för att skapa en ingång till Kennet Klemets fjärde diktsamling Lux Interior.
I texten eller texterna, som Klemets på ett genreutvidgande sätt väljer att benämna "dikter", varvas lapidariska sentenser med expansiva uppräkningar. Formen för tankarna till en dagbok eller ett anteckningsblock, något som understryks av den avslutade tidsangivelsen: verket har tillkommit under perioden sommaren 2004 - hösten 2006. Dateringen bidrar också till att förankra texten och dess tematik i samtiden.
Molande oro
Diktrösten är inte så mycket ett avrundat "jag" som en språklig zon där föreställningen skiftar mellan klarsyn och psykos. Grundtonen är en molande oro som transporteras genom en labyrint av tankefragment:
"Förlora sig i annat. Glömma. Komma ihåg. Gå några steg. Längtan, saknad. Stillhet, rörelse. Kroppens gränser. In- och utsida. En oskärpa, ingen oskärpa, en motståndslöshet. Världen och människorna slår in genom ögonens hål: Den som är du är jag. Allt blåser genom allt. Tillvaron rasar, läcker, stänker ur. En pronominell motståndslöshet. Muterande köttsliga och språkliga väsen. Världens flöde väller över. En tradition, rötter. Motstånd. Att avstå från motstånd. Livshållning. Individualism."
Rockhistorisk koppling
I detta tillstånd av desorientering där individen förliknas vid "en krypande fånge i koppel (med en logga i pannan)" skymtar en motkraft, som inte ges en klar definition i flödet av motstridiga utsagor. Begreppet lux interior, det inre ljuset, har en religiös färgning men kan förvisso också uppfattas som ironiskt. Den som kan sin rockhistoria gör en automatisk koppling till psykobillypionjärerna The Cramps sångare Erick Lee Purkhiser, mera känd som Lux Interior.
Titeln kan likväl förstås som genuin längtan efter en andlig balans: "Det inre ljuset/söker det yttre ljuset/äter sig ut ur kroppen." Avgränsningen mot en i det närmaste vansinnig dröm om utbrytning ur kulturen förblir dock flytande, förlösningen övergår potentiellt i en upplösning av jaget: "Att operera hål i huvudet/och få ur sig samhället." En sådan sammansatt känsla av klaustrofobi, vämjelse och brist, som har både samhällskritiska och existentiella förtecken, driver poesin på alla nivåer.
Kennet Klemets virtuost genomförda text glider undan allt för kategoriska tolkningar, men laddningen i uttrycket ger som få andra diktsamlingar incitament till fördjupande omläsningar. Lux Interior är definitivt en av höjdpunkterna i årets poesiutgivning.
RALF ANDTBACKA