I begynnelsen var tomheten

Efter Ville Anderssons förra utställning Mitt lilla imperium infann sig den sedvanliga känslan av tomhet, den som ofta kommer när ett stort projekt är avslutat. Han beslöt sig för att använda känslan.

– Jag valde tomheten som tema för den här utställningen. För mig är inte tomheten meningslös utan expressiv, säger Andersson.

På hans bilder tar sig materien friheter, den böljar oförklarligt till uppblåsta eller vridna former i en vit rymd. En undertryckt kraft pressar på, något uppstår ur intet. Jag ser ett slags skapelseberättelse som börjar med det vita pappret eller det tomma galleriet där flera av fotografierna är tagna.

Egentligen var Andersson så trött på att skapa bilder att han i stället började skriva en skönlitterär text, men endast en mening finns på utställningen: ”The rest is silence. Full of sound.” Den första delen är från Hamlet, den senare har Andersson lagt till.

– Galleriet ville hellre ha bilder än text, men skrivandet var terapeutiskt.

Alla färger – ingen färg
Anderssons bilder utspelar sig utanför vardagsverkligheten. Om han i undantagsfall vill ha ett alldagligt element i en bild är det tillräckligt med en vit dörr som avtecknar sig svagt. I själva verket är hans fotografier så ljusa och rena att det annars kliniskt vita galleriet plötsligt ter sig normalt, slitet och vardagligt.

– Ljuset är avgörande för att få fram alla nyanser av vitt. Det är fascinerande att vitt som ljus består av alla färger, medan vitt som pigment är avsaknad av färg.

Anderssons detaljerade teckningar i svart kontrasterar mot den avskalade vitheten. Teckningarna innehåller en nästan ymnig växtlighet och hänvisar till en äldre tid – han tittade ofta på Gustave Dorés illustrationer som barn.

– Det slår mig nu att jag kombinerar två världar, det romantiskt antikvitetsfyllda barndomshemmet i Lovisa och den avskalade modernismen i vitt, svart och metall på min fars advokatbyrå.

Andersson njuter mest av det förs­ta skedet i arbetet, när alla möjligheter är öppna. Man kan öppna en bok och se vart den leder. I nästa skede funderar han på hur allt ska förverkligas.

– Jag visualiserar helheten först, så blir det inga onödiga verk. Sen handlar det om att rita och rita, det är den tråkiga delen av arbetet.

Tecknandet är samtidigt ett välkommet avbrott i fotoprojekten, som måste planeras noggrant eftersom de ofta involverar modeller och hyra av studio. Sjuttio procent av tiden går till annat än att skapa konstverken.

– Jag gör allting själv, sminkar modellerna och skaffar kläder.

Försäljningssuccé
Helt utan färgklickar är galleriet inte. En uppseendeväckande stor mängd röda och gröna klisterlappar märker ut sålda och reserverade verk. Endast två fotografier är utan, och av vissa har tre exemplar sålts.

– Det var en positiv överraskning. Inför en utställning är man alltid lite rädd. Man tar en stor risk eftersom allt kostar så mycket. Det känns befriande att få tillbaka det man lagt ut.
Det som blir över går till att göra nya verk.

– Tidigare hade jag inte råd att förverkliga alla visioner.

Hur mycket satsar du internationellt?
– Jag kom just med på en fotofestival i Aten, och ett modeföretag i Tokyo har visat intresse för att ställa ut mina verk i sitt galleri.

Det senaste året har varit hektiskt. Förra vintern deltog Andersson i konstmässan Arco i Madrid, i somras ställde han ut i New York och för tillfället visas hans verk i Venedig. Efter Helsinki Contemporary är det genast dags för Årets unga konstnär-utställningen på Tammerfors konstmuseum.

– När jag vill har en paus med lugn och ro åker jag till Lovisa. Jag ser verkligen fram emot det i sommar. Det är spännande hur inställningen till hemstaden förändrats med åren. I tonåren ville jag bara flytta till Helsingfors, men efter att ha bott här ett tag längtar jag efter lugnet i Lovisa.

Ville Andersson

Född: 1986 i Lovisa,  bor i Helsingfors.

Familj: Singel.

Lyssnar på: Philip Glass. Jag tycker det syns i verken på den här utställningen. När jag tecknar kan jag inte lyssna på poplåtar, de är för korta för det långsamma arbetet.

Blir lycklig: Av att ha möjlighet att jobba med konst på heltid.

Blir arg: När jag förstört arbeten genom att välta kaffekoppen på arbetsbordet. Nu har jag lärt mig att dricka kaffe först och jobba sen.

Gillar: Jag är en visuell person som tycker om mode, design och material. Jag älskar att titta på olika fonter.

Vill se: Louise Bourgeois på Moderna Museet.

Om tio år: Gör jag inte bara utställningar, utan också projekt tillsammans med andra personer. Jag skulle vilja göra ett skivomslag till någon artist som betyder mycket för mig.

Aktuell: Med utställningen As Always, I Withdraw into the Music på Helsinki Contemporary till den 3 maj. På Tammerfors konstmuseum öppnar utställningen för Årets unga konstnär den 16 maj. Utmärkelsen fick han i höstas.