Peter Franzén har gjort film av sin självbiografiska roman. Och i höst kommer också fortsättningen på boken. Foto: Cata Portin.

Barndomen var lycklig och hemsk

I sin debutroman skildrade Peter Franzén en barndom där bekymmerslösheten varvades med rädsla och ­familjevåld. Nu återkommer han till temat – i sin debut som filmregissör.

När Peter Franzén tänker på 1970-talet minns han karamellerna familjen shoppade i Sverige, synen av älven och lukten av avgaser.
– Och stanken från cellulosafabriken förstås. Jag växte ju upp i Kemi, säger Franzén med ett snett leende.

1970-talets brunmurriga estetik är starkt närvarande i filmen Tumman veden päällä (Över djupa vatten). Radion spelar Svensktoppen och familjen äter ugnskorv. Men under den glättiga ytan pyr rädslan. Pappa polisen är periodare och när han blir berusad blir han också våldsam.

Tumman veden päällä bygger på Franzéns självbiografiska roman med samma namn. Huvudpersonen är sjuåriga Pete (Olavi Angervo) som iakttar hur klyftan mellan föräldrarna växer och våldet eskalerar. Att fadern egentligen är hans styvpappa har Pete ingen aning om.

Peter Franzén dyker själv upp i filmen i en liten roll, som den biologiske fadern som Pete tror är en familjebekant.

I likhet med Pete växte Peter Franzén upp med sin mamma, styvpappa och halvsyster. Hur rädd var han som barn?
– Det kommer tydligt fram i både boken och filmen men inte var jag rädd hela tiden.
– Barn lever i stunden, inte i framtiden. Så småningom lär sig barnet att en andedräkt som stinker sprit betyder annalkande fara och då reagerar det som ett djur och bereder sig på att överleva.
– Det hände hemska saker i min barndom. Men det var också en lycklig tid och jag var omgiven av underbara människor.

Historien om Pete fortsätter i bokform. Om en vecka publiceras romanen Samoilla silmillä (Tammi). Sju år har gått sedan sist. Pete är tonåring, hans mamma har skilt sig från sin våldsamme make och lillasyster har börjat intressera sig för sitt ­utseende.
– Behovet av en fortsättning var stort. Nu var det viktigt att inte peka ut någon så jag har valt tre synvinklar. Den här berättelsen är mera fiktiv förutom de partier som handlar om Pete.

Nynazisten och  medmänskligheten

I Dome Karukoskis kommande film Leijonasydän råder ombytta roller. I den spelar Peter Franzén nynazisten Teppo som blir handlöst förälskad i en ensamstående mamma. Hennes son är mörkhyad. Teppo konfronteras med sina fördomar och måste välja mellan kompisarna och kärleken.

– Som jag ser det handlar Leijonasydän om strävan till medmänsklighet, sammanfattar Franzén som inför rollarbetet fick hjälp av en före detta nynazist.

Dessutom jobbar Franzén för fullt med en Hollywoodproduktion. Inspelningarna av The Gunman, med bland andra Sean Penn och Javier Bardem i rollistan pågår.
– Filminspelningar är likadana var man än är men resurserna varierar, konstaterar Franzén, tacksam för möjligheten att få samarbeta med skådespelare han högaktar.

Hemma i Los Angeles finns sonen Diego, snart sex år, och hustrun Irina Björklund.
Familjen har bott i USA sedan 1999 men nu gror planerna på att flytta hemåt, eller åtminstone till Europa.
– Det vore skönt att komma lite närmare släkten i Finland.

Tumman veden päällä har biopremiär 6 september.
Leijonasydän har biopremiär 18 oktober.