Janne Hyöty gör j-pop på heltid

På åttiotalet var ”big in Japan” ett begrepp som främst förknippades med europeiska hårdrocksband. Ibland räckte det kanske med att spelas på radio i Japan eller göra en kort turné i landet för att vara ”stor i Japan”.

Janne Hyöty vet hur det är att vara stor i Japan på riktigt. Precis som en handfull andra nordiska låtskrivare skriver han musik för den japanska pojkbandsmarknaden. Hyötys låtar för j-popband som Kat-Tun, Arashi och Sexy Zone har nått högst upp på de japanska listorna. Arashis skiva Popcorn, som gavs ut 2012, har sålt i en miljon exemplar. Allt som allt har Hyöty skrivit fem listettor för den japanska marknaden.

Hbl ringer upp Janne Hyöty i Vasa. Han har ganska nyligen fått veta att han tilldelas Svenska kulturfondens österbottniska pris på 10 000 euro.
– Det kom som en överraskning men är väldigt roligt förstås, säger han.

Den som googlar fram ett band som Arashi och försöker hitta Janne Hyötys namn bland låtskrivarna går bet. Det finns en förklaring.
– Just i Arashis fall är det lite knepigt eftersom de är stora rivaler till bandet Kat-Tun. Om det skulle komma fram att bägge banden har samma låtskrivare skulle fansen inte gilla det. Därför använder många låtskrivare pseudonym, säger han.

Sydkorea och Taiwan på lut
Hyöty gör för tillfället j-pop på heltid. Han kom in i branschen via en musikmässa i Cannes. En japansk förläggare hörde hans låtar och tyckte att de påminde om j-pop, japansk popmusik. Men när han väl skulle börja skriva musik för Japan på allvar krävdes det övning.
– Jag fick studera ganska noga, eftersom den japanska popen trots allt skiljer sig från den västerländska. Japanerna gillar till exempel att ha fler än tre fyra ackord i låtarna, och melodierna är lite annorlunda, säger han.

Hyöty samarbetar fortfarande med samma japanska förläggare som upptäckte honom. Förläggaren ger också tips om hur låtarna kan bli mer j-pop-aktiga.
– Samarbetet har varit väldigt bra. Han säger aldrig om en låt är dålig. I stället kommer han med förbättringsförslag och då kan man jobba vidare tills det blir bra.

Janne Hyöty säger att han för tillfället kan leva på j-popen. Volymerna är rätt stora. Arashi är till exempel Japans största band. De gör enorma arenaspelningar och skivorna säljer.
– Allt funkar på royaltybasis och förvånansvärt nog har det löpt rätt smidigt, man måste bara se till att ha kontrakten i skick, säger han.

Hittills är Japan den främsta marknaden. Men snart kommer Hyöty eventuellt att få sin första hit i Sydkorea, och Taiwan är också på lut. Den sydkoreanska popmusiken, k-pop, håller på att explodera. Gangnam style har gjort sitt.

Hur representativ är Gangnam style för sydkoreansk popmusik?
– Jag tycker att den låter rätt europeisk. Men ackordföljden i bryggan före refrängen är väldigt k-poppig. Annars bygger k-pop rätt mycket på tunga sound och grooves.

Hyöty menar att japanerna har en hög arbetsmoral och jobbar hela tiden. Unga pojkar tränas från ung ålder i något man nästan kunde kalla pojkbandsfabriker. De yngsta är i 17–18-årsåldern. Att man anlitar nordiska låtskrivare handlar, tror Hyöty, om att man vill ha ett västerländskt inslag i musiken.

– Svenskarna var först som vanligt. Men melodierna är samtidigt annorlunda. Nu när jag själv gör låtar märker jag att jag sjunger på nåt slags fejkjapanska, säger han.