Med fokus på rikedomen i sin stad

Uppväxten på "landsorten", långa vägar utanför innerstan är bakgrunden till hans passion för det urbana Helsingfors.

– Att skildra och beskriva innerstadens arkitektur har blivit något av en mission. Jag vill väcka intresse för byggnaderna som kantar våra gator, jag vill att folk ska se och upptäcka den arkitektoniska rikedomen i staden.

Det säger arkitekten Juha Ilonen, som växte upp i förorten Hertonäs, som i hans barndom var mer lantlig idyll än i dag. Han hittade de mer urbana kvarteren först när han flyttade hemifrån för att studera. Han lärde känna sin stad genom att gå och se, han hittade skönheten och fulheten, och framför allt såg han den säregna blandningen av stilar och skikt.

Det är uppenbart att Juha Ilonen är glad i sin stad, att han stortrivs med och i den och att han vill dela med sig sina insikter. I sitt tredje verk om Helsingfors, Kolmas Helsinki, tar han flanören på en promenad som går kors och tvärs i Rödbergen och Kronohagen, Berghäll och Tölö, Ulrikasborg och några stadsdelar till.

– Min strävan är att skildra mer vardagliga byggnader, hus, gator och kvarter, säger han. Fullt så vardagliga i dag är inte byggnader som Sederholmska huset, Sveriges ambassad och Högsta domstolens byggnad på Norra Esplanaden, men faktum är att dessa var ursprungligen bostadshus.

Tre historiska skikt

Kolmas Helsinki, är visserligen Ilonens tredje bok men den egentliga förklaringen till titeln ligger i Helsingfors arkitektoniska historia. Det första Helsingfors var trästaden, det andra stenhusen som ersatte trähusen och så det tredje, dagens Helsingfors som är en mix av gamla hus som har kvar sitt originalutseende: gamla hus som har förändrats och så alla nya hus.

– Det särpräglade med Helsingfors är att staden består av så många skikt och stilar. På en och samma gata kan man uppleva hus av olika ålder, hus med olika utseende, husgrannar som står i bjärt kontrast till varandra, hus som väcker beundran och hus som man föraktar. Helsingfors hus är precis lika individuella och egenartade som stadens invånare.

Verket är ett maffigt paket som dokumenterar ungefär 300 hus, genom kort text och svartvita fotografier. Ilonen har koncentrerat sig på fasaderna, på de exteriörer som utgör det urbana landskapet, och har alltså inte gått in i trapphus eller bostäder.

Han har själv fotograferat och tagit bilderna såsom en arkitekt ser ett hus, rakt framifrån, utan att försköna eller förfula. Bilderna är svartvita, styrkan är att fasaderna känns jämställda men samtidigt försvinner något av charmen med nyanser och skavanker. Å andra sidan suddar det svartvita formatet bort alla grälla trafikmärken och skyltar.

– Att fotografera har bara varit en del av jobbet, om än tidskrävande för jag har strävat efter bilder i solsken och bilder där skuggan faller så att bilarna framför byggnaderna inte syns. Men mest omfattande och arbetskrävande har forskandet i olika arkiv varit.

Fem års forskning

Ilonen har arbetat med sitt verk i fem år, och det speglar sig i omsorgsfullheten gällande detaljer. Boken är fräsch också för att den inte är en kronologisk vandring.

I stället består Kolmas Helsinki av kapitel som till exempel beskriver tempel i Helsingfors, det vill säga byggnader som inhyser kyrkliga samfund. Sådana finns bland annat på Jägaregatan, Annegatan, Elisabetsgatan, Rödbergsgatan och Fredriksgatan.

Ett annat kapitel granskar de låga gamla stenhusen som ofta är både värdefullare och äldre än de få trähus som finns kvar och så pekar Ilonen på hus som är anmärkningsvärt smala eller breda.

Verket innehåller fina exempel på byggnader som har byggts om och till, och i många fall avslöjar bilderna tydligt gränserna mellan nyare och äldre delar. Vissa hus är i sin ombyggnad smått genialiska, som det så kallade strykjärnshuset i hörnet av Främlingsgatan och Bergmansgatan. Där sitter funkisstilen så snyggt ovanpå den ursprungliga nyrenässansen att man har svårt att inse att det faktiskt handlar om ett hus som har genomgått en radikal ombyggnad och dessutom om två arkitektoniska stilar som kan sägas vara varandras motsatser.

Lika fascinerande är att upptäcka mängden pantlånekontor som har verkat i innerstan på bland annat Albertsgatan, Andra linjen, Bangatan, Båtsmansgatan och Helenegatan.

– Kanske behovet av att pantsätta var större förr, säger Ilonen.

Tre favorithus, tre favoritgator

Kolmas Helsinki är som en uppmaning att gå ut på promenad och hålla blicken fäst på husen. Juha Ilonen delar gärna med sig sina favoriter och listar för Hbl:s läsare tre gator som han tycker att alla med passion för urbana kvarter och miljöer ska gå på. Den gemensamma nämnaren är variationsrikedomen.

– Bangatan löper mellan två trevliga torg, Fredrikstorget och skvären omkring Topeliusstatyn. Längs Bangatan står hus i alla slags stilar. Det gäller även mina två andra favoriter, Mariegatan respektive Kalevagatan. Ingen av de tre gatorna är lik den andra, och därför bjuder var och en på insikter och upplevelser.

Ilonen listar också tre favorithus.

– Strykjärnshuset för den suveräna stilblandningen och Kalevagatan 34 för att huset representerar de gamla låga och anspråkslösa stenhusen. Det är byggt 1860 och ovanligt dessutom för att den öppna inkörsporten till bakgården, som var typisk för empirestaden i trä, står kvar.

Det tredje huset, Kaserngatan 1, ingår i Ilonens kapitel om nya hus. Han tar fram många 1960-talshus som fått oförtjänt kraftigt kritik, oftast för att folk har reagerat på att det nya står i bjärt kontrast till det rivna.

– Bland andra arkitekten Kaj Salenius har fått stå ut med kritik som han verkligen inte förtjänar. Han har ritat en mängd sextiotalshus och lyckats variera arkitekturen från hus till hus. Det är i sig en bedrift. Och hans tegelhus i hörnet av Observatoriegatan och Kaserngatan är utsökt. Mitt budskap är att man gärna ska se på nyare hus med nya ögon.

Ilonens två tidigare böcker har också handlat om Helsingfors. I Toinen Helsinki (Det andra Helsingfors) gick han in i kvarteren och på bakgårdar, i pamfletten Olohuone Helsinki (Vardagsrummet Helsingfors) visade han på allmänna platser som skulle kunna gestaltas som gemensamma rum för stadsborna.

Och vad ska den fjärde handla om?

– Vi får se. Jag är inte färdig med att skildra min stad. Men jag har också en familj, och ett arbete som arkitekt. 

Ilonens favoriter

• Mariegatan ligger i Kronohagen, Bangatan i Rödbergen och Kalevagatan på Kampen.

• Strykjärnshuset står i hörnet av Främlingsgatan 3 och Bergmansgatan 4. Den lägre delen i nyrenässans är ritad av Selim A Lindqvist och Elia Heikel och uppförd 1888-1889. Funkisstilen i de tre övre våningarna och ombyggnaden av de nedre kom till 1936-1937 enligt ritningar av Max Frelander. Och överst finns vindsvåningar som ritades av Vesa-Pekka Erkkilä och uppfördes 1999-2004.

• Kalevagatan 34 är byggt 1859-1860 och man vet inte vem som ritade huset. Byggnaden representerar empire och har bevarat fönsterspröjs i sex rutor. Den öppna körporten mellan Kalevagatan 32 och 34 är unik.

• Kaserngatan 1/Observatoriegatan 22 är ritat av Kaj Salenius, uppfört 1961-64 och byggnaden står för såväl högklassiga material som kvalitativt byggande, något som sextiotalsarkitektur vanligen inte anses göra.

• Som det nu ser ut kommer boken inte att översättas till svenska.