”För tjugofyra euro humor”

Det är två timmar till showtime när vi hittar Henrik Schyffert sittande i Svenska Teaterns café med en skrynklig A4:a på bordet framför sig. Komikern är precis influgen till Helsingfors av nordiska Ting-festivalen, och det är hög tid att rafsa ihop materialet för kvällens performans.

– Jag vet inte riktigt vad det ska handla om, säger Schyffert dröjande och ler på sitt patenterat sympatiska sätt.

Att plita ihop fyrtiofem minuter ståuppkomik är tydligen ingen match för en garvad humorveteran som Schyffert.

– Trekvart är som en normal headlinerkväll på Södra Brunn.

Under senaste två år har Schyffert och kollegan Fredrik Lindström uppträtt med pjäsen Ljust och fräscht, en humoristisk betraktelse av svenskarnas neurotiska inredningsiver, och den har blivit en succé.

– Den tog oss två år att skriva och förbereda, men nu har den blivit riktigt bra!

Den showen kommer vi dessvärre inte att få se i Finland.

– Den kräver en hel del rekvisita och avancerat scenbygge, så produktionsbolaget tyckte inte det var värt att släpa hela paketet hit. Men norrmännen får inte heller se den, så ni är i gott sällskap.

Aldrig nöjd
Idén till Ljust och fräscht började med Schyfferts och Lindströms egna lägenhetsletande, som tog fram sidor hos dem de inte märkt av tidigare.

– Vi gick på en bostadsmässa tillsammans och insåg att det ju är vansinnigt vad folk håller på med.

Pjäsen är en komedi, naturligtvis, men med seriös bottenklang och analys av den svenska – eller varför inte finska – människans ängslighet och missnöje.
– Det finns ett krav på att förändras hela tiden, förklarar Schyffert. Vi håller på och river folkhemmet, river vår historia, och ersätter det med olika trendriktiga sysselsättningar. Ena dagen ska man käka sushi, sedan libanesiskt, sedan något annat. Det är en ängslighet som vi försöker bedöva.

I Sverige har man alltid varit snabba att snappa upp det senaste coola, och speciellt Stockholm är obarmhärtigt mot den som ligger efter.
– I fjol skulle man ha en Iphone 4S, men visar man sig med en sådan i dag är man ju typ steampunk. Aldrig nöjd.

Det bottenlösa sökandet av trygghet och lycka via konsumtion syns speciellt väl i boende och inredning.
– Jag vet ju det själv, jag har fan försökt bygga en bastu därhemma och tänkt att den skulle få mig och min fru att börja knulla igen. Och det gjorde den ju, ett par gånger. Men ett par månader senare var bastun full av gamla cyklar och lådor som inte fick plats någon annanstans.

– Förnuftsmässigt vet man ju att det blir så, men känslan och förnuftet pratar inte med varandra … jag menar, jag blir ju inte en bättre pappa av att baka surdegsbröd, men det känns så när jag står där med händerna i degen.

Sex, inredning och sex
Henrik Schyffert har stått i rampljuset i över tjugo år, och trots att ingen reklam gjordes på förhand var tisdagens En kväll med Schyffert praktiskt taget utsåld. Fans hittar alltid fram till sina idoler.

Och Schyffert sviker inte. Till tonerna av Star Wars-hymnen (eller var det Dynasty?) går ridån upp, och där står han i majestätisk pose med osnörda militärkängor på fötterna.
”Det var väl snyggt … mer än så här har jag inte riktigt tänkt”, börjar han och skjuter direkt ner sig själv till publikens nivå. ”Jag vet inte riktigt vad jag gör här … hur mycket har ni egentligen betalat för att se mig? 24 euro? Då ska jag underhålla er för exakt det, fyrtiofem minuter ska ni få, för så står det i programmet.”

Det tar en kvart av pladder om det ena och det andra – Marimekkotanterna på första parkett och Ting-festivalens estniska clowner, Homo-, Bi- och Lesbian-tidningen och lite böghumor – medan han sakta hittar ett flow.

”Kommunalvalet är ju över nu, valaffischerna tas ned och … ja, förutom SFP:s som revs ned redan under kampanjen.”
Jämförelser mellan Sverige och Finland funkar alltid, speciellt invandringsfrågan där ”Finland någon gång upprörts över en sufflös från Baltikum, medan Sverige tar emot 1 200 knarkande syrianer per år”.

Vulgärt crescendo
Det är ingen förfinad underhållning Schyffert bjuder på, tvärtom spårar han konstant ur nedanför bältet och plockar skrattsalvor med skämt om sex och porr: ”Hemligheten bakom ett lyckligt äktenskap är inte kärlek, utan gemensamma fiender. Jag och min fru började ligga med varandra igen bara för att vi fick hantverkare hem.”

Nokia får förstås sina slängar, in­nan Schyffert går över till material från Ljust och fräscht-pjäsen, där den bästa biten är insikten om hur omöjligt det är att bli av med saker nu för tiden. ”Ingen vill ha dina gamla grejer, och lyckas jag sälja en stol på Blocket sitter frun i andra rummet och beställer en ny.”

Fyrtiofem minuter passerar men Schyffert ångar på, ”hellre än att gå till hotellet och ligga i papperslakanen”. Crescendot på showen blir en orgie i vulgaritet, med Vikingarna-solisten Christer Sjögrens promiskuösa sexliv som fond. Publiken viker sig dubbel och flåsskrattar, men det är inget snack man återger i en tidning …

Under intervjun påpekade jag för Schyffert att hans amerikanska ståuppkollega Doug Stanhope alltid gör en timme och tio minuter, och det är också exakt vad klockan stannar på när ridån faller och vi kan börja andas normalt igen och försöka få rodnaden att lägga sig.

Kanske inte en alldeles genomtänkt helhet, men vi fick vad vi kom för och mera. Så jobbar ett proffs.