In i mörkret med Mirel Wagner

Innan jag ringer upp musikern Mirel Wagner varnar hennes manager för att intervjun kan bli lite knepig. ”Mirel är känd för att svara så kort som möjligt så förbered dig på att vara envis”, säger han. Utsagan visar sig stämma. Sällan har de nerklottrade intervjusvaren varit så lakoniska, en fåordighet som även lär ha fått pr-folk i USA att bli besvikna. En artist som inte vill tala om sin musik framstår som obegriplig i en värld där alla förväntas förvalta sitt personliga varumärke.

Kortfattad har däremot inte responsen på debutskivan Mirel Wagner från 2011 varit. 24-åriga Wagner hyllas unisont av världspressen. Bland dem som uttalat sig finns The New York Times, Time Magazine och Der Spiegel. The Guardian hör ”en hes, introvert röst som kastar in lyssnaren i en transliknande förtrollning” medan branschtidningen Mojo faller för hennes "makabra berättelser om mardrömmar och monster".

”Intuitiv process”
Och visst ligger det onekligen något kittlande och samtidigt mörkt i att en 24-årig tjej född i Etiopien och uppvuxen i Esbo väljer att i låten No Death leverera textrader som

her hair is long /
still smells like mud /
she answered to my kiss /
with a rotten tongue /
no death can tear us apart

De andra låtarna handlar bland annat om självmord och olycka, allt klätt i ett slags svart, gotisk stillsamhet. Och ändå säger hon sig inte leta efter någon särskild mening med musiken.
– Processen att skriva låtarna är intuitiv och utgår från min egen fantasi. Visst vill jag beröra andra men det är inte så att jag sätter ner mitt eget liv på pappret. Ofta är det först efteråt som låtarnas innebörd blir uppenbar för mig.

Wagner har blivit jämförd med bland andra Leonard Cohen, Billie Holiday, P. J. Harvey och Nick Cave, ikoner hon själv har som förebilder. Hennes röst känns tät och dunkel liksom ljudvärlden som bottnar i den gamla sortens blues, något hon strävat efter sedan hon som 13-åring lärde sig spela gitarr.

– Jag har haft tur. Att så snabbt ha fått skivkontrakt betyder väldigt mycket. Samtidigt vill jag inte tappa instinkten att ”bara göra musik”. Enbart så kan jag bidra med kvalitet och bredda utbudet.

Tidigare i år har Wagner turnerat bland annat i Frankrike och USA dit hon snart är på väg igen. Om kritikerkårens och branschens höga förväntningar bryr hon sig lite. Den egna önskan är att fortsätta växa som låtskrivare.

– Mest handlar arbetet om att behålla intresset för att skriva musik. Det gör jag bäst genom att bara vara.

Med tanke på det stora mediala intresset kring dig, vad tänker du själv om att du anses vara så svår att intervjua?
– För mig är musiken väldig personlig. Därför vill jag helst inte tala om den. Att andra människor skulle ha ett särskilt intresse för min privatperson förstår jag inte.