Intervju: Äventyret börjar i sängen

Dottern Alma var två år när vattkopporna slog till. Så fort Alma piggnade till lite hittade hon en röd klänning och en björnmössa i utklädningslådan och leken kom i gång. Mamma, Maija Hurme, iakttog sin dotter och började teckna.

– Maija hade länge velat göra en barnbok. Jag funderade på intrigen och den kom till mig en dag i metron, berättar Anssi Hurme.

Fram växte historien om barnet Elsa som ligger sjuk i sin säng, trött och med kliande tår. Plötsligt snörvlar det till under täcket och fram tittar en igelkott. Äventyret kan börja.

Elsa färdas till en annan värld och möter djur som behöver hennes hjälp. Slutet är lyckligt; efter upplevelserna återvänder Elsa till barnkammaren där brodern Ivar väntar.

Anssi Hurme säger att han själv alltid fascinerats av böcker som utspelar sig i en parallell värld, Alice i underlandet till exempel, och flera av Astrid Lindgrens klassiker. Ändå är det viktigt att minnas att Under täcket är en bok för de minsta, de som är mellan två och fem år.

– Under täcket är en snäll berättelse. När Elsa vill åka hem låter djuren henne fara fastän de helst skulle hålla henne kvar, säger Maija Hurme.

Hur svåra ämnen tycker ni att en barnbok kan behandla? Kan man läsa böcker som handlar om föräldrar som dör och föräldrar som skiljer sig för barnen?

– Också barn behöver böcker som inte väjer för det svåra, säger Anssi Hurme.
– Barnböcker som handlar om död eller skilsmässa används ofta i speciella situationer och kan fungera bra som terapi. Detaljerna är oftast livsviktiga – om Action Mans byxor finns hos mamma eller pappa kan vara en jätteviktig fråga för ett barn i en viss situation.

Det sista av alla djur Elsa möter är en groda, lite krasslig även han. Grodan var ursprungligen en mullvad men fick genomgå en metamorfos.

– Jag var mer attraherad av undervattensvärlden och dens färger än av en höstlik värld i myllan, erkänner Maija Hurme.

Djuren som avbildas är alla små karaktärer. Den högdragna räven har lånat drag av en inbiten Stockmann-tant medan grävlingen är en godmodig men klumpig herre.

Historien föddes fort men illustrationerna var tidskrävande. Maija Hurme jobbade för hand och målade alla teckningar i gouache vilket krävde tålamod. Var hon missnöjd med en detalj fick allt målas om. Elsas mössa var ursprungligen försedd med en liten flik som fästes under hakan. När Hurme tröttnade på den tvingades hon måla om alla illustrationer i boken.

– Jag har cirka fem kilo oanvända skisser i förvar. Hade jag gjort illustrationerna på dator hade det gått i en handvändning men jag ville anta utmaningen med äkta material.

Blir det fler barnböcker?
– Vi får se hurudant mottagande Under täcket får. Men visst borde Elsas lillebror Ivar också få en bok.