Mångsidig. Johannes Piirto har alltid gillat att göra musik – både som tolk av andras verk, som kompositör och som improvisatör.

Piirto flyger och far

Den här sommaren är som en dröm för pianisten Johannes Piirto. Arbets­takten är inte för tuff och inte för slapp, just lämplig, åtminstone om man får tro honom själv.

S:t Michel, Lahtis, Jorois, Ekenäs och Helsingfors. Pianisten Johannes Piirto flyger och far genom den finländska festivalsommaren. I söndags gav han en konsert i Hirvensalmi kyrka på S:t Michels musikfestspel och i kväll onsdag ger han en konsert i Lilli Paasikivis konsertserie på Pyhäniemi gård i Hollola strax utanför Lahtis.

På programmet i Hirvensalmi stod bland annat Beethovens Ass-dursonat op. 110, Schumanns Kreisleriana, Piirtos eget verk Virta – och, som extranummer, improvisation.

– Jag funderade på om jag skulle spela Sibelius eller improvisera, men eftersom jag lovat att improvisera i Pyhäniemi på onsdag och eftersom konserten sänds direkt i radion, tänkte jag att det kunde vara skäl att öva mig, förklarar Piirto strax efter konserten.

Han ber publiken om en tonart och ett tema. Ass-dur kastas fram och godkänns av pianisten. När det gäller temat kan en viss musikkritiker inte motstå frestelsen att föreslå Beethovens Femma, Ödessymfonin. Temat bemöts av en ansträngd och ångestfylld blick.

Beethovenmotivet gör sig sällsynt dåligt tillsammans med Piirtos eget fransk-impressionistiska tonspråk och i dur låter Beethovens fyratonersmotiv snarast som Små grodorna. Piirto bemästrar ändå utmaningen och i hans improvisation finns de fyra tonerna hela tiden med.

Född att skapa musik

Improvisationen, säger Piirto, har alltid varit en väsentlig del av hans musikerperson. I hans barndom bad hans mor honom skriva ner sina improvisationer – improvisationer som hon hade bandat i smyg. Och i dag finns en ansenlig mängd samlade, av vilka flera är helt okej, enligt Piirto.

Också när han deltar i Maj Lind-tävlingen i september gör han det med improvisation på programmet – även om han kallar det “självmord”.

Samtidigt har det också funnits ett behov av att sätta musik till pappers. När ett tema börjar dyka upp tillräckligt många gånger i improvisationerna tolkar han det som ett tecken på att det bör skrivas ner.

Hans senaste komposition har fått namnet Prolog och kommer att uruppföras på Ekenäs sommarkonserter den 2 augusti. Stycket är knappt tio minuter långt och är skrivet för piano och orkester. Prolog följs av Chopins andra pianokonsert och i bägge styckena spelar Piirto som solist. Själv beskriver Piirto stycket som livfullt.

– Magnus Lindberg uppmanade mig att se till att orkestermusikerna inte sitter sysslolösa så därför finns där nu en hel del noter. Lite lustigt är det förstås att halva min sommar går åt att lära mig mitt eget stycke, men vad kan man göra.

Själv tror Piirto inte att han är en särskilt bra tolk av sin egen musik.

– Det finns säkert pianister som kunde spela min musik mycket bättre. Mitt problem är att jag inte bara ser det färdiga verket utan också ett halvt år av arbete! säger Piirto.

Handlar det också om mötet mellan människor? Det vill säga upplever du att du möter en annan männi­ska när du spelar en annan kompositörs verk?

– I Schumanns fall är det så, ja. Jag har alltid sagt att Schumann är min favorittonsättare och det håller jag fast vid. Schumanns känslor är så äkta att till och med när han målar i rosenrött känns det som att han gör det sobert och med en viss distans.

Distansen till musiken, speciellt i konserttillfället, är en sak som Piirto definitivt önskar lära sig bemästra.

– Det är knappast en dålig sak om man låter sig bli hänförd av musiken, men ibland vore det bra att lite mer objektivt kunna se vad man håller på med.