Rokkas alternativa världar

När Anna Rokka tog sin examen vid Bildkonstakademin förra våren bestod hennes slutarbete av ett tvåvåningshus balanserande på fyra bastanta träpelare. Uppe i den sju meter höga kojan som omgavs av en ljudmatta av bland annat vågor och bilmotorer fanns ett komplett hem med takterrass, krukväxter samt teckningar, snäckor och mjuk sand. Den obäddade sängen, surfbrädan och joggingskorna fyllda av kaktusar avslöjade att någon verkligen använde huset, en känsla Rokka eftersträvar i sin konst.
– Jag föreställde mig att det var ett alter ego som bodde i kojan, men jag sov också själv där ibland. Miljöerna jag skapar blir mer levande om det känns som om någon slitit och nött dem. Fiktiva bilder av människor roar, de kommer via berättelserna jag vill förmedla och öppnar sig lätt för andra.
Avancerade, komplexa installationer har blivit Rokkas signum. Hon har redan medverkat i flera utställningar både i Finland och utomlands och är nu aktuell med Återsken av en svunnen framtid på Galleri Sinne, där tre större verk stimulerar magisk fantasi via rytmer, rök och ljus: i form av en algklädd karavanvagn som ser ut att ha stått länge i vatten, en kvinnofigur uppe på ett berg av snäckor, ett tält med en inbyggd fontän och dimmaskin. Platser för tankar.
Om utställningen som är full av budskap från forna tider, världskulturer och olika livsstilar skriver hon själv:

Många utnötta National Geographics tidningar bad mig:
Utanför kroppen, fri från tiden ska din tanke flyta.
Utomhus, du vill dansa i tät vit rök.
Du vill att din vän sjunger och vrålar, fler vänner kommer klättrandes in …
Branta sluttningar efter kanterna, året blir plötsligt närvarande.

– Jag förälskar mig gärna i mina fantasivärldar och vill göra konst jag själv blir imponerad av att ha lyckats åstadkomma. De tekniska utmaningarna tänker jag inte på. Jag bara gör ritningen och inbillar mig att det måste gå. Då idéerna kommer inser jag sällan hur mycket energi det krävs för att förverkliga dem.
Rokka säger sig alltid ha haft en fallenhet för att bygga, borra, gräva och spika.
– Jag är full av praktisk energi. Något som gjort att jag har ett rätt handlingsinriktat perspektiv på konsten. Jag gillar råa grejer som känns punkiga och spontana, där man kanske inte tänkt efter så mycket innan.
Vad är det som lockar med just installationer?
– De är ett effektivt sätt att få folk att engagera sig, inte bara stå och titta. Jag vill skapa upplevelser. Att gå in i något blir alltid kroppsligt. Jag tror människor tycker om det.

Säker på att nå ut
Rokka föddes i tätorten Delsbo nära Hudiksvall i Hälsingland, Sverige. 2006 sökte hon till flera nordiska konstskolor och valde Bildkonstakademin i Helsingfors eftersom den verkade bäst. Det blev ett lyckat drag.
– Även om min mormor kommer från Karelen och min morfar var halvfinsk hade jag aldrig satt min fot i Finland före skolan. Att jag inte talar finska i kombination med den nya miljön gjorde att jag verkligen kunde koncentrera mig. På skolan fanns dessutom rätta resurser i form av människor, material och verkstäder. Man fick mycket på silverfat.
När är du nöjd med ett verk?
– Jag kanske inte blir nöjd, utan fokuserar mer på hur jag kan vara säker på att nå åskådaren. Att denne inte stannar upp och tänker utan träffas direkt på känslonivå. Konsten ska slå rakt i magen. Om dimman kommer direkt inpå dig blir du närvarande. På det sättet tror jag organiska former är lättare att ta till sig.

Den här typen av stor, otymplig och energikrävande konst säljer inte automatiskt och är därför mer beroende av stöd, konstaterar Rokka.
– Det finns så mycket avskalad, konceptuell konst som går ut på att betraktaren ska få samma idé som konstnären och sedan är mötet fullbordat. Själv vill jag skapa det som inte går att läsa i böcker eller tänka sig fram till.
Men det handlar också om att fånga ett barnsligt, mer frigjort tillstånd.
– Jag kan sakna den sortens magiska platser där man inte vet vad allt handlar om. Naturen är ett sådant ställe man kan gå till för att finna det till synes oviktiga. En dröm jag har är att ställa ut något av mina verk på till exempel ett sjukhus där behovet av att variera känslotillstånden verkligen finns.

Utställningen Återsken av en svunnen framtid visas på galleri Sinne fram till den 17 juni.