Loreen kombinerar schlager med solidaritet

Ska man tro vadslagningsbyråerna är det Sverige som arrangerar Eurovision Song Contest 2013. Hela våren har Loreen med Euphoria legat i topp på vadslagningslistorna.

– En del av mig blir jätteglad, en annan del tycker det är lite läskigt. Men mest blir jag glad. Bidraget är ju annorlunda och det gläder mig att folk reagerar positivt på det, kommenterar Loreen favoritskapet.

Hbl får femton minuter intervjutid med Loreen på lyxhotellet den svenska delegationen bor på i Baku. Ett villkor är att ingen fotograf tas med för att hon inte ska behöva sminka sig. Hon sitter svartklädd i en fåtölj, kikar med glittrande mörka ögon under den karakteristiska luggen och ser inte alls ut som om hon skulle behöva smink för att förevigas på bild. Av sitt team behandlas hon som en stjärna. Hennes presschef är bekymrad över att hon låter förkyld. När Loreen svarar att det beror på luftkonditioneringen vill presschefen be hotellpersonalen stänga av den.

Med att numret är annorlunda avser Loreen att det är avskalat och bygger på de speciella kampsportsliknande rörelserna hon utför på en upphöjd plattform på scenen. Det är uppbyggt som en berättelse, där dansen och rörelserna är språket.

– Det första jag tänkte när jag hörde låten var att jag vill skapa något som är äkta, och då menar jag talar en sanning om oss som människor. Jag vill förmedla att vi är mycket starkare än vi fattar, och mycket finare och vackrare än vi förstår, förklarar hon sin konstnärliga vision.

Tanken är att inte ha så mycket effekter på scen, utan i stället försöka förmedla en stämning. Att hon dansar barfota, och att kläder och smink är nedtonade, ska bidra till enkelheten.

– Jag vill se naturlig ut, ingen dragshow. Jag vill inte att man fixar mitt hår, utan det ska se stökigt ut för att symbolisera den rena människan. Det handlar inte bara om mig, utan om oss allihop. Det är därför det gläder mig så mycket att det höll, det betyder på sätt och vis att vi alla håller.

Koreografin har utvecklats i samarbete med den italiensk-finlandssvenska koreografen Ambra Succi. Finlandssvensk är också Tommy Granfors som gjorde kläderna Loreen bar i Melodifestivalen. I finalen har hon bytt designer till Martin Bergström, som av en händelse också har Finlandskoppling eftersom han bor i Helsingfors. Enligt Loreen byttes kläderna för att man först inte kunde genomföra crescendot i form av det kaotiska snöfallet i slutet av numret. Därför gick man in för en annan effekt: kläder med fransar för att förlänga dansrörelserna. Men de nya kläderna väckte starka reaktioner hos allmänheten.

– Vi hade sån himla tur att vi ändå till slut fick till snö på scenen, vilket gjorde att det blev lite tårta på tårta med de nya kläderna. Det är kul att folk är så engagerade och har koll. De vet att känslorna jag vill förmedla har med enkelhet att göra, och märker när det blir för mycket. Mitt team har hela Skandinavien som bollplank, det är inte varje dag man har det! skrattar Loreen

Socialt engagemang

I Baku har Loreen valt att synliggöra bristerna i de mänskliga rättigheterna i Azerbajdzjan genom att träffa organisationer och personer som kämpar för jämlikhet och demokrati i landet. Hon säger att engagemanget bottnar i att hon själv har marockanska rötter och därmed har erfarenhet av miljöer som har problem med fattigdom, kvinnoförtryck och yttrandefrihet.

– Därför känner jag med de här människorna, och om man känner för de här frågorna måste man agera. Vi i Skandinavien har förstås våra problem att dras med, men vi har också enorm kunskap om solidaritet och hur man ska vara med varandra. Våra system är kanske inte helt felfria men de funkar. Azerbajdzjan är dessutom ett land som inte så många har koll på och informationen måste ut. Det är ett samspel mellan mig och journalisterna. Det hade inte funkat utan journalisterna som följer mig.

När presschefen för tredje gången kommer och säger att tiden är slut ger jag mig och sträcker fram handen för att tacka och ta adjö.

– Nej, jag är afrikan så vi måste kramas, säger Loreen och reser sig. Och ger en stadig avskeds­kram.