Han träffades av mördarens sista kula

Adrian Pracon, en politiskt aktiv yngling från Skien i norska Telemark, tillbringade några lyckliga dagar på AUF:s ungdomsläger på Utøya.

Utøya är ett stycke socialdemokratisk historia. Partiets ungdomsförbund har ordnat sina sommarläger där sedan 1950-talet.

Det har satt sina spår. En kulle på ön kallas Stoltenberget, efter statsministern, en jolle heter Gro, efter Gro Harlem Bruntland, och en vik på nordsidan kallas kort och gott Bolsjevika.

Adrian Pracon njöt i fulla drag av vistelsen. På ön skulle han möta några av de absoluta topparna i norsk politik.

Men den 22 juli förvandlades hans sommardröm till en mardröm. Anders Behring Breivik mördade 69 ungdomar på ön.

– Jag kan fortfarande se honom stå framför mig, till exempel när jag går i butiken.

Adrian Pracon var millimeter från att bli mördarens 70 offer.

När Anders Behring Breivik började sin vansinnesfärd över ön sprang Adrian mot sydspetsen. Där hade 10-15 ungdomar sökt skydd. De vägde riskerna med en simtur i det kalla vattnet mot riskerna i att stanna kvar på ön.

Adrian Pracon vadade ut i vattnet och började simma. Han märkte snart att krafterna tröt och vände i vattnet. När han kom in på grunt vatten reste han sig upp och började vada mot land. Då såg han mördaren stå på stranden.

Anders Behring Breivik siktade mot Adrian, men ändrade sig och återvände mot skogsbrynet.

Vad tänkte du när du såg att han siktade på dig?

– Jag kände vanmakt. Jag hade ingen som helst kontroll över vad han gjorde. Han kontrollerade i det ögonblicket helt och fullt mitt liv. Jag kände ett slag i bröstet, en känsla av underlägsenhet som inte går att beskriva, den känslan sitter ännu kvar.

– Efteråt har jag frågat mig: Varför sparade han mig? Det har varit svårt att förstå.

Mördaren kommer tillbaka

Några minuter senare kom Anders Behring Brevik tillbaka till stranden. De följande minuterna och sekunderna avrättade han fem försvarslösa ungdomar som tryckte på stranden.

Han skitade också mot Adrians huvud från nära håll och sköt.

Adrian träffades i vänstra skuldran. En flicka hade lagt en jacka över Adrian, vilket antagligen räddade hans liv. Jackan täckte delvis hans huvud. Kulan bara nuddade nacken innan den trängde in i vänster skulder.

– Det gjorde inte ont. Jag upplevde bara en stor osäkerhet. Jag måste känna efter för att förstå att jag fortfarande levde.

Sedan blev det tyst.

– Jag koncentrerade mig på att hållas i liv. Vi såg blåljusen på land och vi hörde en helikopter i luften. Vi visste att hjälp var på väg.

Det har senare visat sig att det var NRK:s och inte polisen helikopter. Polisens helikoptrar lyfte inte i det semesterstängda Norge.

Skrivit bok

Adrian Pracon har skrivit boken ”Hjertet mot steinen” för att bearbeta händelserna. Skrivprocessen har samtidigt fungerat som en förberedelse för rättegången som börjar i morgon.

– Jag ville hjälpa mig själv genom att skriva en bok om mina upplevelser. Det var precis vad jag behövde. Jag behövde bearbeta alla de känslor och tankar som snurrade i huvudet.

Vad känner du inför rättegången?

– Det ska bli gott. Det är ett första steg mot en dom och rättfärdighet. Rättegången kommer utan tvivel att vara det näst tyngsta som jag varit med om. Det kommer att väcka onda minnen och hemska bilder till liv.

Adrian ska vittna i rätten. Det är hans sätt att bidra till att Behring Breivik blir dömd för sitt brott. Han har svårt att acceptera att mördaren inte visar någon ånger.

– Jag kommer också att lyssna på hans vittnesmål. Jag vet inte om jag klarar av att höra allt, det är omöjligt att säga innan man är i den situationen.

Adrian har läst en del av polisförhören och har också mött Behring Breivik under häktningsförhandlingarna. Det ger en bild av vem massmördaren är. Bilden är visserligen ofullständig, men Adrian hoppas få ny pusselbitar i rätten.

– Jag tycker att det är viktigit att han får lov att berätta sin version. Det ger oss en chans att bättre förstå vad som drivit fram galenskapen i honom.

Bort från gatan

Vad tycker du att Anders Behring Breivik ska ha för straff?

– För mig är det allra viktigast att han hålls borta från gatorna, både för det norska samfundets skull, men också för honom själv. Jag är glad att polisen lyckades gripa honom levande. Även om det kostar oss mycket pengar att driva igenom rättsprocessen och att hålla honom fängslad så är det värt det.

Adrian Pracon tror att Anders Behring Breiviks svåraste stund infaller när rättegångarna är över och tv-kamerorna slocknar. Det kommer att vara det hårdaste straffet.

Kommer rättegången att riva upp gamla, oläkta sår?

– Såren är fortfarande öppna, och de kommer att rivas upp än mer. Behring Breiviks försvarare Geir Lippestad sade att hans klient ångrar att han inte dödade fler. Det gör ont att höra, men när man konfronteras med hans onda tankar så kan man också börja bearbeta dem.

– Till syvende och sist är det ändå han som behöver bli frisk och förhoppningsvis en dag begripa vad han har gjort.