Virtuella öden. Petri Kotwicas nya film handlar om ynglingar som inte kan slita sig från dataspelens värld. Foto: Cata Portin.

Petri Kotwica tog sig in i dataspelens värld

En ensam yngling, fixerad vid sina anonyma vänner i den virtuella världen, är huvudperson i Petri Kotwicas film Rat King.

Kommer ni ihåg sagan om råttfångaren i staden Hameln – han som räddade Hameln från råttinvasionen genom att med sin flöjt locka alla kräk att dränka sig i floden? När staden vägrade betala honom lön för tjänsten blev han förbannad och återvände för att hämnas. Denna gång lyckades han med sin flöjt locka med sig alla stadens barn som försvann i en grotta utanför staden och aldrig mera sågs till.
Folksagan är en av de metaforer som spökade när Petri Kotwica skrev manus till sin nya film Rat King. I den försvinner några ynglingar – inte till en grotta men till sitt eget rum och vännerna i den virtuella världen. Det gör också filmens huvudperson Juri som tillsammans med sin vän Niki frestas att pröva ett farligt spel. Titeln på det är 2661284, det vill säga samma nummerkombination som det datum då råttfångaren lockade med sig barnen (26.6.1284).
Men Rat King är också termen för en grupp råttor som i vinterdvala förvandlas till en enda klump, sammanlänkade med varandra via sina svansar som limmas ihop av smuts, is och exkrementer.
– Sådana liknelser och syftningar är vanliga i spelvärlden, konstaterar Kotwica.

Försökte bli spelberoende
Idén till Rat King föddes när Kotwica var upptagen med efterarbetet med sin förra film, Svart is. Plötsligt fick han en vision.
– Jag såg framför mig en yngling som satt i den virtuella världen och ropade på hjälp. Sedan tänkte jag mig ett drama om spelberoende men fastnade till slut för en thriller.
Under researcharbetet försökte sig Petri Kotwica på att själv bli spelberoende.
– Jag köpte faktiskt en Play Station och några spel men lyckades aldrig ta mig in i spelvärlden. Så jag fick betala min son för att han skulle visa mig grunderna.
Målsättningen är att väcka diskussion och att peka på vad det innebär att vara spelberoende.
– Jag vill visa att spelberoende är ungefär detsamma som alkoholism eller drogberoende. Hur många gånger har vi inte hört frasen ”spelandet är inget problem”, undrar Petri Kotwica.

Borde vi vara rädda?
– Nej, inte så länge vi pratar om saken. Egentligen handlar spelberoende om det eviga problemet – en ung man som super i sin ensamhet och som till slut tar till hagelgeväret.
– Men av någon anledning är olika beroenden en fråga som är förbjuden att diskutera, även om man avhåller sig från att moralisera.
Rat King är helt och hållet inspelad i Estland, av ekonomiska orsaker.
– Resurserna för filmproduktion blir ständigt mindre vilket leder till tajtare tidtabeller under inspelning och till att frestelsen ökar att låta produktioner som borde gå i tv bli biofilmer.
Trots succén med Svart is vidkänns Petri Kotwica inte, åtminstone inte ännu, förväntningar på ny framgång.
– Man är nöjd i fem minuter, konstaterar han, men berättar att hans 95-åriga pigga farmor var den första utomstående som fick se filmen och hon satt på helspänn ända till slutet.
Farmor bor i Pargas där Petri Kotwica växte upp. Beslutet att söka till Konsthögskolans filmlinje mognade sent. Kotwica hade hunnit studera filosofi och litteratur i flera år innan han tog mod till sig.
– Jag hade drömt om film väldigt länge. Men om jag inte hade blivit antagen vid första försöket hade jag aldrig vågat söka en gång till.

Rat King har biopremiär den 20 januari.