Alla älskar mysteriet Mannerheim

Febrila förberedelser pågår i fastigheten Kalliolinnavägen 14. Det är den 13 mars 1935 och husets herre, Carl Gustaf Mannerheim, skall i kväll stå värd för en av sina många middagsbjudningar.

I köket, som ligger i källarplanet, rusar kokerskan, fru Ida Lehtinen, mellan vedspisen och gasspisen, Hushållerskan, fröken Berta Haglind, tar fram Meissenporslinet och kammarherren Hans Köpf dammar av fracken.

Mannerheims dotter Sophie är på ett av sina regelbundna besök hos fadern och beger sig ut på promenad runt Brunnsparken. Mannerheim själv är upptagen med möten men kommer hem på eftermiddagen och hinner granska såsen i köket innan gästerna kommer.

Allt detta registreras av en allseende skugga, en gestalt som tassar omkring i huset och iakttar dess invånare. Det är han som är navet i Eeva-Kaarina Aronens roman som föddes ur ett misslyckande.

I nästan tio år jagade Eeva-Kaarina Aronen sin version av Mannerheim.

– Jag ville skrapa på myten och hitta en annan Mannerheim än den offentlige Mannerheim, säger Aronen.

Romanbygget tog fart redan 2003 när Aronen var anställd på Helsingin Sanomat och började jobba på en lång artikel om Mannerheim för månadsbilaga. Artikeln blev en essä på tretton sidor men skribenten var missnöjd med resultatet.

– Jag tyckte inte att jag kom min huvudperson in på livet och det störde mig. Mannerheim är en av de intressantaste personerna i Finlands historia men alltjämt ett mysterium.

Hyresgästen

Släpande på den gäckande Mannerheim skrev Eeva-Kaarina Aronen två romaner innan hon slutligen löste sitt dilemma och kom i gång med sin tredje roman. I Kallorumpu möter vi Mannerheim sedd genom andras ögon. Perspektivet är tjänstefolkets, och hemmet på Kalliolinnavägen fungerar som en scen. Berättaren är en man som i nutid ska visa en film om livet i huset i Brunnsparken. Mannerheim som hyrde huset av familjen Fazer tituleras konsekvent Hyresgästen.

Mannerheims relation till kokerskan beskrivs som hjärtlig och okomplicerad, i motsats till relationerna till det övriga tjänstefolket.

– I köket var Mannerheim och fru Lehtinen jämbördiga. Hon var kejsarinna i sitt köksimperium, han var genuint intresserad av hur maten såg ut och hur den smakade, säger Aronen.

Förhållandet till ex-hustrun Anastasia och till döttrarna Anastasie och Sophie var däremot problematisk.

"Far, ta inte illa upp men ni har så sällan tid att prata med mig" säger romanens Sophie efter det att middagsgästerna har gått hem och far och dotter tar igen sig i varsin länsstol.

– Traumat efter det korta äktenskapet förföljde Mannerheim hela hans liv, konstaterar Eeva-Kaarina Aronen.

Spartanskt i flickrummet

Under sina studiebesök i Mannerheims forna hem, det nuvarande Mannerheimmuseet, har Eeva-Kaarina Aronen slagits av hur spartanskt och ogästvänligt Sophies rum är, jämfört med de hemtrevliga salongerna på nedre botten.

Marskalkens eget sovrum, fotografier av släkt och vänner, den trumma som fått ge namn åt romanen och matsalen intresserade henne mest. Källarvåningen är ombyggd och fru Lehtinens domän, köket, finns inte längre.

Eeva-Kaarina Aronens roman är den senaste i det rika utbud av Mannerheimböcker som utkommit under senare år. Vilka felaktiga myter om Mannerheim tycks vi vägra att ge avkall på?

– Att Mannerheim var stel och kall är en bestående missuppfattning. I det privata var han rolig, kvicktänkt och intelligent. Han var varm gentemot de människor han tyckte om och det här draget känner hans släktingar till.

– I Mannerheims släkt berättas många anekdoter om honom men släkten sluter sig och skyddar honom precis så som en släkt förutsätts göra.

Mannerheim stod speciellt nära sin syster Sophie Mannerheim och sin svägerska Palaemona Mannerheim som var gift med brodern Carl Mannerheim.

Under sin tid på Helsingin Sanomat grundade Eeva-Kaarina Aronen serien Vastenmielisiä ilmiöitä (Motbjudande fenomen).  Vinjetten var en vits och flera kända finländare presenterades i serien. Men att porträttera Mannerheim under den här rubriken hade varit otänkbart.

– Vi älskar alla Mannerheim, antingen öppet eller i smyg.