Stig-Björn Nyberg: Varför kritiserar ingen mig?

En vecka har gått sedan Stig-Björn Nyberg tillsammans med sin kollega, Söderströms styrelseordförande Kaj-Gustaf Bergh, sammankallade till presskonferens för att berätta att Schildts och Söderströms går samman.
– Jag var beredd på också tuff kritik. Men den har uteblivit. Inom förlagsbranschen har jag bara hört positiva kommentarer. En kollega från Sverige ringde och sade att ”det var på tiden”.

– Det märkliga är att ingen författare hört av sig. I brevet till Schildts författare fanns mina kontaktuppgifter. Men ingen säger någonting, ingen skriver ens en insändare vilket jag tycker att är underligt.

Under bokmässan ordnar Schildts och Söderströms en tillställning för författare och förlagspersonal. Senast då väntar Nyberg få höra vad författarna anser.

Svenska folkskolans vänners kanslichef Chrisoffer Grönholm var din goda vän. Han var benhårt emot en fusion tills han avled i april. Bara fyra månader senare går du i egenskap av hans efterträdare som Schildts styrelseordförande emot hans vilja. Lider du av dåligt samvete?
– Nej, det stämmer att Christoffer var min mycket goda vän. Jag har suttit i Schildts styrelse från 1992 och sett hur utvecklingen gått. I våras stod det helt klart att vi inte kunde fortsätta som hittills och göra en årlig förlust på några hundratusen euro.

– Jag diskuterade saken många gånger med Christoffer under hans sista månader. Också han insåg att någonting måste göras. Ett affärsföretag kan inte år efter år göra en stor förlust.
– Alternativet var att minska personalen genom uppsägningar och skära hårt i utgifterna. Det ville jag inte, då var fusion ett bättre alternativ. Det hade varit fel mot förlaget, mot personalen och mot ägaren att inte agera. Eftersom Söderströms var i en liknande situation var det naturligt att föreslå samarbete.

Om två företag som går några hundratusen på minus slås ihop så blir det inte överskott, hur jag än räknar?
– På Schildts är utgångspunkten att utgivning av läromedel ger plus, den finska utgivningen ger ett nollresultat medan den övriga litteraturen är på minus. Du kan räkna de titlar som årligen ger ett så stort överskott att försäljningen bidrar till löner och hyror på ena handens fingrar. Även om många böcker ger ett litet plus så är det så litet att inga omkostnader betalas med dem.

– Därför måste kostnaderna fås ner. När två förlag blir ett så åker i framtiden bara ett gäng till mässorna i Göteborg och Frankfurt. Det är också bara ett gäng som ansvarar för mässan i Helsingfors, inte två. Det blir betydande inbesparingar. Och när folk går i pension är det inte säkert att alla får en efterträdare.

En annan av dina goda vänner, Schildts vd Johan Johnson, har ingen plats i det nya förlaget. Hur kändes det att skicka honom i pension?
– Jag ska inte förneka att det var den kanske tyngsta biten i hela fusionen. Jag var med om att anställa Janne 1992 som vd och vi har varit goda vänner sedan dess.
– Det var ganska uppenbart från början att Janne inte kunde vara den som genomför en sammanslagning som han är emot och som han inte ska leva med i framtiden. Han skulle under alla omständigheter inom kort ha gått i pension.

– Jag förklarade läget och även om Janne inte alls gillade tanken på fusion så kunde inte heller han komma ifrån ekonomiska fakta. Tillsammans tömde vi några glas vin och sedan såg Janne det positiva i att med en gång bli pensionär.

Du fruktar inte att monopolet gör det nya förlaget bekvämt av sig, att man inte anstränger sig längre på samma sätt när konkurrens saknas?
– Monopolet gäller bara läromedlen. Och konkurrensverket gav grönt ljus för fusionen med tanke på den förhållandevis lilla omsättningen. När det gäller övrig litteratur är jag säker på att de små förlagen nu vädrar morgonluft och att nya företag grundas. Är inte Schildts & Söderströms alerta så griper de små förlagen tillfället.

– Hade vi inte gått in för fusion skulle både Schildts och Söderströms ha tvingats minska på sin utgivning. Nu finns en chans att den kan bibehållas.

Du är programchef för Helsingfors bokmässa om drygt två veckor. Några nyheter?
– Nej, det är första året jag ansvarar för programmet så jag har inte hunnit sätta min prägel på det. Vi fick 2 000 förslag till program och kunde ta emot 700 så i maj gick största delen av tiden åt till att avvisa intresserade författare och förlag.
– Till nästa år ska jag genomdriva en del idéer och om jag orkar leder jag också mässan 2013, men det blir under alla omständigheter min sista. Sedan behövs nytt blod.

Vad ska du göra sedan?
– Kanske skriva en bok om mina 40 år i förlagsbranschen. Jag har sett så mycket och träffat så många att det vore synd att inte dela med sig av det.
En skvallerbok?
– Du kan kalla den för det. Men den boken utkommer tidigast om två år när jag inte längre är med i branschen.

I det här skedet av intervjun kommer Jörn Donner in på restaurang Kosmos.

Hallå Jörn, vad gillar du fusionen?
– En utmärkt sak. Jag talade för en fusion redan för femton år sedan med Christoffer Grönholm, men han ville inte lyssna. Klanen Appelberg (storägare på Söderströms) lyssnade inte heller. Men att det skulle bli en fusion var oundvikligt, säger Donner och går och sätter sig vid sitt bord där Tapani Ritamäki och Anders Carpelan väntar.

Donner avslöjar att han håller på med ett storverk som ska utkomma till hans 80-års dag den 5 februari 2013.
– Boken heter Mammut och handlar om mig själv.