Hans blommor bråkar med betraktaren

När konstnären Heikki Marila i början av september fick höra att han som andra finländare kammat hem Carnegie Art Award, ett av världens största och mest prestigefyllda konstpriser, befann han sig som vanligt i arbetsrummet i Berlin där han för tillfället bor.
– Plötsligt ringde det, jag svarade och blev ordlös – men sa förstås tack.
Carnegie Art Award instiftades 1998 och är inriktat på samtida nordiskt måleri. Prissumman är en miljon kronor, det vill säga ungefär 109 000 euro. I prismotiveringen sägs det att Heikki Marila "med sitt karakteristiskt flödande expressiva uttryck skapat samtida släktingar till 1600-talets symbolladdade holländska blomsterstilleben”.
– Serien bottnar i en tanke jag burit på i flera år, att måla blommor som ett tema, men det var inte förrän i fjol jag hade chans att förverkliga idén så det fick bli en hel utställning. Motivet intresserar mig för att blomsterarrangemang i sig är så abstrakta, något som i målandet sedan leder till experimentlusta. Detta också för att blommor är ett så väldigt vanligt motiv.
Rädd för att kategoriseras som blomstermålare är han ändå inte. I stället ser Heikki Marila målningarna som nya versioner av gamla verk.
– Jag gillar att experimentera kring hur lite man alls behöver visa för att fortfarande behålla temat. På det sättet bråkar jag med betraktaren. Vissa tycker kanske att blommor ska målas på ett visst sätt men det vill inte jag.

Bygga på konsthistoria
Enligt Heikki Marila är motivet kontra måleriets uttryck och teknik lika viktiga delar i hans konst. Att det är just Holland som blivit den främsta inspirationskällan säger han beror på landets starka tradition av virtuoser som med skickligt handlag behärskat både material och hantverk.
– Dessutom är det alltid roligt att bygga vidare på konsthistoria. Bland annat holländska konstnären Willem van Aelst (1625–1683) har gjort ett starkt intryck på mig.
Nu ställs också en rad nya verk ut på kulturcentret Korjaamo i Helsingfors. Den här gången har Heikki Marila hämtat inspiration från romantiken i slutet av 1800-talet och speciellt målaren Henri Fantin-Latour (1836–1904), känd även han för att gilla blommor. Marilas senaste motivtolkning säger han ändå representerar mer skönhet och estetik medan målningarna som vann Carnegie-priset präglades av en tyngre symbolik.
– Kanhända återvänder jag ännu i framtiden till blommor men framöver ska jag först välja ut något annat motiv ur historien.
Vad har priset betytt för dig nu när du hunnit smälta det lite?
– Den senaste månaden har varit fullproppad, ibland känns det som om jag följer allt lite från sidan om. Konkret har det ändå gett mig mera jobb och dessutom en ordentlig chans att både göra och visa min konst. Prispengarna ska helt och hållet gå till hyror och material inför framtiden. Jag har följt priset sedan det instiftades 1998 och gläds åt att det nordiska måleriet breddats ordentligt sedan dess. Utmärkelsen är definitivt en bra sak för fältet. Jag vill inte se det som en tävling i första hand.

Heikki Marilas tavlor ställs ut på kulturcentret Korjaamo i Helsingfors.