Ane Brun: Det finns …ingen tid då jag inte ska sjunga

Trots att sångerskan Ane Brun föddes i kuststaden Molde på norska västkusten är det i Stockholm hon har tillbringat sina tio senaste år. En tid under vilken hon gjort åtta skivor, fyra av dem studioalbum, samtidigt som anhängarna av hennes tankfulla röst och de bitterljuva balladerna ökat i snabb takt. Internationellt slog hon igenom 2008 med det Björk-inspirerade albumet Changing of the seasons, som bland annat rocklegenden Peter Gabriel råkade höra.

– Han kontaktade mig i mars förra året efter att han hört mig spela på en konsert i Tromsö 2005. Den var tillägnad Nelson Mandela och många stora stjärnor var där. Han kom fram till mig då och sade att han tyckte om mitt set. När han sedan letade efter en sångerska till turnén fick jag mejl med erbjudande om att åka med.

Ane Bruns fjolår gick åt till att turnera som sångerska, duettpartner och förband till Peter Gabriel. Med sig hade de en åttio personer stark symfoniorkester.

– Det har varit ett äventyr på alla sätt. Musikaliskt var det dessutom väldigt utvecklande för min röst. Jag har sjungit nytt material, på nya sätt och utmanat mig själv när det gäller vokaluttrycket. Att spela framför så stora folkmassor varje kväll gav också en enorm träning och styrka.

Större och bredare
Erfarenheten förklarar kanske det nya uttrycket på senaste skivan It all starts with one som känns både dunlätt och majestätisk med tunga trummor och pampig klaviatur. Texterna är som vanligt drabbande, om egen och vänners sorg och lidande, men också om oförmåga att värdera det man har. Gästande sidekickar är José Gonzáles och First Aid Kit medan vännen Nina Kinert den här gången saknas. Själv tycker Ane Brun att soundet är större och bredare än förut.

– Det är min producent Tobias Fröberg som har hittat fram till ljudbilden, han har gjort ett otroligt jobb med att skapa ett stort rum med ganska få instrument. Vi var bara fyra musiker i studion, inklusive mig, och spelade in låtarna live. Det är inte mycket som har lagts till i efterhand.

Titelspåret One är inspirerat av den arabiska våren, hur?
– Det handlar om engagemang, styrkan i människan och vilken effekt den får när många individer samlas och vill ha förändring. De flesta tror att det inte spelar någon roll vad den enskilda individen gör, men låten och jag menar att det visst kan vara avgörande.

Lite påträngande

Jag läste att du sagt att om man inte vågar se jobbiga saker i livet så tycker man att din musik är tung, hur menade du då?
– Det var lite skämtsamt sagt, i ett sammanhang där någon påstod att jag gjorde ”deppig” musik. Jag tycker ju inte om att lyssna på melankolisk musik, den gör mig deppig, fast oftast också gott. Jag tror att om man inte är en person som normalt vill stanna upp och känna efter hur man mår så kan min musik kanske vara lite påträngande. Jag vet ändå inte om denna teori håller.

Enligt Ane Brun drivs hon av nyfikenhet. Hon vill skapa nytt, höra nya saker och söka nya utmaningar.

– Redan efter första plattan insåg jag att detta kunde bli ett heltidsjobb, att det nog inte finns en tid då jag inte ska sjunga. Kanske inte just resa runt på turné för evigt och alltid, men nog göra musik.

Drömmer du ännu om något nytt musikaliskt samarbete?
– Jag skulle vilja sjunga med Antony från Antony and the Johnsons. Och så är mitt eget band fantastiskt, vi har repat mycket och allt har fallit på plats. Jag har nog aldrig sett fram emot en turné så mycket som denna.