Bushmännens sak är vår

Paradoxen är följande: Lasse Berg har rest runt jorden i snart femtio år, rapporterat från några av de värsta konflikthärdarna i vår närhistoria, sett folkslag utrota varandra, sett de värsta sidorna av mänskans natur.

Ändå är han en smittande optimist. Han säger till och med att världen går mot det bättre.

– Det jag har sett under mitt liv är att krigen har minskat. Det finns de som säger att krigen är en naturlig följeslagare till människan, att vi är dömda att kriga. Jag tror de har fel. Vi är inte av naturen krigiska. Människan mår bra av frihet och jämlikhet, av att ingen styr och ställer, säger han när Hbl träffar honom på bokmässan i Göteborg.

Bergs senaste bok heter Skymningssång i Kalahari, en fortsättning på den första Kalahari-boken, där Berg spårade människans natur till det så kallade san-folket i Kalahari. De anses vara jordens genetiskt sett äldsta folkgrupp. Den nya boken, som kom i vår, handlar om vad som hände när människan utvandrade från Afrika för cirka 40 000 år sedan.

Lasse Berg presenterar en lika enkel som övertygande teori: problemen uppstod när människan blev bofast. Då började vi vakta våra revir, på ett helt annat sätt än när vi var samlande nomader.

– Det är förstås svårt att veta hur mycket våld som förekom innan jordbruket. Men det är klart de evolutionära fördelarna med krig var mindre när vi var samlare. När vi sedan blev bofasta ökade våldet.

Teorin stöds av arkeologiska fynd.

– Man ser plötsligt hur skallar är inslagna, hur bröstkorgen är penetrerad av spjut och så vidare.

Men enligt Berg, som bott i Afrika i stort sett sedan början av 1980-talet, är vi egentligen gjorda för att samarbeta.

– Vi har fått en väldigt märklig förmåga i våra pannlober redan för två miljoner år sedan. Vi samlas i virtuella grupper, ett abstrakt vi. Det hade man otrolig nytta av när man rörde sig i grupper om 20-30 individer. Man kunde också träffa andra samlargrupper och då var det en fördel att samarbeta.

Men den här förmågan att samlas kring ett "vi" kan också vara en nackdel.

– Man kan sträcka ut den förmågan, så att man samlas kring en stam på tusen personer, eller ett land. Det är en otrolig styrka, men det kan också vändas till att man ser ett förnedrande "dom".

Under ändrade omständigheter kan det bästa hos människan bli det sämsta, säger Berg.

Ökad mångfald är bra

Här kan man också göra ett skutt fram till våra dagar. Även om vi just nu upplever ökat revirtänkande på många håll i Europa, finns det tecken som tyder på att vi lever närmare jägar- och samlarmänniskorna än någonsin tidigare. I en global värld är vi inte lika bofasta.

– Enligt evolutionsbiologerna skulle vi må bra av mera genetisk variation, det skulle göra oss mer motståndskraftiga, säger Berg.

Berg reser ofta omkring och föreläser om människans natur. Bland annat berättar han om hur vi egentligen inte är gjorda för att vara chefer, eftersom de ursprungliga människorna löste problem i grupp.

Finns det inte en skepsis mot biologiska förklaringsmodeller?

– Visst finns det en välgrundad skepticism mot att förklara allt mänskligt med hjälp av vår biologi. När man verkligen går in i spetsforskningen ser man att vi är oerhört anpassningsvara, oavsett vad våra gener säger. Men det säger ju inte att vi inte har en medfödd natur. Att inte generna viskar till oss vilket liv vi egentligen skulle vilja leva.

För Lasse Berg är det självklart vilket liv han vill leva – det är det liv han lever just nu.

– Redan som sju-åttaåring ville jag bli upptäcktsresande. Jag skrev ett brev till min idol, biologen Sten Bergman, och frågade om jag inte fick komma med på en av hans expeditioner.

Lasse Berg fick vänta några år. 1965 fick han ändå en uppenbarelse.

– Jag lyssnade på ett radioprogram där det sades att människan måste göra något stort innan hon fyllt 25, sen är det för sent. Jag jobbade som yrkesmilitär då, men trivdes inte. Jag sa upp mig nästa dag, träffade en trevlig tjej och liftade till Indien. Vi tog studielån och reste i väg i sex månader.

Resultatet blev bland annat en stor artikel som publicerades i Hufvudstadsbladet.

– Min flickväns far hade kontakter till Hufvudstadsbladets kulturchef och kunde sälja in artikeln.

Och på den banan är det. Lasse Berg har jobbat som korrespondent och reseskildrare för de flesta svenska medier, både för radio och press, i snart fyrtio år.

Just nu arbetar han med en ny bok där han jämför Asiens och Afrikas utveckling. Även om han är optimist i grunden påstår han inte att det saknas hotbilder.

– Vår allra största hotbild just nu är klimatet. Det har funnits 25-30 olika homininer och de har alla dukat under av samma anledning: klimatförändringar. Det återstår att se hur anpassningsbara vi är.

Har du sett klimatförändringarna på nära håll under dina resor?

– Jag har nyligen varit i Bangladesh. När man pratar med folk i regeringen där så ser de klimathotet som någonting självklart. Man förbereder sig på att flytta närmare 20-30 miljoner människor under de närmaste 20-30 åren. Där finns inte samma klimatskepticism som hos oss.