En släkthistoria. Petra Lindholm har gjort konst av sin farfars faters levnadsöde.

Kärlekssaga med sorgligt slut

Den vemodiga berättelsen om den finlandssvenska bondkvinnan som blir övergiven av sin adlige ryske fästman när han tvingas fly undan revolutionen är utgångspunkten för Petra Lindholms nya arbeten. – Min berättelse är romantisk men Annemarie lär ha varit en kontrollerande dam, konstaterar Lindholm.

För ungefär 20 år sedan fick Petra Lindholm i gåva av sin farfar en bunt svartvita fotografier, tagna av hennes farfars faster Annemarie när hon vistades som konvalescent på sanatorium i Österrike. Fotografierna föreställer ett dimhöljt alplandskap och en sjö där vattenytan är alldeles stilla.

När Petra Lindholm fick fotografierna hade hon ännu inte inlett sin konstnärliga bana och hade ingen aning om vad hon skulle göra med samlingen. Men när hon i fjol återvände till Finland efter flera år utomlands föll bitarna på plats.

Lindholm började bearbeta sin farfars faster historia och ur den föddes en hel utställning.

– På farfars gård i Snappertuna finns Annemarie ännu kvar, som ett spöke. Hon skramlar på vinden och har inte velat släppa taget. Min film om henne är ett sätt att få henne att förstå att hon måste ge upp och inse att hon är död.

Filmen Till Annemarie är en melankolisk tillbakablick på ett kvinnoöde. Vi möter en dam som förvandlas från ung och hoppfull till medelålders och därefter gammal. Det visuella ackompanjeras av Lindholms eteriska musik.

Profil
Petra Lindholm
  • Ålder: 38 år
  •  Familj: Man och två barn.
  •  Bor: Nu som stipendiat i Villa Snäcksund i Ekenäs.
  •  Karriär: Konstnär som även skapar musiken till sina verk. Utbildad vid Svenska Konstskolan i Nykarleby, Kungliga Konsthögskolan i Stockholm samt Akademie Minerva i Nederländerna. Har haft flera separatutställningar i bland annat Stockholm och Helsingfors. Belönad med Maria Bonnier Dahlins stipendium 2001 och med tredje pris i Carnegie Art Award 2006.
  • Konstnär jag beundrar: Tazita Dean som är en lågmäld konstnär. Matthew Barney har varit en favorit genom åren och Klara Kristalova för hennes skulpturer.
  •  Aktuell: Med utställningen Till Annemarie som tidigare visats i Stockholm, Berlin och Turin.

– Vi går alla omkring och längtar efter lycka. Jag försöker göra konst av minnen, drömmar och fantasier. Min tanke var att fokusera på hur vi gestaltar våra liv,
Som ung arbetade Annemarie på restaurang i Helsingfors och träffade där sitt livs stora kärlek, en rysk officer som ingick i tsarfamiljen. Kärlekshistorien var opassande eftersom paret kom från totalt olika världar. När den ryska revolutionen bröt ut tvingades mannen fly till Paris och därmed var romansen över. Annemarie vårdade sin kärlekssorg på ett sanatorium i Österrike, återvände hem och förblev ensam resten av sitt liv.

Men de fotografier Annemarie hade med sig i bagaget från sanatorievistelsen har Petra Lindholm nu gett nytt liv. Fotografierna är retuscherade och handkolorerade och resultatet är ett både mystiskt och meditativt landskap.

– Jag var ute efter en hypnotisk känsla. Meningen är att betraktaren skall sjunka in i bilderna.

Några talande skulpturer ingår också i utställningen. Verken är kakelugnar i miniatyr, avbildade enligt kakelugnarna i Villa Snäcksund, och talar med varandra men vad de säger är obegripligt för galleribesökaren.

– Skulpturerna talar kakelugnsspråk, det påminner om ryska men är inte ett språk man förstår, säger Petra Lindholm.
- Kakelugnarna skvallrar om Annemarie, de är lite oroliga för henne.

Annemarie dog samma år som Petra Lindholm föddes. Men i farfars hus på vinden fanns hennes ägodelar kvar, bland annat den klänning och den hatt som kvinnan i Petra Lindholms film nu bär. Som liten flicka brukade Lindholm prova de vackra kläderna och minns det som spännande.

Vad tror du Annemarie själv skulle säga om din utställning?

– Jag vet inte. Hon levde med minnet av sin fästmans avsked i 60 år men kanske det bara var en konstruktion som passade hennes dagdrömmar?

Utställningen Till Annemarie visas på Galleri Sinne till den 25 september.