Sommarserien: Tankesmeden vilar under arbete

I september blir det tre år sedan tankesmedjan Magma inledde sin verksamhet. Det är en kort tid, och några större utvärderingar vill Nils-Erik Forsgård ännu inte ägna sig åt. Men med tanke på de utredningar och undersökningar som gjorts, och den uppmärksamhet de fått, verkar konceptet fungera.

– På 40- och 50-talet var det professorerna som blev ministrar. Sedan dess har den akademiska världen i allt hög- re grad tappat intresset för samhället. Här kommer tankesmedjan Magma in som en av de många broarna mellan det akademiska livet och samhället, säger han.

Födslovåndor

Tankesmedjor är ett förhållandevis nytt fenomen i världen, och i synnerhet i Svenskfinland. Det var inte så överraskande att Magma fick ett mycket blandat mottagande.

– Många av födslovåndorna berodde på att det fanns så många olika föreställningar om vad Magma är. Framför allt gällde det att betona att vi inte är ett propagandainstitut för allt svenskt i Finland, säger Forsgård.

– Uppdraget är att neutralt analysera sådana frågor som är viktiga för det svenska språket i Finland, och det är en annan sak.

Magma riktar sig inte minst till det finska Finland, och bryggan är Magma-akademin med Risto E J Penttilä som ordförande. Huvudsakligen handlar arbetet om att positionera sig både nationellt på finska och internationellt.

– Vi har märkt att andra minoriteter i världen intresserar sig för vad vi gör. Det gäller exempelvis tyskarna i Danmark, de kymriskspråkiga i Wales och finnarna i Sverige.

Ingen sammanslagning

Förslaget att slå ihop Magma, Folktinget och Kulturfonden är enligt Forsgård inte en god idé.

– Kulturfonden har ett ekonomiskt ansvar, Folktinget har de juridiska medlen me- dan Magma bör vara en relativt fritt svävande intellektuell instans. Separat fungerar alla bäst.

– I själva verket borde vi ha en fjärde separat instans med ett slags verkställande funktion, säger han.

Magma är beroende av finansiärer utan fördomar. Samtidigt är Magma beroende av synlighet, och den får man av intressanta rapporter. Finns det en risk att man primärt väljer sådana frågeställningar som garanterat ger rubriker?

– Det är klart att risken finns, men vi har en ansenlig journalistisk och akademisk kompetens i vår grupp och kan förhoppningsvis se de större sammanhangen. Jag tror inte att vi fallit så mycket för frestelsen.

Pamplona

Vi träffas i Nykarleby och Forsgård har nyss kommit hem från tjurarna i Pamplona, den sista nödvändiga resan inför boken om Ernest Hemingway som kommer i höst.

Boken till 50-årsminnet av författarens död fokuserar bland annat på det mottagande hans författarskap fick i nordisk press.

Forsgård har också intervjuat personer som kände Hemingway.

– Jag kallar boken en ”påminnelse”, det är alltså inte en biografi i egentlig mening.

Tjurtemat växer på ett oväntat sätt i Tullmagasinet i Nykarleby när Nils Erik Forsgård beskriver förhållandet till sin barndoms stad:

– Nykarleby är min korkek. Precis som tjuren Ferdinand i Disneys fina sagoanimation behöver jag ett lugnt ställe där jag kan dofta på blommorna när jag stångats tillräckligt med de andra tjurarna.