Sommaren är den enda tid på året när Calle Haglund vaknar på morgonen och inte genast vet i minsta detalj vad han ska göra under dagen. Foto: Dan Andersson

Sommarserien: Carl Haglund är Calle i skärgården

Carl Haglunds sommaroas ligger i ytterskärgården i Ingå. Holmen är mitt paradis, det finns inget ställe jag hellre är på, säger Haglund, som är noga med att inte kallas Calle i offentligheten, endast på semestern.

Det är en aningen spänd Europaparlamentariker som möter oss i det gassande solskenet i hamnen i Ingå, och hjälper in oss i båten. Morgonen har varit fullspäckad med möten och intervjuer. Väl ute på sjön, i den fläktande havsbrisen och i vattenstänket, försvinner den lilla rynkan mellan Carl Haglunds ögonbryn så småningom.

– Skärgården är det viktigaste när jag behöver avkoppling. Så fort jag får en chans åker jag hit, ibland också om kvällarna, säger Haglund.

Ingå är mer än en sommarort för honom, det är som ett andra hem. Båda hans föräldrar kommer härifrån och hans farfar var i tiden kommundirektör i Ingå.

Den splitternya stugan har en fantastisk utsikt över havet och trots att makarna Haglund hade inflyttningsfest på midsommaren kommer Calle, som han kallas här ute på stugan, att fortsätta bygga och fixa under sommaren. Huset kom i element och profilen sattes upp av proffs, resten har Haglundarna byggt själva. På backen ligger några sandsäckar och väntar på att spridas ut på gården.

– Jag har en tendens att ta på mig en massa projekt. Jag är lite dålig på att ligga i solen, jag skyfflar hellre sand.

Haglund är känd för att ha många järn i elden, och avkoppling för honom innebär att vara i farten på andra sätt.

– Jag kan koppla av, men jag gör det genom att jobba med andra saker, som att snickra, bygga eller restaurera möbler. Det är en bra motvikt till mitt vanliga arbete.

Till sommarparadiset i Ingå brukar han inte släppa främlingar eller journalister, men med det arbete han har är det svårt att helt logga ut från jobbet, även om han skulle vilja det. Trots att han bestämt sig för att vara ledig den här helgen vi träffas, ringer journalister och medarbetare titt som tätt.

– Om ett land har ekonomiska bekymmer förväntas jag ställa upp och diskutera. Det finns en hel del EU-kritiska röster och vi som representerar EU har ett ansvar att berätta om vad som händer.

Avstår från tid

Att vara framgångsrik innebär för det mesta att man är tvungen att avstå från något. Det har också Haglund erfarenhet av.

– Jag har varit tvungen att avstå från tid, särskilt från tid med min hustru och med min son. Jag har lärt mig att göra en hel del uppoffringar, allt, varenda kaffepaus och ledig stund måste skrivas upp i kalendern för att de ska existera.

Calle var på sin tid en skejtare från Olars som gillade motorer och mopeder, och drömde om att bli bilmekaniker. Men när skedde omvandlingen?

– Det var när jag var 17 år gammal efter mitt utbytesår i USA. Då insåg jag hur stora skillnaderna mellan länderna var och värdet av vårt välfärdssamhälle.

En uppfattning vissa som tidigare jobbat med Haglund har är att han är pedantisk och engagerad i mycket, men att arbetet ibland blivit mer kvantitativt än kvalitativt.

– Pedantisk är jag definitivt. Under perioden 2004–2009 hände väldigt mycket, det blev mycket kvantitet där man knappt hann slutföra något innan man blev indragen i nästa grej. Jag var med om att initiera musikalen Playme och tidningen Papper, som andra sedan fick ta över. Jag är resultatinriktad och otålig, vilket jag tror att är bra i politiken. Jag får tillfredsställelse när jag ser att ett lagförslag jag har jobbat med faktiskt leder till något.

På tre och ett halvt år har Haglund hunnit bli specialmedarbetare för SFP:s ministrar, han blev statssekreterare för Stefan Wallin över en natt, sedan Europaparlamentariker.

Du är 32 år gammal och har gjort en kometkarriär, vilka mål har du för framtiden?

– Jag har alltid tyckt att Europaparlamentarikerna har ett intressant jobb, men det var inget jag specifikt hade i sikte. Jag har inga direkta mål, jag tar framtiden som den kommer. Just nu trivs jag jättebra i Europaparlamentet.

Du har också blivit noterad i presidentspelet, hur känns det?

– När jag första gången blev tillfrågad skrattade jag bort det hela. Men sedan kom fler förfrågningar. Jag hoppas att Eva (Biaudet) ställer upp, men om hon säger nej lovar jag att överväga på nytt. Det är knappast sista chansen för mig att vara med i spelet.

Hur ser Svenskfinland ut från Bryssel?

– Ibland känns det som om det stormar i ett vattenglas, när man följer med diskussioner från ett avstånd och inte känner till alla intriger. Ibland när det händer stora saker ute i världen kan jag slås av att finlandssvenska medier endast verkar rapportera om det som sker i ankdammen.

Haglund ser nu fram emot fem veckors semester. I år kommer han att tacka nej till alla sommarevenemang, fastän det känns motstridigt, och försöka koppla bort hjärnan från det politiska. I stället ska han njuta av havet, fiska, träffa vänner och framför allt umgås med sin familj.

När han följer oss tillbaka till fastlandet väntar redan hustrun Michaela och sonen Edward i hamnen på att inleda ett gemensamt veckoslut. En tröst då pappa Haglund ibland är tvungen att vara borta i Bryssel och Strasbourg är att Edward, snart två år, nyss har lärt sig att tala i telefon – de talar finska för att Edward ska bli tvåspråkig.

PROFIL: CARL HAGLUND

  • Ålder: 32.
  • Bor: I Bryssel och Esbo. På sommaren i Ingå skärgård. Jobbar en vecka per månad i Strasbourg.
  • Familj: Hustrun Michaela och sonen Edward.
  • Intressen: Idrott, snickra, skärgårdsliv.
  • Aktuellt: Jobbar med lagpaketet som från och med hösten skall skapa nya, strängare spelregler för eurosamarbetet.
  • Bakgrund: Grundare av och chefredaktör för tidningen Papper, tidigare även chefredaktör för Studentbladet, kommunalpolitiker i Esbo, statssekreterare vid Undervisningsministeriet, specialmedarbetare för SFP:s ministrar, Europaparlamentariker sedan 2009.