Hon vill grunda ny filmskola

Missnöjet kring sammanslagningen med Aalto-universitetet har varit utbrett inom hela Konstindustriella högskolan men de som skrikit högst är utan tvekan filmstudenterna. I början av maj bestämde sig därför manusstudenten Hannaleena Hauru för att göra något. Via Facebook gick hon ut med en pamflett där hon meddelade att hon härmed grundar en egen filmskola, Helsingfors filmakademi.
– Initiativet uppstod ur min egen irritation, det kändes som en nödvändighet och något jag bara måste göra. Den nya skolan grundas utanför universitetslagen eftersom det är enda sättet att på nytt nå den filmutbildningsnivå som nu saknas. Personligen tror jag inte längre på universitetssystemet då jag sett hur våra linjer allt mer formats till resultatgenererande enheter som underkastar sig kapitalismens villkor. Visst har vi fortfarande vissa bra kurser och enskilda engagerade lärare – jag brukar säga att Taik är Finlands bästa yrkeshögskola – men kunskapsnivån hos eleverna är för låg för en högskola.

Finansiering saknas
Facebookinitiativet som redan fått över trehundra anhängare signalerar att Hauru inte är ensam om sin önskan. Många kolleger, studiekompisar, lärare och övrigt branschfolk har redan tagit kontakt. Planen är att inleda undervisningen 2012. Fortfarande saknas både finansiering och utrymmen.
– Studenter och lärare finns där­emot nog. Bland annat klipparen Kauko Lindfors har visat sitt intresse. En hel del insatta personer har också erbjudit mig hjälp med penningansökningarna. Jag tar det här på stort allvar även om det förstås ännu finns mycket att utreda. Allt beror på om fler är med mig.
Än så länge har de mest cyniska kommentarerna begränsat sig till att poängtera att det trots allt är pengarna som avgör. Speciellt när det handlar om valet mellan en statlig filmskola som är gratis för eleverna eller en privat som kostar.
Bildandet av ett eventuellt konstuniversitet ser Hauru inte som en uteslutande faktor. Också fast det då skulle krävas ett förändrat rege­ringsbeslut om att filmutbildningen skulle ses där i stället för vid Aalto-universitetet.
– Fastän filmbranschens alla yrkesförbund helst önskar att den nuvarande filmutbildningen skulle höra till konstuniversitetet kommer allt det här att ta för lång tid. Jag tror på att handla nu, inte vänta eller bara försöka tolka all byråkratisk information som kommer uppifrån. Vem om inte filmbranschen själv ska egentligen ifrågasätta de strukturer vi lever med.

Hyllar slumpen
Det är inte bara utbildningsstrukturer Hauru vill ifrågasätta. Om drygt tio dagar arrangerar hon tillsammans med filmarkollegan Synes Elischka den andra uppsättningen av International Random Film Festival, ett filmevenemang som uppstod som en reaktion på hur filmfestivaler i dag enligt Hauru tenderar att ignorera många av  de ansökande bidragen.
– Många filmare tror fortfarande att filmfestivalernas urvalsgrupper ser alla anmälda filmer. Så är det förstås inte. En festivalledning kan omöjligt hinna gå genom tusentals bidrag. I dag måste man känna festivalarrangörer, ha en milslång cv eller åtminstone en exotisk bakgrund. Min studiekompis testade till och med att skicka in sin film till flera stora festivaler med ett osynligt klistermärke över dvd-fodralet. Eftersom filmerna vanligtvis returneras efter festivalen kunde hon därför konstatera att ingen ens öppnat omslaget.
Enligt Hauru förekommer det speciellt bland unga filmare också en naiv tro på att filmer väljs ut enligt en rättvis evalueringsmetod. Därför vågar man sällan ifrågasätta festivalernas tillvägagångssätt.
Trots att hon själv redan hunnit vinna flera festivalpriser blev lösningen ändå att grunda en egen, internationell filmfestival som genom att låta slumpen avgöra ger alla filmare samma chans att bli visade. Idén är att dekonstruera tävlingskonceptet och ifrågasätta varför filmer alls kvalitativt ska tävla. Till årets festival är tjugofem filmer antagna.
– Allt på festivalen avgörs av slumpen: var i världen vi ordnar den, vilka filmer som blir antagna och vem som till slut vinner våra hederspris. Förra året landade vi i den lilla tyska byn Wiesensteig. Då dök vi bara upp och visade film via bärbara datorer på barer och andra offentliga platser. I år åker vi mot byn Bór Zapilski i södra Polen och den här gången är ortsborna förberedda. Vi har hittat flera personer som vill hjälpa till, bland annat har den lokala prästen lovat nämna oss vid söndagsgudstjänsten och också ortens borgmästare ser fram emot evenemanget.
Hauru poängterar ändå att det är många som inte förstår vad hon försöker göra. Också finansieringen är en svårtuggad bit.
– Målet är förstås att skaka om människor och peka på hur ensidigt festivaler fortfarande fungerar. Vi vill hitta fram till en annan sorts uppskattning där utmärkelsernas korta extas ersätts av mer uppbyggande samtal. För mig personligen har det alltid inneburit ett större stöd att få diskutera mina filmer med andra.

International Random Film Festival arrangeras den 8–11 juli i byn Bór Zapilski i södra Polen. Läs mer på randomfilmfest.com