"Musik är trolleri"

STOCKHOLM. En massaker på Allsång på Skansen. Det är en typisk John Ajvide Lindqvist-scen. I förra boken fanns det en GB-glassgubbe av plast som svajade så olycksbådande att den riskerade att ge läsaren mardrömmar. I den nya romanen Lilla Stjärna lyckas Ajvide Lindqvist blåsa in kusligt liv i folkkära artister som Lill-Babs och Abba.
– Det är ju den sortens kontraster jag jobbar med. Det skulle vara väldigt svårt att få en kuslig effekt genom att beskriva en Marilyn Manson-låt, säger han.

Vi befinner oss på förlaget Ordfront på Söder i Stockholm. John Ajvide Lindqvist står och bläddrar i en bokhylla fylld av översättningar av hans böcker. Tyska, japanska, finska, ryska ...
Utomlands undrar journalister om han skrivit sina skräckböcker efter att han läst Stephenie Meyers Twilight-serie.
– Då får jag förklara för dem att Låt den rätte komma in kom flera år före Twilight, säger han.

Trivs som skräckgubbe
John Ajvide Lindqvist debuterade 2004. Då var skräckromaner ett tämligen okänt begrepp i Sverige, och Ajvide Lindqvist blev refuserad av flera förlag innan han fick igenom sin bok. I dag hyllas han av recensenterna. I en lyrisk recension kallade Horace Engdahl zombieromanen Hanteringen av odöda för ”ett mästerverk i sitt slag.”
– Jag trivs enormt med att vara ”skräckgubben”. Att böckerna uppskattas som seriös litteratur är en bonus, säger han.

Den nya romanen Lilla Stjärna handlar om två flickor som växer upp på varsitt håll i Sverige. Boken kunde beskrivas som en blandning av Lukas Moodyssons tonårsskildring Fucking Åmål och Quentin Tarantinos hämndfantasi Inglourious Basterds. Det finns också bitar som ger associationer till Joseph Fritzl-tragedin. En av flickorna är Theres, som hittas i svampskogen och växer upp i en källare utan kontakt med omvärlden. Det visar sig att hon kan sjunga med absolut gehör.
– När jag började skriva hade jag två scener klara. Den sjungande bebisen och massakern på Allsången. Hela romanen handlar för mig om att sammanföra de här två scenerna, säger han.

John Ajvide Lindqvist lyssnade själv mycket på musik när han skrev. Det gör han alltid.
– När jag skrev Människohamn lyssnade jag mycket på en låt med A-ha som heter Lifelines. När jag var klar med boken såg jag i min spelare att den hade spelats 666 gånger, säger han.

– Den här gången lyssnade jag väldigt mycket på Håkan Hellströms låt Jag vet inte vem jag är men jag vet att jag är din. Jag ville att boken skulle kännas ungefär som den. Helst av allt vill jag att folk lyssnar på musiken medan de läser. Därför har vi gjort en Spotifylista med all musik ur boken, berättar han.

Branschkritik?
Lilla Stjärna är också en berättelse om hur musikbranschen förändrats under de senaste tio åren, med idoltävlingar och en allt snabbare exponering på nätet. Det blodiga öde som drabbar vissa av bokens branschfolk kan nästan uppfattas som ett slags kritik mot musikindustrin.
– Det blir av nödvändighet så när man berättar en otrevlig historia. Jag tänker mig musikbranschen lite som guldruschen i Alaska. Otrevliga typer dras dit. Beskriver man sedan att något hemskt händer de där typerna uppfattas det som civilisationskritik, säger han.

Alla böcker av John Ajvide Lindqvist innehåller övernaturliga element. Den här gången är det just musiken som står för det kusliga och oförklarliga.
Är det inte något med musik i sig som är magiskt?
– Musik kan tala till direkt till magen på ett sätt som andra konstarter kanske inte kan göra. Det är väl den egenskapen hos musik som känns som trolleri, säger han.

Den andra tjejen i boken är helt ”normal”, men hon mår illa och hamnar på psyket som många unga flickor i dag. Här återkommer John Ajvide Lindqvist till ett spår som fanns redan i debutboken: unga män­ni­skor som är utanför. Hans beskrivning av klinisk depression känns väldigt sann och långt ifrån spekulativ.
– Jag har ju researchat en del, och sedan gått tillbaka till mig själv som yngre, då jag hade den typen av känslor. Men jag är inte en författare som är bra på research. På gott och ont. Jag har för mycket fantasi, för många historier jag vill berätta, säger han.

Bättre på att skriva
John Ajvide Lindqvist tycker att han blivit allt bättre på att skriva.
– Jag läser allt högt för min fru redan efter 20–30 sidor. Det gör att jag också tycker om att läsa in mina böcker. De första böckerna är bra historier men det finns bitar som inte är särskilt bra stilistiskt. Det var först med novellen ”Gräns” som jag märkte att jag kunde skriva, säger han.

Idéerna verkar inte ta slut. Som vanligt är John Ajvide Lindqvist redan på gång med åtminstone två nya romaner.
– Den ena boken ska endast ges ut som ljudbok. Jag har som projekt att försöka skriva en bok på två månader. Jag vill skriva helt utan spärrar, en rak historia om zombier som kliver upp ur havet. Det blir bara en ljudbok eftersom jag inte vill placera den bredvid de andra böckerna, som är mer ambitiösa. Jag planerar också ett jättestort romanbygge som ska heta X. Det är så stort att jag vill skriva något snabbt först, säger han.

Tomas Alfredsons filmatisering av debutromanen Låt den rätte komma in har gett honom kultstatus bland vampyrfantaster över hela världen. På diskussionsforumet We, The Infected analyseras varje scen i boken.
– Det är väldigt häftigt, säger han.

Nästa år kommer filmatiseringen av Människohamn, där Lindqvist har skrivit manus.
– Jag träffade Tomas Alfredsson så sent som i går för att planera filmen, säger han.