MAN / MASKIN. Videoskärmarna med naivistisk 3D-grafik levde medan medlemmarna i Kraftwerk (det vill säga Ralf Hütter, Fritz Hilpert, Henning Schmitz och Falk Grieffenhagen) gjorde gudvetvad bakom sina pulpeter. (Foto: Benjamin Suomela)

Flow | Tysk lektion i precision

Synthpionjärerna Kraftwerk avslutade den tionde Flowfestivalen på det mest övertygande och stilrena sätt. De unga electrobanden har fortfarande att lära sig av mästarna.

KRAFTWERK (GER)
Flowfestivalen, huvudscenen 11.8

Det är lätt att konstatera att Flow 2013 blev en braksuccé, inte bara på grund av de 61 500 besökarna som både trivdes och uppförde sig. Festivalen har år efter år satsat på allt snyggare layout på området, och nu var Söderviks kulturcentrum både vackert utsmyckat och smart planerat så att man lyckats undvika ölburarna och i stället lät publiken gå fritt omkring med sina burkar och glas mellan scenerna och de olika serveringsområdena.

Allra främst måste ändå den oerhört höga kvaliteten på musikutbudet lyftas fram.

Om vi bara tittar på headlinertrippeln, satt Alicia Keys i den varma fredagskvällen som oliven i en dry martini. Slipad, färggrann, poppig och positiv. Tjugofyra timmar senare var det som om världen vänts ut och in och hundraåttio grader vertikalt när Nick Cave och The Bad Seeds, starkare än kanske någonsin på senaste femton år, mässade sin demoniskt laddade träskblues. Och när söndagen gled mot afton kom städpatrullen Kraftwerk och återställde den världsliga ordningen.

Vid ingången till festivalområdet delade man på söndagen ut 3D-glasögon, och det var säkert många som också därför lockades att "gå och se giraffen", som danskarna säger. För trots sin lysande popådra är Kraftwerk ingen mainstreamunderhållning. Leden i publiken började glesna efter en stunds monotoni, men de som stannade spelningen igenom ångrade sig inte.

Tredimensionellt
Som man gör på en festival när publiken ska fångas, gick också Kraftwerk starkt ut med kända The Robots, som de pressade till bristningsgränsen vad gäller längd. Fyra spår från albumet Computer World (1981) avlöste varandra – visste ni att i framtiden kommer alla att ha en egen dator – och sedan började hitparaden. The Man Machine dundrade både tung och luftig, och refrängens melodiuppgång ger mig fortfarande gåshud.

Bandet självt, lett av 66-årige Ralf Hütter stod som vanligt i tajta overaller, blickstilla bakom sina respektive pulpeter och gjorde gudvetvad. Den visuella biten sköttes av nyaste medlemmen Falk Grieffenhagens videoprojektioner som delvis gick i alldeles fungerande 3D-teknik. En större behållning av glasögonen var kanske ändå att se på det futuristiska landskapet av tusentals ungar i vita pappersbågar som glor mot scenen. För det var vad vi gjorde. Glodde, tappade tiden, tappade tråden, bländades av ljusen … för Kraftwerks själva musik, speciellt i uppiffad liveversion, lyckas trollbinda varje gång. 

I Spacelab följde vi med en satellits bana runt jorden och i Autobahn en animerad Volkswagen Beetle i nästan tjugo minuter – eller tappade jag bara tiden igen?

Politiskt och poppigt
Ett par versioner av Tour de France (1983/2003) ympades ihop innan kvällens huvudnummer Radioactivity (1975) som i sin nya geist blivit en övertydlig protestsång mot kärnkraft: "Tjernobyl Harrisburg … Sellafield … Hiroshima …" och med flera verser på japanska om haveriet i Fukushima.

Det generella intrycket var att Kraftwerks primus motor Hütter fattat exakt vad dagens publik väntar sig av det 43 år gamla bandet – futuristisk kitsch, naiv nostalgi och analogsynthar – och levererade precis det. Svårt att tänka sig en bättre avslutare för en festival där stora delar av den elektroniska artistskaran har allt att tacka dem för. Många av de yngre i genren kunde fortsättningsvis lära sig av "robotarna" hur man utnyttjar volym och låtarrangemang för att pressa fram popsensibilitet. För att inte tala om den dundrande, åskliknande basen.

Ovanligt bjöd Kraftwerk också på encore med en trippel från Trans-Europe Express (1977), och tackade till och med publiken med "kiitos, näkemiin". Lite varmt människoblod rinner det ändå någonstans bland transistorerna och kretskorten. 

LÅTLISTAN

  1. The Robots
  2. Metropolis
  3. Numbers
  4. Computer World
  5. It's More Fun to Compute
  6. Home Computer
  7. The Man Machine
  8. Spacelab
  9. The Model
  10. Autobahn
  11. Tour de France 1983
  12. Tour de France 2003
  13. Geiger Counter
  14. Radioactivity
  15. Computer Love
  16. Boing Boom Tschak
  17. Techno Pop
  18. Musique Non Stop
  19. Trans-Europe Express
  20. Metal on Metal
  21. Abzug