Henrika Andersson har skrivit många barn- och ungdomsböcker. Riskzon är hennes första musikal.

Musikalen Riskzon ska locka till möten

Henrika Andersson skrev en annorlunda ungdomsmusikal för Finlands Svenska Ungdomsförbund. ”Det blir inte bara mens och finnar”, lovar författaren.

Musikalen Riskzon handlar om rasism, varför ville du ta dig an just det temat?

– Jag har länge tänkt på vad främlingsfientlighet bottnar i. Det handlar om rädsla allra främst. Jag ville ta tag i den här frågan utan att moralisera. Det enda sättet var att närma sig den på gräsrotsnivå. Sakargument räcker inte, man måste träffa någon och inse att vi alla är så lika. Det lärde jag mig när jag arbetade med invandrarkvinnor på Kassandra (Centret för mångkultur) och genom andra möten med flyktingar och invandrare. När jag tackade ja till uppdraget var mitt krav att jag skulle få skriva om det jag tycker är viktigt. Också om jag inte tycker musikal alla gånger är så fantastiskt är ungdomar fantastiska. De är fortfarande nyfikna och fördomsfria. Jag hittade dokumentärboken I havet finns det krokodiler som handlar om papperslösa ungdomar. Jag blev så oerhört berörd för den är så osentimental, detaljerad och välskriven. Jag kontaktade författaren Fabio Geda och frågade om jag fick använda en av personerna i boken och han blev eld och lågor. Genom den afghanska pojken Enaiat fick jag in detaljer i berättelsen som jag inte skulle kunna hitta på. Han är en hjälte, smart, modig men utsatt.

Varför tror du musikal anses vara det enda sättet att få ungdomar till teatern i dag?

– Själv tror jag inte alls det! Jag tror på bra texter. Men det kändes som en ypperlig möjlighet att skriva en musikal om något så tungt som det här ämnet. Varför institutionerna sedan väljer att satsa på musikaler är en helt annan fråga.

Du har ju också skrivit flera böcker för unga, hur ska man skriva för en ung publik?

– Jag har alltid varit mån om att ha kontakt med unga, och testade också den här texten på en referensgrupp. Men det fungerar heller inte med naturalism. Unga i Norsen talar helt annorlunda än unga i Lärkan och Borgå. Det finns inget universellt ungdomsspråk. Språk handlar mer om var man kommer ifrån, personlighet, klasstillhörighet och så vidare. För mig var den största utmaningen att gestalta fyra papperslösa killars samtal.

Hur lustfylld är musikalgenren för dig som författare och dramatiker?

– Jag har aldrig skrivit en musikal förut, men visst känns det befriande att skriva sångtexter och korta scener. Via musiken kan man uttrycka mycket mer än med bara repliker och det jag hört av Kalle Katz musik låter väldigt bra.

Varför kommer föreställningen inte att visas i Helsingfors?

– Det verkar som om den inte kommer att visas, helt enkelt för att det kostar väldigt mycket att hyra stora lokaler. Scenen är femton meter lång så det krävs ett stort utrymme, kanske i stil med Kabelfabriken, men det har Finlands Svenska Ungdomsförbund inte råd med.

Riskzon har urpremiär 9.8 i Borgå. Sedan åker ensemblen vidare på turné genom Svenskfinland. Mer information på riskzon.fi