Skriet ekar över hela Norge

"Jag har åter en gång skrivit ut mig ur den tekniska skolan. Mitt beslut nu är nämligen att bli konstnär", noterade den 16-årige Edvard Munch i sin dagbok 1880.
Fadern ville att sonen skulle bli ingenjör, själv hade han andra planer. Ett par år senare, vid fyllda tjugo, debuterade Edvard Munch som konstnär och det blev startskottet för en enastående produktiv men också mångsidig karriär.

På det första självporträttet som möter oss på norska Nasjonalgalleriets jubileumsutställning Munch 150 fixerar en ung man med fast blick betraktaren. Han verkar inte ha problem med självkänslan.

– Edvard Munch hade gott självförtroende, bekräftar Elsebet Kjerschow som är projektledare för Munchårets alla begivenheter.

När Edvard Munch avled 1944 testamenterade han sin konstnärliga kvarlåtenskap, bland annat cirka 1 100 målningar, 18 000 grafiska verk, 4 500 akvareller samt hela sin litterära produktion och sitt bibliotek till den norska staten. 270 verk är nu utställda på den största presentationen hittills med verk av Munch.

– Vår idé var att bygga upp utställningen kronologiskt för att visa Munchs utveckling som konstnär. Vi ville visa på bredden i hans produktion och slå ihjäl några sega myter, säger Rikke Lundgreen som varit projektledare för utställningen.

Myterna är, säger Rikke Lundgreen och Elsebet Kjerschow, dels de omhuldade föreställningarna att Munch hade en olycklig barndom på grund av moderns tidiga död, och dels de omskrivna perioderna då Munch var psykiskt sjuk.

– Man ska inte överdriva betydelsen av de nervösa problemen, ångesten och missbruket. I stället vill vi påminna om Edvard Munchs enorma produktivitet och förmåga att hela tiden vara nyskapande.

– Munch arrangerade även flera egna utställningar. För att klara av det måste man besitta en enorm arbetskapacitet.

Vad tror ni att Munch själv hade ansett om utställningen?

– Han hade varit nöjd. Speciellt viktigt för honom var att också vanligt folk såg hans arbeten.

Är detta Munch?
Edvard Munch var självlärd som konstnär. Under de första åren fick han ty sig till modeller från den egna familjen och till sig själv förstås. Systern Inger, fadern Christian och brodern Andreas förekommer på de tidiga målningarna. Men arbetet Det sjuka barnet från 1885 föreställer inte nödvändigtvis systern Johanne Sophie som avled i tuberkulos, vilket flera konsthistoriker hävdat.

– Sjuka barn var populära motiv på den här tiden. Tänk på Helene Schjerfbeck och hennes modeller, säger Elsebet Kjerschow.

På tal om Helene Schjerfbeck har Elsebet Kjerschow forskat i huruvida Munch och Schjerfbeck någonsin träffades men inte funnit belägg för det.

Under sextio år av oavbrutet skapande hann Edvard Munch avverka flera konstinriktningar och ägna sig åt att experimentera med olika stilar – impressionismen, expressionismen, naturalismen och symbolismen. De tidiga arbetena överraskar flera utställningsbesökare.

– Är detta verkligen Munch? är ingen ovanlig kommentar, konstaterar Rikke Lundgreen medan vi tillsammans beundrar den unge Munchs studier från gatulivet på Rue Lafayette i Paris och Casinot i Monte Carlo.

Det impressionistiska anslaget är tydligt men nämnde Munch någonsin några konstnärliga förebilder?

– Nej, hans inspirerades av andra men hittade sitt eget formspråk och hade inte fokus på någon annan konstnär.

Livsfrisen rekonstruerad

En av jubileumsutställningens höjdpunkter är Livsfrisen som Munch skapade inför en utställning i Berlin 1902 och som nu rekonstruerats för första gången sedan dess. Under rubrikerna Kärlekens kynne, Kärlekens uppgång och fall, Ångest och Död samlade Munch en serie konstverk. Tittar man noga hittar man också en av de fyra upplagorna av Skriet med den vilt stirrande blicken i Livsfrisen.

Ett annat särdrag är förtjusningen i att upprepa sina motiv. Målningen Kyssen finns i flera olika varianter från 1890-talet framåt. I det sista arbetet har personerna flutit samman till en klump.

Edvard Munch målade också porträtt. Ett av de mest kända är målningen av Friedrich Nietzsche som beställdes av den svenska bankmannen Ernst Thiel. Porträttet tillhör Thielska galleriets samlingar.

Mindre känt är att Munch även målade barn.
– Det här måste vara ett av konsthistoriens främsta barnporträtt. säger Elsebet Kjerschow och pekar mot målningen Dr. Lindes söner som föreställer fyra rara gossar i olika åldrar.

Två museer

Utställningen Munch 150 är uppdelad på två museer – Nasjonalgalleriet och Munchmuseet. Sålunda kan man på Munchmuseet beundra ett av Edvard Munchs riktigt levnadsglada arbeten – Badande män som är utlånad från Ateneum i Helsingfors.

Målningen föreställer en grupp atleter som oblygt visar upp sina nakna och välbyggda kroppar och den är gjord under en av Munchs perioder i den tyska staden Warnemünde vid Östersjön.

Verket badar i solljus och livsglädje.

– Det fina med badbilderna är att de visar hur tidigt Munch blev upptagen av solljuset. Den utvecklingen startade faktiskt under hans period i Tyskland, förklarar Elsebet Kjerschow.

Intellektuellt självporträtt

När konstnärer står modell väljer de gärna penseln och paletten som attribut. På sin målning Självporträtt med cigarrett valde Munch något helt annat.

– Cigarretten blev för Edvard Munch symbolen för intellektet, tanken och själen.

Just det här porträttet fick inviga Munchåret och har sedan den 12 december 2012 turnerat runt Norge, väl inpackat i en koffert för att inte ta skada.

Tiotals andra självporträtt finns förstås på utställningen och man kan beundra Edvard Munchs förmåga att skildra sig själv, alltifrån den trosvissa ynglingen på tjugo år till en äldre herre. De sista självporträtten visar en åldrad man med nerdragna mungipor. Kroppen har krympt, kläderna hänger löst och den slocknade blicken antyder att slutet är nära.

Utställningen Munch 150 visas i Nasjonalgalleriet och Munchmuseet i Oslo och pågår fram till den 13 oktober 2013.