Toto vänder upp och ner på Jakobstad

Till vardags är det mest stockbilar och slaktbilar som rullar in till Jakobstad. Tidigt i dag, vid åttatiden, kommer en karavan med långtradare, fyllda med rockrekvisita, att parkera utanför Centralplan, ett par kvarter från torget. Tolv timmar senare börjar det största enskilda musikevenemanget hittills i Jakobstad.

Det amerikanska rockbandet Toto är ute på sin 35-årsjubileumsturné och tar en avstickare till Jakobstad. Turnén avslutas på lördag i Helsingfors.

Bandmedlemmarna landade med ett chartrat plan på Karleby-Jakobstads flygplats på torsdag eftermiddag.

– Vi har nog aldrig tidigare haft en så stor procentuell uppslutning i någon stad där vi spelat, ler David Paich, keyboardist och kompositör till en stor del av bandets låtskatt.

– Det här är den bästa turnén vi gjort hittills. Bandet är i toppform och vi har haft en blandad publik. Roligt att så många unga kommit och lyssnat på oss, säger gitarristen Steve Lukather.

– De kommer för att lyssna på oss som musiker. Det här utseendet lockar knappast någon publik, tillägger han och tar av sig sina solglasögon.

– Det är alltid den nästsista konserten på turnén som är den bästa, säger sångaren Joseph Williams.

Succé i biljettförsäljningen
Samtidigt pågår scenbygget på Centralplan i Jakobstad. Det var en kedja av kontakter och händelser som ledde till att fotbollsföreningen Jaro i februari kunde presentera ett evenemang som vida överträffar lagets ligamatcher, både i publiksiffra och i glamour. En viktig länk var Geir Rönning, som känner medlemmarna i Toto, och själv har ett varmt förhållande till Jakobstad.

Sedan i tisdags har hundratals frivilliga ställt upp för att forma om idrottsanläggningen till rockarena. Totalt kommer 500 frivilliga, föräldrar och fotbollsvänner, att göra en insats för att hjälpa arrangören FF Jaro att ro i hamn projektet.

– Roligt att de lyckats så bra med biljettförsäljningen så att de kan betala en del av de gamla skulderna. Jag har själv spelat i Jaros juniorer och ställer gärna upp, säger Tobias Lönnqvist som driver eget företag inom evenemang.

Han ser till att scenen blir byggd under torsdagen.

– Det råder lite brist på scener i Finland under veckoslutet, bland annat för att Ruisrock pågår samtidigt. Den här scenen kom från Sverige.

Improviserar varje kväll
På presskonferensen ute på flygplatsen är stämningen hög. De interna skämten står som spön i backen. Britten och basisten Nathan East trackas förstås speciellt den fjärde juli av de övriga helamerikanska bandmedlemmarna.

Han är inkallad att ersätta en av bandets ordinarie medlemmar, Mike Porcaro, under turnén.

– Vi har alla gjort gästspel med and­ra band genom åren och den här kallelsen var speciellt rolig. Jag har känt de andra i bandet halva mitt liv och det är fantastiskt att märka att ingen av dem går på rutin. Varje konsert hör jag de andra göra någon ny improvisation, säger Nathan East.

Senare i går kväll skulle han och David Paich ge en mästarklasskonsert på Campus Allegro, speciellt riktad till campusets musikstuderande.

– Det blir en kort mästarklass, vi ska spela Steve Lukathers bästa låtar, skojar Paich och Lukather kont­rar med ett otryckbart skämt om Paichs golfrundor.

– Vi har haft våra egna musikaliska hjältar genom åren och tycker att det är viktigt att dela med oss av den kunskap vi samlat på oss, säger East i ett försök att tygla det interna gnabbet.

Så sätter de sig i en av det lokala bussbolagets charterbussar och när man ser dem på vägen in till Jakobstad kunde man tro att någon av stadens pensionärsföreningar varit ute på sommarutflykt.

Två unga musikstuderande som länge sett fram emot mästarklassen med Paich och East är Sebastian Jacobsson och Niklas Eriksson. De hör till 90-talisterna som är födda flera år efter att Toto gav ut sina mest kända låtar, men bandets musikaliska avtryck har satt sig djupt.

– Det är svängigt och välproducerat och de lyckas låta olika från skiva till skiva. Mina favoriter är The Seventh One och deras första. När jag själv började spela musik i tidiga tonåren var Toto bandet man såg upp till. Personligen var trummisen Jeff Porcaro min favorit, säger Niklas Eriksson, själv trummis.

– För mig blir mästarklassen med Nathan East en större upplevelse än konserten. Han har spelat med alla, nu senast på Daft Punks skiva, säger Sebastian Jacobsson.