Kristina som barn

Dramadrottningen Kristina fascinerar än

Drottning Kristina bröt mot normerna och valde att chocka sin samtid – genom att abdikera, konvertera och därtill uppföra sig manligt. Hon var en av sin tids mest kontroversiella personer som alltjämt, mer än 300 år efter sin död, förmår fascinera.

På en monumental målning gjord innan kung Gustav II Adolf stupade blickar konungen myndigt på dem som betraktar honom. Vid hans fötter ser vi en liten lockig gestalt som allvarligt tycks fundera på det hon öde hon fötts till – kungadottern Kristina som bara sex år gammal blev barndrottning över Sverige.

– Rollen som kungadotter präglade Kristina under hela barndomen. Förväntningarna och kraven var stora redan från första början, säger Sofia Nestor som varit huvudproducent för Livrustkammarens nu aktuella utställning Bilder av Kristina.

Utställningen kom till när Vatikanen beslöt sig för att låna ut en del av Kristinas värdefulla handskriftssamling som restaurerats delvis för svenska pengar. När Kristina abdikerade och flyttade till Rom ingick handskriftssamlingen i hennes bagage.

På utställningen görs tolv nedslag i Kristinas liv, eller i hennes egen tea­ter som hon uttryckte det.

– Kristina var aktiv på att skapa sin egen bild, säger Sofia Nestor.

Under rubriker som Barndrottningen, Kung Kristina, Krigarkungens dotter, Nordens Minerva och Konvertiten får vi följa Kristinas händelserika liv fram till 1689 då hon avled i Rom, 63 år gammal.

Rörande är givetvis de plagg som bevarats från Kristinas barndom – ett linne och ett klänningsliv som hon bar i tvåårsåldern och som hennes barnsköterska förstod att spara.

Kristina var bara sex år när hennes älskade pappa stupade och hon fick aldrig själv chansen att vara barn. ”Ett barn som föds till tronen är statens egendom” lyder ett av hennes citat. Hennes uppfostran blev manlig.

– Kristina fick lära sig rida, jaga och fäktas. De som undervisade henne konstaterade att hon inte gjorde någon besviken – hon varken grät eller somnade, berättar Nestor.

I en anteckning noterade Kristinas lärare, Axel Oxenstierna hur ”... kärt det är mig att se att Hennes Majestät icke är som en kvinnoperson ...” vilket enligt Oxenstierna var en komplimang.

Kung Kristina
Huvudprincipen i 1600-talets Sverige var att regenten var manlig. Kvinnan var alltid underordnad mannen. Svenskarna löste problemet med att kröna Kristina till kung och bestämma sig för att hon hade två kroppar – en manlig som var politisk och en kvinnlig som var hennes fysiska kropp.

Ceremonin där Kristina kröntes till kung var överdådig. Utställda är kröningssadeln beströdd med pärlor och guld, betslen och stigbyglarna som var dekorerade med diamanter, kröningshimlen och den purpurfärgade manteln.

Bilden av den lärda Kristina var den mest spridda under hennes samtid. Hon var vetgirig och hennes hov besöktes av konstnärer, poeter och vetenskapsmän från hela Europa. Kändast av dem var den franske filosofen René Descartes som avskydde den svenska kylan. ”Tankarna fryser, precis som vattnet”, noterade han.

Basen till den ovärderliga handskriftssamlingen lades under de här åren. En del av samlingen var krigsbyten, en annan del köptes. Det äldsta manuset i samlingen är från 800-talet.

Inget äktenskap, tack
Under sina år som regent gjorde Kristina klart att hon inte tänkte gifta sig eller föda en tronarvinge. ”Det krävs större mod att ingå äktenskap än att gå ut i krig”, lyder ett av hennes citat, ”Att vara drottning och kvinna är två oförenliga saker”, lyder ett annat.

Kristina regerade i fyra år. Under den tiden hann hon genom ett skickligt politiskt spel se till att kusinen Karl Gustav ärvde tronen när hon abdikerade. Ett år senare konverterade hon från protestantismen till katolicismen. Övergången skedde i Innsbruck.

– Konverteringen var något alldeles oerhört i den tidens Europa. Peter Englund har jämfört det med om George W Bushs dotter hade konverterat till islam, säger Sofia Nestor.

Själv angav Kristina aldrig några skäl till konverteringen utan ansåg att frågan var privat. I senare forskning har man spekulerat kring om konverteringen var ett sätt för Kristina att komma bort från Sverige.

I Vatikanen togs Kristina emot av påven Alexander VII och antog sitt nya namn Alexandra. På en målning ser vi hur hon ödmjukt böjer knä för påven.

Men trots att Kristina hade abdikerat från Sveriges tron hade hon ambitioner vad gällde stormaktspolitik. Hon ville bli drottning av Neapel. Planerna avslöjades när hon blev förrådd av sin hovstallmästare Monaldesco. I raseri lät hon avrätta honom på slottet Fontainebleu.

Monaldesco hade anat oråd och klätt sig i pansarskjorta vilket innebar att avrättningen blev utdragen och blodig. Dessutom väckte den avsky och blev en katastrof för Kristinas rykte och politiska framtid. Den genomborrade pansarskjortan visas på utställningen.

Ikon för gayrörelsen
Sina sista tjugo år tillbringade Kristina i sitt palats Palazzo Riario i Rom. Hon grundade en akademi, arrange­rade fester, experimenterade i sitt laboratorium och ägnade sig åt alkemi. Dessutom skrev hon på en självbiografi och gav ut två samlingar med maximer. Hon avled den 19 april 1689 och begravdes i Peterskyrkan.

Under alla år har bilden av den könsöverskridande Kristina varit den kändaste. Redan under sin livstid smädades hon för bristen på kvinnlighet och ansågs vara ett varnande exempel. Men gayrörelsen har omfamnat henne.

Frågan om Kristinas kön löstes slutligen när en grupp arkeologer och rättsmedicinare 1965 hackade fram hennes kista och kvarlevor och fastställde att Kristina besatt en normalt byggd kvinnokropp.