”Jag var rädd så in i helskota”

På den dunkla scenen rör sig en svartmaskerad tjuv spänstigt som panter till jazziga toner. Den snabba fottekniken avslöjar att det är frågan om en dansare. Och visst, tjuven är Dennis Nylund, och scenen är ur andra akten i Dario Fos pjäs Sjunde budet – Stjäl lite mindre, som Skärgårdsteatern turnerar med i några veckor med start i dag. För den stora publiken har Dennis Nylund eller Ätä som han kallas blivit känd som domare i danstävlingen Pakko Tanssia, medan han i danskretsarna är en etablerad b-boy med ett världsmästerskap i breakdance i bagaget. Trots att det är en repetition på Tea­terhögskolan vi följer med verkar han aningen nervös.

– Det blir jag alltid när jag ska stå på scen. Det är så himla viktigt för mig. Jag är så taggad att det börjar koka inom mig, förklarar Dennis Nylund, som i höst inleder sitt tredje år på Teaterhögskolan.

Skådespeleri ser han som den perfekta kombinationen av det fysiska, psykiska och det verbala – det viktigaste för honom är att kunna berätta berättelser. De redskap han har via dansen upplever han är till stor nytta särskilt i en fars som denna.

– Det finns en del koreografi i farsen och man måste vara lätt i fötterna för att kunna reagera snabbt. Jag ser det som en dans. I breakdansen måste man lära känna sin motpart för att kunna hoppa in när den and­ra slutar. Man hinner inte tänka hur man gör utan varför, samma är det med farsen.

Men att byta identitet från dansare till att jobba med talteater är ingen självklar övergång. Tröskeln att söka till Teaterhögskolan var hög.

– Jag var rädd så in i helskota och ville länge söka men hittade alltid på orsaker till att jag inte skulle göra det. Jag har alltid varit lite blyg för att tala och läsa högt.

Läser barnböcker
I dag är hans svenska god, men språket är något som han alltjämt jobbar med, bland annat genom att läsa. Nylund är finlandssvensk och föräldrarna har pratat svenska hemma, men det fanns en tid i tonåren då han svarade dem på finska.

– Jag talar tre språk bra, men inget perfekt. Jag hade aldrig läst böcker förrän jag började på Teaterhögskolan och därför dröjer det länge för mig att läsa en bok. Det lästes inte heller sagor hemma och jag börjar nu med att läsa barnböcker. Ibland måste man gå tillbaka för att ta fler steg framåt.

Att heta Dennis och vara född och uppvuxen i Uleåborg i en helt finskspråkig omgivning var inte lätt.

– Det var inte särskilt coolt att vara finlandssvensk. Jag gick i en liten svenskspråkig skola och alla mina vänner utanför skolan var finskspråkiga. Jag var väldigt mycket ensam och kände mig utanför. Dansen gav mig en riktning, där fick jag vara den jag var.

De andra killarna åkte moped och slängde ur sig fula glåpord men Nylund intresserade sig för hiphop som trettonåring.

– Det jag fastnade för var synen om att kämpa mot rasism. Det kändes fint att vara del av en rörelse. Hiphop betyder allt åt alla och grundar sig på uttrycket peace, love and having fun, en fras som zulunation skapat.

Trots att hiphopen grundar sig på öppenhet finns det gott om stereotypier och fördomar.

– En breakdansare ska vara stor, stark, macho, charmant, väldigt speciell och ha en stor kuk. Homosexuella existerar inte.

I maj väckte Nylund uppståndelse genom att avsluta sitt dansnummer i Pakko Tanssia med att kyssa skådespelaren Pelle Heikkilä.

– Det var för att väcka känslor och bryta stereotypier.

Kyss med man väckte rabalder
Efteråt fick Nylund en hel del feedback. Vissa förstod inte budskapet alls och vägrade acceptera det.

– När jag besökte Ryssland för en breakdanstävling nyligen trodde de att jag var sjuk i huvudet för att jag kysst en man. Alla frågade om jag var bög, men jag svarade att det inte är relevant. Mina danskompisar i USA delade videon på Facebook och skrattade åt den och på det största breakdansforumet i världen skrevs det att jag nu kommit ut ur garderoben.

En stor del av responsen var också positiv.

– Några av världens kändaste hiphopdansare tackade mig privat för det jag gjorde och skrev att jag visat det de alltid känt men aldrig kunnat göra för att de skulle mista sina jobb. Jag kanske aldrig förstår varför de inte vågar. En av konstnärens uppgifter är att hjälpa. Med min dans kan jag ta ställning i samhällsfrågor.

Dennis Nylund irriteras också över att människor sätts ut i fack utifrån sitt utseende. Själv får han höra att han ser ut som en Hanken-studerande.

– Jag skulle bli intervjuad på radion en gång och när jag dök upp trodde de inte att jag var b-boyn Ätä för att jag var klädd i kragskjorta och prydliga byxor. Om jag klädde mig som en amerikan från ett ghetto skulle det bara bli fel. Jag är finlandssvensk, heter Dennis och sådan här är jag.

I ett skede försökte Dennis Nylund sluta dansa för att se hur det skulle vara att leva ett ”normalt” liv med ett ”riktigt” jobb.

– Jag sålde bland annat tv-kanaler och jobbade som byggarbetare och försäljare. Jag ville testa mina gränser men insåg ganska snabbt att jag har ett behov av att stå på scenen. Det är där jag är lycklig.

Från att ha varit på toppen i breakdansen kunde man kanske se det som att Nylund landat i ruta ett i och med teaterstudierna.

– Tidigare upplevde jag en viss hyllning medan det nu ibland känns som att jag inte ens kan tala. Vissa kan tycka att jag börjar om från början men jag ser det som att jag är femton steg före. Jag glömmer aldrig min bakgrund men det är dags att gå vidare.

Skärgårdsteaterns spelplan hittar du här