Musik för tropiska breddgrader

Ljuskulorna i den annars dunkla studion gör att rummet målas i en skön blandning av färger. Det ser ut ungefär som bandets musik låter – tropiskt, bubblande och atmosfäriskt, och otypiskt finskt. Vi befinner oss i Vallgård där bandet Aves ger en provlyssning inför skivsläppet av debutalbumet Sun Sky a Floating om ett par veckor. Trots att skivan inte kommit ut ännu har bandet redan över 12 000 gilla-markeringar på Facebook och har fått en hel del uppmärksamhet av olika musikskribenter. Sångaren och keyboardisten Eino Anttila, basisten Joonas Hakava och trummisen Antti Ojala skrattar åt frågan hur det kommer sig.

– En stor del av våra fans är mexikaner eller argentinare. Det kanske beror på att vårt namn är latin för fågel. Det verkar överlag finnas ett stort intresse för det nordiska i Sydamerika just nu. Kanske identifierar sig folk på sydligare breddgrader bättre med den här typen av elektronisk musik. Finnarna gör ofta musik med en dystrare och hårdare framtoning, säger Anttila.

Ibland funderar han själv över hur låtarna egentligen blivit till.

– Jag kallar det för kanalisering. Stundvis känns det som att händerna bara spelar och musiken sköljer genom mig. Vår nyaste låt Elise kom till exempel till på en natt.

Singeln Elise har redan hunnit spelas flitigt på studentradion i Lund, Radio Nova i Norge och hos oss på bland annat Yle X. Den känns som en väldigt genomtänkt hitlåt. På en konferens i fjol fick låten Shoreline mycket internationell uppmärksamhet och valdes av branschfolket till den med störst kommersiell potential för till exempel film och reklam.

– Vi har medvetet velat göra låtar som fastnar men med "edge". Det är absolut ändå ingen tuggummipop, påpekar Ojala.

– Om det var riktigt kommersiell musik skulle vi inte kunna ha så mycket eko i låtarna, inflikar Hakava.

– Jag är ett stort fan av Beach Boys, som har influerat vår musik en hel del. Bland annat innehåller våra låtar massvis av ljudlager. Dessutom har vi inspirerats av allt från 90-talets r'n'b och 50-talets jazz till 70-talets syntmusik – sådant som jag lyssnat på som barn, säger Anttila.

Ojala och Hakava har länge spelat i det inhemska shoegaze-bandet Pooma som är lite som en syster till Aves. Efter att Pooma för några år sedan kom ut med sin skiva ville Ojala prova på att skriva poppigare musik. Anttila hade precis flyttat från Tammerfors och de började jobba tillsammans på Stereotype, en studio och ett video- och ljudproduktionsbolag som Ojala äger tillsammans med Oskar Skaag.

– Först snodde vi också Joonas basidéer från några demor han hade, men bad honom sedan med i vårt band, säger Ojala.

Ljus i mörker
Trots att Aves musik är glad och bubblig har den ändå uppstått ur väldigt svåra och personliga upplevelser.

– Egentligen handlar albumet om motstridigheten mellan kropp och själ och addiktioner. När förlorar man sig själv i en addiktion eller en relation? För mig har musiken varit en form av terapi, att söka ljuset i allt det mörka. Jag var deprimerad en lång tid och åt antidepressiva, vilket gjorde att jag tappade bort mig. I ljudvärlden har jag skapat en sorts tillflyktsort, berättar Anttila, som skrivit de flesta av låtarna.

Hans pappa dog för ett par år sedan, och i sin musik ville han skapa en så vacker och bra plats som möjligt där han nu kan föreställa sig honom.

– En sorts himmel kan man kalla det. Samtidigt har jag också behandlat mina motstridiga känslor till högre krafter.

Spelar varandras instrument
Ofta börjar Anttila med att sampla musik och pussla med bitarna. Ibland roterar bandmedlemmarna också och spelar varandras instrument för att hitta nya infallsvinklar. När materialet till skivan skulle börja mixas testade de olika mixare.

– När den vi valde sa att nu får det räcka, gör det bättre själv, så bara blev det så att jag gjorde också det själv. Och det blev bättre. Jag har också gjort skivkonvoluten själv. Då blir det åtminstone som man vill, säger Anttila, som ibland traskat hem från studion först sex på morgonen.

Han har dessutom ett krav på musiken:

– Jag måste själv vilja dansa till den. Dansar inte jag dansar knappast någon annan heller.

Vad har ni för ambitioner?
– Att dra från Finland så fort som möjligt. Man blir inte stor här om man inte gör musik på finska. Målet är att bli ett globalt existerande band, inte ett källarband i Finland, säger Anttila.

Hakava är mer återhållsam.

– Allt är möjligt, men realiteten är att det finns för många band, och det kommer hela tiden in nya. I dag har skivbolagen inte så stor betydelse, det är via bloggarna man kan brejka. Noterar musiksajten Pitchfork dig kan det explodera, säger Hakava.

Följande steg ut i världen är i varje fall att spela i Berlin på festivalen Nordic By Nature på midsommarafton.

Aves debutskiva Sun Sky a Floating utkommer den 20 juni och bandet har skivsläpp på Tavastia i Helsingfors den 4 juli.