Vissla till trädet – det visslar tillbaka

Terike Haapoja har för tillfället ingen ateljé. Det behövs inte eftersom största delen av arbetet sker digitalt och involverar forskare, programmerare och elektriker. Nu  installerar hon sina verk i Nordiska paviljongen på biennalen i Venedig som öppnar den 1 juni.

Allt levande är centralt för Haap­oja, som inte vill ifrågasätta de skillnader mellan människor och andra arter som ansetts självklara. Besökarna får via olika tekniska installationer direktkontakt med andra livsformer. Du kan vissla till ett träd och det visslar tillbaka. En sensor reagerar på utandningens koldioxid, som används i trädets fotosyntes.

Haapoja vill påminna oss om att vi konkret är en del av naturens kretslopp.
– I samarbetet med olika forskare uppstår en spänning eftersom vetenskapen ofta objektifierar naturen. Det gör också den teknologi, som ofta styr människans uppfattning av naturen.

Haapoja använder teknologi, men strävar efter upplevelser, inte mätresultat.
– Det är egentligen inte teknik och vetenskap mina arbeten handlar om, utan livets grundvillkor som döden, utanförskap och att vara annorlunda.

Ett verk översätter en förmultningsprocess till ljud, ett annat är ett självporträtt i form av en bakterieodling. Ett helt nytt verk inbegriper de tre plataner som växer mitt i paviljongen.
– De flesta av verken har visats tidigare, men aldrig så här stort. De utvecklas också hela tiden.

De andras parti
The Party of Others är i högsta grad ett fortgående arbete och mycket mer än ett eget konstnärligt projekt. I Finland har Toisten puolue ännu inte lyckats bli ett registrerat parti, men föreningen söker pengar för att anställa en informatör och vid nästa val fortsätter verksamheten.

Målet är ett samhälle som inte utesluter någon art. Frågan är om man borde lämna naturen i fred eller ha kontakt med den.
– Det handlar om hur man representerar natur, hur man visar den och om att ge naturen, som inte kan tala, en röst i samhället.

Föreningen kommer i höst att hålla en workshop för att skriva ett till sin spets draget förslag till ny djurskyddslag, eftersom den ska förnyas nästa år.
– Lagförslaget ska bli som om djuren skrev det själva. Någon djuruppfödning ingår inte. Men det är svårt att språkligt gestalta ett samhälle med gemenskap för alla arter. Språket bär så starkt på idén om ”de andra”.

Enligt Haapoja har politiken försvunnit från politiken. Allt fler beslut fattas utifrån ekonomi.
– Den nuvarande ekonomiska modellen är ohållbar, den leder snart till att bara de arter som människorna behöver finns kvar.

Politik mellan arter
Enligt Haapoja leder uteslutandet av djur till att vi kan tänka oss att utesluta människor från samhället, genom att se dem som djur, som man tidigare kunde uppfatta slavar eller kvinnor.
– Krav på etnisk renhet och oftast också krig baserar sig på det här tänkandet, att alla inte har samma värde.

Inför riksdagsvalet i Sverige nästa år kommer hon att lansera De Andras Parti, som också strävar efter att registreras. I Venedig får The Party of Others mer formen av en presentation än partipolitik, möjligen med intervjuer gjorda på plats under utställningen.

Biennalutställningen i Giardini bygger på nationsgränser, med trettio permanenta paviljonger som representerar olika länder. Med utställningen vill Haapoja flytta fokus från det nationella till politiken mellan arter.

Kan konsten förändra världen?
– Absolut, men det går långsamt. En aktivist måste utgå från realpolitiken. En konstnär kan ifrågasätta värderingar och ställa upp andra, mer utopistiska sätt att tänka.

TERIKE HAAPOJA

Född: 1974 i Porkala, bor i Helsingfors.

Utbildning: Jobbar nu med doktorsavhandlingen ”Technologies of Encounter”.

Aktuell: Den första finländska konstnären som gör en soloutställning i Nordiska paviljongen på biennalen i Venedig i sommar.

Kulturupplevelser: Patti Smiths hela produktion.

Naturupplevelser: Jag tillbringade mycket tid ensam i de gamla skogarna på Porkala udd när jag växte upp. Skogen och djuren var mina kompisar, mina gäng.

Konstnärliga höjdpunkter: Den sortens misslyckanden att göra som man ska som leder till att man lyckas bryta sig loss från det konventionella. Ett verkligt misslyckande vore att bara följa konventionerna.