Güttler och Helsingfors fann varandra

När Michael Güttler blev ombedd att dirigera La Traviata på Finlands Nationalopera i januari i samband med att operan sökte ny chefsdirigent blev han så förtjust i orkestern att han senare valde att tacka ja till posten. Operastiftelsens styrelse godkände i torsdags anställningen.

– Den främsta orsaken var faktiskt den fantastiska stämningen i huset och samspelet med orkestern. Jag har jobbat så länge som dirigent att jag kan läsa orkestern och förstår hur musik skapas – det viktiga är inte var man uppträder utan hur. Orkesterns nivå var också imponerande. Jag vill verkligen understryka hur uppmärksam och lyhörd den var trots att vi knappt hann repetera tillsammans. Responsen visade att känslan var ömsesidig.

Som den största utmaningen ser han den knappa tidtabellen. På kort varsel har Güttler ändå lyckats boka om sin kalender för att kunna ta över i höst. 

– Det hade inte lyckats bättre med planeringen även om vi hade börjat för tre år sedan, säger han.

Güttler växte upp i Dresden under DDR-tiden och studerade violin, trumpet, piano och dirigering. När muren föll kunde han resa omkring och vann otaliga tävlingar, bland annat en för balettdirigering i London. Tiden i Italien där han bott i sammanlagt tre år nämner han som det viktigaste steget i sitt liv.

– Jag lärde mig den italienska repertoaren tillsammans med italienska sångare och kan italienska nästan lika bra som tyska.

Hoppade in för Gergijev
Güttler är känd för att snabbt rycka in och ändå göra bra ifrån sig. Den berömde dirigenten Valerij Gergijev anlitade honom 2002 för att assistera vid inövningen av Wagners Nibelungens ring vid Mariinskijteatern. Sitt stora genombrott fick Güttler efter nyårsnatten till 2003 då en representant för Mariinskijteatern ringde honom och bad honom att samma kväll dirigera den tredje delen av ringcykeln i stället för Gergijev, som hade insjuknat efter nyårsaftonen. Sedan dess har Güttler varit första gästdirigent vid Mariinskijteatern.

– Än i dag har jag ett starkt emotionellt band till Wagner, det gav mig ett så starkt lyckorus att jag aldrig kommer att glömma känslan. Jag har också utvecklat min egen Wagner-stil främst genom att jobba med sångarna, som ofta glöms. Sångaren måste få en chans att sjunga. Det normala är att orkestern spelar för högt vilket leder till att sångaren tvingas skälla som en hund.

Vad kan du tillföra Nationaloperan i konstnärligt hänseende?
– Jag har en viss flexibilitet och mångsidighet när det gäller att behärska olika stilar. Jag kan den tyska repertoaren väl, liksom den italienska och den ryska i viss mån. För mig är det en omöjlighet att dirigera en opera där jag inte förstår språket, säger Güttler, som själv förutom modersmålet tyska talar flytande italienska, franska, ryska och engelska.

Stämmer det som en del påstår att enda vägen till den absoluta internationella toppen går via orkesterdiket?
– Absolut! Alla stora namn i det förflutna har inlett sin karriär i ett operahus. Huvudorsaken är att man lär sig att handskas med det oförutsägbara i operans orkesterdike medan allt borde gå väl under en konsert bara man tränat ordentligt.

I Güttlers fall har det handlat om både tur och talang.

– Jag lär mig extremt snabbt. Det är jag inte särskilt stolt över eftersom det är tekniskt – lite som att lära sig köra utan att krocka – men det gjorde det möjligt för mig att hoppa in snabbt och dirigera verk som jag inte känt bra till. Det skulle jag inte göra längre.

Vad vill du uppnå på Nationaloperan?
– Det uttalar jag mig om så fort jag har bekantat mig bättre med mitt jobb. Kompetens kommer utifrån kunskap, i början kommer jag att behöva hjälp.

Güttler har ändå tillsammans med Nationaloperans nya konstnärliga ledare Lilli Paasikivi möjligheten till ett närmare samarbete med operahusen och orkestrarna i Ryssland, som Güttler har goda kontakter till.

Michael Güttlers ryska fru och hans treåriga dotter och ettåriga son bor kvar i Tyskland.

– Det är klart att det är svårt, men det skulle det vara även om jag var frilans och åkte runt på turné. Familjen kommer ändå hit i sommar och reser med mig då och då.

Profil:

• Michael Güttler, född 1966, växte upp i Dresden.
• Från och med augusti tar han tar över som chefsdirigent efter Mikko Franck. Den första konserten Güttler dirigerar blir Brahms Ein Deutsches Requiem i Johanneskyrkan i november.
• Güttlers kontrakt är treårigt med en option på två år till.
• Han har också gästat statsoperan i Wien och Bolsjojteatern i Ryssland.