Inte ett barr osorterat

I en kylig industrihall i Somero står sju enorma vedsäckar med björkklabbar redo för transport till Venedig. På golvet ligger 100 kvadratmeter skog noggrant sorterad i prydliga fält.

Antti Laitinen har haft bråda dagar ända sedan han i höstas utsågs till en av Finlands två konstnärer på Biennalen i Venedig i år.

Konstnären är inte känd för att göra det lätt för sig. Han har tidigare byggt en båt av bark hittad på marken, och seglat från Porkala till Estland med den. Nitton timmar tog färden som förvånansvärt nog lyckades. Laitinen har bott fyra dagar i skogen utan kläder, mat och dricksvatten, byggt en egen ö av stenbumlingar och grävt en grop för att sedan ställa ut tre stenar: en som han hittat efter sju minuters grävande, en efter sju timmar och en efter sju dagar. Ofta handlar hans projekt om fysiska ansträngningar på gränsen till det orimliga.

Skogsarbete
Det senaste halvåret har bestått av arbete med motorsåg och yxa, men också verktyg som dammsugare och trycktvätt. För verket Forest Square använde Laitinen en skogsplätt på tio gånger tio meter. Allt som växte där sågades och skars i bitar för transport till det tillfälliga arbetsrummet. Cirka tjugo granar och resten av vegetationen ligger nu på en lika stor yta på golvet sorterade i mull, rötter, mossa, grenar, barr, kottar och ved. Djurriket representeras av döda skalbaggar och små klumpar av avföring.

– Det var roligt att fundera ut tekniska lösningar för separeringen. Jag sög in mull och mossa i en industridammsugare av cylindermodell. Eftersom mossan är lättare lade den sig överst i dammsugarens behållare. Finputsningen skedde med bärrensningsgaller. Med en trycktvätt tog jag bort mullen från rötterna och sen silade jag bort vattnet från mullen med myggnät.

Trycktvätten fungerade också för att få bort barren från grenarna. Nästan en kubikmeter barr fick han ihop. Man kommer att tänka på folksagornas unga hjältar och hjältinnor som måste utföra omöjliga uppgifter för att nå sina mål. Ett par praktikanter har hjälpt till men arbetsdagarna har ändå blivit 14 timmar långa de senaste månaderna.

Vad söker du i den fysiska ansträngningen?
– Arbete är sådant. Det här är det jobbigaste jag gjort, men det var mer enformigt än svettigt. Att sortera allt var fruktansvärt tråkigt och det blev en kamp för att hålla tidtabellen, men det är resultatet som betyder något.

En tio gånger tio meters installation ryms tyvärr inte i Aalto-paviljongen, så den sorterade kompositionen kommer att visas som fotografi tillsammans med bilder av skogsavsnittet före och efter operationen.

Frankensteins björkar
Fyra ton väger björkklabbarna som åker i förväg till Venedig för att på plats fogas ihop med hammare och spik och återuppstå som fem björkar utanför paviljongen. Tree reconstruction heter Laitinens andra stora verk på utställningen.

– De blir en sorts Frankensteins monster-träd, perfekt ihoppusslade kan de inte bli.

I början av maj åker han själv till Venedig för att rekonstruera träden och hänga utställningen, som kompletteras med äldre verk, bland annat öbygget It’s my Island (2007).
– Det femte trädet kommer jag att spika ihop som en performance under vernissagen.

Många av dina arbeten kretsar kring naturen. Varför?
– I början hade jag inget arbetsrum. När jag skulle göra något gick jag alltid till skogs, men för den skull behöver verken inte handla om naturen. Jag försöker göra något som egentligen är omöjligt, att ta isär skog och sätta ihop den igen. Det är en sorts lek där jag måste utveckla egna regler, det finns inga färdiga m odeller. Resultatet blir fascinerande absurt och komiskt.

Vad har du för förväntningar på  Biennalen?
– Det är mer spännande att ha lyckats göra ett så här stort arbete än att det ska visas i Venedig. Där finns så mycket konst att det kan var svårt att skilja sig ur mängden.

Biennalen i Venedig

• Öppnar den 1 juni och pågår till den 24 november. Udda årtal visas bildkonst, jämna årtal arkitektur.

• Finlands bidrag Falling trees är den gemensamma titeln på de två finländska utställningarna och syftar på ett träd, som föll över Aalto-paviljongen för två år sedan. Kuratorer är Mika Elo, Marko Karo och Harri Laakso.

• I Aalto-paviljongen visas verk av Antti Laitinen (f. 1975).

• I Nordiska paviljongen visar Terike Haapoja (f. 1974) en helhet som tar upp förhållandet mellan byggande, teknik och natur utgående från paviljongens arkitektur, och kommenterar tanken om nationalstater och förhållandet mellan människor och andra arter på ett politiskt plan.