”3D-tekniken kommer att förändra dansfältet”

Valtteri Raekallio och Thomas ­Freundlich sprudlar av energi och iver när de talar om sitt nyaste skötebarn, dansfilmsfestivalen Loikka, som startar i dag. De har också tidigare år medverkat som filmmakare men efter att festivalens förra konstnärliga chef Hanna Pajala- Assefa lämnade projektet efter fem år tog Raekallio och Freundlich över.

De har varit goda vänner sedan de träffades på Nationalbalettens balettskola för ungefär femton år sedan. Redan då ordnade de mindre dansfestivaler tillsammans och under årens lopp har de, förutom att de bägge gjort framgångsrika karriärer som nutidsdansare, också drivit webbtidningen Liikekieli tillsammans.

– Vårt teamarbete börjar vara väl sammansvetsat vid det här laget, säger Freundlich.

Festivalledarna har haft hjälp av ett dussin frivilligarbetare: dansproffs, dansamatörer och biofantaster – till en stor del samma gäng som driver festivalerna Kärlek & Anarki och Esbo Ciné.
Raekallio och Freundlich har funderat en del på vad som är temat för årets festival, men har kommit fram till att det inte finns något särskilt sådant.

– Dansfilm kan vara nästan vad som helst. Antingen utgår man från rörelsen eller från det visuella, men också allt däremellan. Vi har leranimationer som kombinerats med levande dans – fantasin är gränslös, säger Raekallio och fortsätter:

– Dansfilmsfestivalen är ett utmärkt sätt att bekanta sig med högklassiga dansnummer. På nittio minuter hinner man med tio–tolv kortfilmer, som alla visar vitt skilda syner på dans. Köper man en biljett till en nutidsdansföreställning av samma längd kan det hända att föreställningen inte öppnar sig för åskådaren.

Tillåtet att luras
På fyra dagar hinner man se 80 olika filmer, varav 26 är inhemska.

– Som bäst innehåller en dansfilm både ett starkt rörelsespråk och är visuellt imponerade. Den är en kombination av rörlig bild och en dansande människa – även om vi här också har en dansande elefant, säger Freundlich.

Dansaren strävar ofta efter att hoppa allt högre, snurra allt fler varv och göra allt svårare tricks. Hur mycket får man ”lura” åskådaren i dansfilm?

– Hur mycket som helst! Att luras är ju bra, säger Raekallio.

– Det finns de som följer vissa dogmer men när vi agerar kuratorer vill vi uttryckligen se vilka fantasifulla verk filmmakarna lyckas skapa. Det viktigaste är att den är välgjord, fortsätter han.

I kortfilmen Waiting Song där Raekallio dansar tillsammans med sin hustru Inka Tiitinen utgick de från en pardans som kom till på ett par veckor, och runt koreografin har de byggt upp visuella idéer.

– För en liveföreställning där produktionsprocessen är tidskrävande hade tidtabellen varit för kort. Men med dansfilmen kunde vi filma in materialet på någon dag och lägga mer tid på redigeringsarbetet. Som koreograf möjliggör filmen att man med lite mindre resurser kan förverkliga en konstnärlig idé, säger Raekallio.

Freundlich har gjort dansfilmen Seven Theses i samarbete med koreografen och dansaren Petri Kekoni. Kekonis tidigare koreografi har omarbetats så att materialet används på så många sätt som möjligt i olika spännande miljöer.

För festivalledarna har det varit viktigt att hålla kvar den speciella stämningen och den öppna växelverkan mellan konstnärerna och publiken.

– Det är glädjande att se hur konstnärerna också hittar nya samarbetspartner, och några år senare kan vi här på festivalen se vilka filmer de gjort tillsammans, säger Raekallio.

Som tidigare dansare på bland annat Stadsteaterns danskompani brukar Raekallio känna igen en stor del av danspubliken.

– Men festivalen består till en stor del av personer som uttryckligen är filmintresserade, säger han.

Bland de utländska filmerna lyfter de speciellt fram den kanadensiske regissören Guy Maddins dansfilm Dracula – Pages from a Virgin’s Diary, som visas på fredag och lördag.

– I den kombineras stumfilmens berättarstil med romantisk balett och extremt snabba klipp, säger Freundlich.

– Det är helt absurt! Jag vågar påstå att ingen sett något liknande förr, inflikar Raekallio.

3D-tekniken intresserar
Freundlich och Raekallio är oerhört intresserade av 3D-filmer och det potential som finns i dem.

– Vi tror starkt på att 3D-tekniken kommer att förändra hela dansfältet eftersom den möjliggör att samma element som finns i en liveföreställning kan överföras till filmduken. Verken kan också spridas till en större publik. Det finns fortfarande många utmaningar och mycket att lära sig men vi är på väg åt rätt håll, säger Raekallio.

Wim Wenders film Pina och Matthew Bournes Svansjön (i modern version) är två 3D-filmer som visas parallellt under festivalen.

– Vi har valt dem för att se utvecklingen i tekniken. Personligen tycker jag att Wenders lyckats bättre med att föra fram livemomenten från föreställningen än Bournes. Vissa verk har jag sett live och tycker att koreografens idéer kommer bättre fram än om man sitter på operans tredje balkong. Att man lyckats så väl gör det till ett reellt alternativ till liveföreställningen och det är väldigt intressant, säger Raekallio.

– De senaste hundra åren har den största utmaningen varit hur man kan förmedla känslan av rum och närvaro till den tvådimensionella filmduken. 3D öppnar helt nya möjligheter, säger Freundlich.

– Efter stora Hollywoodproduktioner som Moulin Rouge och Black Swan, och i efterdyningarna av 3D-tekniken har efterfrågan på dansfilmer vuxit enormt. Det händer mycket just nu, säger Raekallio.

Från att ha varit en liten marginell festival har Loikka i dag vuxit till en internationellt erkänd dansfilmsfestival. Vilka mål har ni för framtiden?

– Bra fråga. Andorra och Dubrovnik är ett utmärkt ställe för oss, men tvåhundra platser är max och kapaciteten börjar vara nådd. Vi har utvidgat festivalen till att också omfatta Orion, men allt ligger nära och lätt till hands. Följande steg är något helt annat, men vi måste först förstå vad det kan vara för att kunna sträva efter det, säger Raekallio.

Loikka:

• Vad: Finlands enda dansfilmsfestival som i år firar sitt sexårsjubileum. Ordnas i Helsingfors den 21–24 mars. Konstnärliga ledare är Valtteri Raekallio och Thomas Freundlich.
• Program: Festivalen visar under fyra dagar över 80 dansfilmer, varav 26 är inhemska. 15 dansfilmer har världspremiär, 8 av dem är inhemska. Programmet kan ses på: www.loikka.fi.