Skruvade och ambitiösa älskare

Hbl träffar de sex medlemmarna i Häxjesus på ett kafé i Berghäll. Soundansvarige Mitja Sirén har riggat upp ett hifi-system med 30 kg tunga aktiva högtalare. På bordet intill soffan ligger tapas, snacks och öl.

– När vi gör något vill vi göra det ordentligt. Det är så Häxjesus fungerar, säger Mitja.
Inte skrytsamt, bara självklart.

Kafélokalen är i dag stängd för allmänheten, så askkopparna åker fram och innan vi hinner trycka på play för att lyssna igenom albumet är luften redan tjock av cigarettrök.

Före det drar sångaren Anders ”Flanders” Sundström sig till minnes hur det hela började för snart sju år sedan.

– Jag hade länge gått och ruvat på tanken att grunda ett punkband. När jag såg den svenska filmen Tjenare kungen (2005) kom inspirationen och adrenalinkicken, och jag började ringa runt till folk jag kände som kunde spela.

Det första samtalet gick till kompisen Gogo Idman som blev gitarrist, och Akse Pettersson som  tackade blankt nej till att blir trummis.

– Jag ville spela gitarr.

Platsen som trummis gick i stället till Jonatan Sundström.

– Jag visste att han sysslade med musik, men tänkte aldrig att han kunde vara trummis för han var så lång, säger Flanders.

Jonatan hade tidigare lirat ihop med barndomsvännen och basisten Johannes Tabermann – den enda i Häxjesus som hade riktig erfarenhet av rockband.

Bandet – en familj
Den första bandträningen skedde hemma hos Flanders. Jonatan trummade på tomma papplådor och basen kördes ut genom stereoanläggningen. Det finns fortfarande bandningar kvar från den sessionen.

– Feelisen var genast rätt, säger Jonatan.

– Men vi märkte snabbt att det nog inte blir något punkband av oss, säger Gogo.

Låtskrivandet blev i stället en mer invecklad och mycket demokratisk process, där alla bidrar och säger ifrån.

– Man kan komma med ett riff eller en melodistump till replokalen, men man kan vara säker på att den i slutet av dagen låter som något helt annat än man tänkt sig, säger Akse.

Den ”skruvade men höga ambitionen” och alla medlemmars kreativa input ledde till låtar som inte liknade något annat. När Flanders skickade några inspelningar till Mitja kom svaret i ett ord: ”Genialiskt!”

– Ett stort steg för oss var när Johannes lämnade sina andra band för att satsa på Häxjesus, säger Jonatan.

– Nå, det var ett lätt beslut. Jag insåg att det här var bandet som jag alltid väntat på.

– Det var då vi blev en familj, säger Mitja. En familj som tycker om att göra saker tillsammans. Vi är i kontakt dagligen, ibland dygnet runt.

”Vi är världens bästa band”
Med den krävande och kompromisslösa Mitja som producent, manager, sjätte medlem samt ljud- och ljusansvarig har Häxjesus gjort sig känt som ett ambitiöst och övertygande liveband.

Skaran av diggare har vuxit långsamt, men de som ”blivit bitna” har fastnat för gott. Trots att inga inspelningar har släppts sjunger publiken redan med i texterna.

– När vi kommer någonstans för att spela så börjar vi med att ta full kontroll över stället. Oberoende om det är en källarhåla eller en riktig rockklubb så ser vi till att platsen förvandlas till en Häxjesuskonsert, säger Johannes.

En talande scen är när bandet på väg till en spelning satt i bakvagnen på en skumpande skåpbil och limmade färgpapper runt lysrör. Eller som musikskribenten Janne Wass beskrivit det: ”När Häxjesus kommer har de alltid en halv teaters teknikutrustning med sig.”

– Vi är ett bra liveband. Atmosfären ska förändras när vi kommer på scen, säger Johannes.

– Vi är världens bästa band, säger Mitja. Och det borde alla som har ett band tycka.

– Jag tycker det borde vara en mänsklig rättighet att spela i band. Den där känslan av att skapa något som är större än summan av delarna är fantastisk, säger Akse.

Nästa album redan runt hörnet
Trots att Häxjesus ”föddes” redan 2006, har det dröjt tills mars 2013 innan debutalbumet Flickmusik äntligen släpps. Folk har redan hunnit skämta om ”Svenskfinlands Chinese Democracy”, men det finns en enkel orsak till dröjsmålet.

– Albumet har inte varit färdigt tidigare. Först nu är vi alla nöjda med det, säger Mitja som stått för inspelning och mixning.

Och eftersom det är Häxjesus det är frågan om, så skulle också bandningen av plattan göras på ett unikt sätt.

– Vi byggde en egen studio i en kåk cirka 100 kilometer från stan där vi bodde och spelade in, säger Mitja. Och när det var färdigt rev vi studion.

Flickmusik kommer ut i fysisk form endast som vinylskiva, men köper man den får man nedladdningskoder till digitala versioner också. Bandet tror på vinylens återkomst, men det var kvalitets- och soundfrågor som avgjorde.

– Vi gör inga cd:ar trots att det hade varit billigare. Det är dels en estetisk fråga, och dels ryms det mera information på vinyl än cd. Mera ljud, helt enkelt.

Plattan mastrades också speciellt för vinylformatet, och ännu under tryckprocessen har bandet lyssnat och ratat flera upplagor, och skickat det tillbaka med instruktioner om förbättringar.

– Nu är vi alla nöjda med det, så nu är det färdigt. Nu kan vi äntligen släppa det, säger Mitja.

Det finns material för ett, kanske två album till, och Häxjesus planerar redan nästa studiosession. Det ska inte dröja lika länge för uppföljaren, lovar Mitja.

– Det är nu det börjar på allvar.

Häxjesus firar skivreleaseparty för albumet Flickmusik på Semifinal i Helsingfors ikväll, torsdagen den 7 mars.

Häxjesus
• Vad: Finlandssvenskt rockband med rötter i teatervärlden.
• Vem:
• Anders ”Flanders” Sundström (sång),
• Gogo Idman (gitarr),
• Akse Pettersson (gitarr),
• Johannes Tabermann (bas),
• Jonatan Sundström (trummor),
• Mitja Sirén (theremin, mixerbord, ljus, teknik m.m.).
• Bonus: En serie musikvideor för samtliga sånger på albumet (hittas via bandets Youtubekanal Haxjesusvideo.)