Hakim är veckans dj

– När vi började 2009 slog vi direkt fast att vi ska göra något som inte finns, något som ingen gjort tidigare, säger Hakim Hietikko, sångare i uppmärksammade och kritiserade crossovermetalpumpen For The Imperium. 

Det blev en oortodox sillsallad av genreöverskridande låtar och rifforgier. Ena sekunden hardcore, nästa progg, sen lite balladstuk och … ja, ni fattar. Hakim ser konceptet som provokativt, men också som en ”old school-grej", att man spelar preis vad man vill i stället för att försöka passa in och låta som något bekant. När inget längre provocerar, så retar det ännu folk att ett band med vett och illvilja bryter mot metallens heliga genregränser.

– Vi vill slå dig rakt i de mjuka kroppsdelarna, där det känns som mest. Du säger att du är allätare i musik? Nå, tugga på det här! 

Hakim språrar in i en lång utläggning om musiklivet i Finland i dag. Tonårsstjärnor som Robin får stryk ("våldtagna av skivbolagen, lärde de sig inget av Michael  Jackson"), manliga sångare som Samuli Putro och Herra Ylppö tar en spark ("de kan ju inte sjunga ordentligt, låtasas vara så tuffa men skriver ändå lyrik om flickor och fjärilar och sommarnätter") och våra kvinnliga stjärnartister benådas inte heller ("vem hör någon skillnad på dem"). 

– Lyssna bara på alla artister som har något eget! SOAD, The Clash, Slipknot, Rush … fuckin Phil Collins, de har alla vågat just sin egen grej och blanda genrer om det behövdes.

Förväntningarna på nya albumet är hoppfulla, men bandet har redan hunnit skratta åt den kritik de vet att kommer. Vänder vinden rätt så faller plattan i god jord, vill det sig illa faller den i glömska. DEt kan kvitta tycker Hakim.

– Vi gör inte det här bara för lyssnaren, vi gör det för oss själva också. Och vi vet att det är bra. Men det kan gå som för Refused, till exempel. De var ett av världens absolut bästa band, men de förblev ett kultband för hardcorediggare. Det ödet skulle jag inte ha något emot. 

På nya plattan finns också en låt på svenska, helt i linje med "vi gör vad vi vill"-etoset. (Denna skribent tycker att Satan det gör ont dessutom är en av skivans absolut bästa låtar.) 

– Den är faktiskt bra, och jag vet att jag låter lite annorlunda när jag sjunger på svenska. Det är konstigt hur tonen i rösten ändras när man byter språk, säger Hakim som själv är finsk men talar en klingande rikssvenska på grund av uppväxtåren i Svedala. 

Nästa vecka bär det av till England för en kort turné, och sedan kommer For The Imperium hem till Finland och firar albumet med en serie konserter.  

– Det känns alltid bra att släppa en skiva, demo, ep, vad som helst, bara lämna över den och se vad folk tycker. Men till slut spelar det ingen roll vad de tycker. Gör man sån musik som vi så kan man aldrig be om ursäkt. 

Det gör vi inte. Och i väntan på spelningarna i hemlandet kan vi trycka play på låtlistan nedan som Hakim pulat ihop för Hbl Fredag. Mycket nöje! 

Brad Paisley - Working on a Tan
"En av Amerikas största countrystjärnor. Inte bara som sångare, men när man lyssnar på hur bandet spelar. Shit va dom e bra."

Kvelertak - Bruane Brenn
"Ett coolt band från Norge som kan sin hardcore/rock-grej med en jävligt hård attityd. Speciellt låten "Mjöd" bör lyssnas."

Nero - Me and You
"Gillar inte riktigt deras dubstep eller va fan man ska kalla det. Men soundmässigt funkar det bra o du får en jävla bra vibe."

Cypress Hill feat Rusko - Roll it, light it
"Gamla old school-rapparna gjorde en riktigt bra skiva. Denna låten påminner oss hur jävla bra groove dom har när dom rappar."

Bastille - Flaws
"Ett bra exempel av hur bra basic pop kan komma från England. Med tanke på hur mycket skit det kommer så tycker jag att dom lyckades med den här låten."

Propagandhi - Dear coach's Corner
"Bästa melodisk HC som har kommit ut under senaste åren. Rekommenderas!"

Refused - New Noise
"Den här blir aldrig gammal, hur mycket du än lyssnar på den. Swedish hardcore at its best!"

Raised Fist - Friends and Traitors
"Ett annan svenskt band som inte tycks bli äldre hur mycket man än lyssnar på det."

Converge - Dark Horse
"Tekniskt o brutalt. Say no more!"

Biffy Clyro - Black chandelier
"Ett band som jag har börjat gilla sakta men säkert. Men är ändå osäker hur länge jag kommer att lyssna på dem."