Sällsynt samarbete stärker Sibelius-Akademin

När vi träffas på Musikhusets kafé beskriver cellisten Kristiina Hirvonen och tubisten Joonas Vartio, båda sista årets studerande vid Sibelius-Akademin, sina tankar inför resan med blandade känslor.

– Alan Baer som är en av världens bästa tubister undervisar i skolan och elevernas nivå är säkert därefter. Det är ett toppgäng vi får spela med. Man måste psyka sig själv lite grann innan resan, säger Vartio.

– Visst är det fantastiskt, men samtidigt vet jag ännu inte hur viktigt det är och vad jag ska förvänta mig. För mig har Juilliard alltid haft en speciell glans. Jag har sneglat lite på priserna, men terminsavgiften ligger på 55 000 dollar. Förutom att det är svårt att komma in faller det på priset, säger Hirvonen.

Men i mars blir det äntligen av att åka – om än bara för nio dagar – när Sibelius-Akademin och Juilliard School of Music and Drama inleder ett nytt samarbetsprojekt. Fjorton studerande från Sibelius-Akademin bildar tillsammans med tretton studerande från Juilliard en kammarorkester under ledning av finländska dirigenten Susanna Mälkki. Gruppen från Finland gästar Juilliard School i New York i nio dagar och samarbetsorkestern uppträder på Lincoln Center den 28 mars.

I augusti är det Juilliard-studerandenas tur att resa till Finland och, tillsammans med gruppen från Sibelius-Akademin, ge en konsert på Musikhuset i Helsingfors. Studerandena har valts ut genom en provspelning. Hirvonen och Vartio tror att en del sållades bort redan på grund av att repertoaren var så svår och informationen om provspelningen kom med kort varsel.

– Visst ser det bra ut på cv:n att ha deltagit i ett projekt som detta. I Finland är det fortfarande talangen som avgör, men ute i världen kan man gallras bort på basis av pappren redan när man anmäler sig till provspelningen. Visst kan vistelsen öppna nya möjligheter, arbetsmarknaden är stenhård för tillfället, säger Hirvonen.
Trots att tidtabellen under besöket är tajt tänker de båda försöka ta privatlektioner hos någon berömd musiker.

– Är det en bra pedagog kan man få omvälvande insikter under bara en lektion, säger Hirvonen.

Fint erkännande
Professor Gustav Djupsjöbacka ser samarbetet som ett fint erkännande för Sibelius-Akademin. Han är tillsammans med dekanen Ara Guzelimian på Juilliard den drivande kraften bakom projektet.

– Det här är dagens sätt att arbeta och att få göra det tillsammans med Juilliard som är en av världens mest berömda och ryktbara skolor är fantastiskt.

Projektet är en del av utbildningen, men sker under aningen mer speciella omständigheter. Här utvecklas egenskaper som man behöver i dag – en förmåga att snabbt tillgodogöra sig komplexa partitur och kunnighet att spela sitt eget instrument, säger Djupsjöbacka och tillägger:

– Marknaden blir hela tiden mer internationell och samarbetet med Juilliard är en del av en viktig internationaliseringsprocess.

Idén till projektet föddes redan 2005 i samband med att Juilliard firade 100-årsjubileum med en Europaturné som inbegrep Helsingfors och ett uppträdande i Tempelplatsens kyrka.

– Sedan dess har vi årligen ordnat en småskalig sommarakademi i New Mexico i USA, där Juilliard har varit med. I flera repriser har vi planerat turnéer för symfoniorkestern till USA, men det är dyra pro-jekt som har fallit antingen på våra eller världsskolornas problem,  berättar Djupsjöbacka.

Att det nu blir av är tack vare ett betydande stöd från Jane och Aatos Erkkos fond.

– Utgifterna är omkring 50 000 euro om vi räknar med resekostnader och hotell. Utöver det handlar det om resurser som faller inom den normala orkesterverksamheten.
Djupsjöbacka förstår elevernas invändning om att tidtabellen inför provspelningen var knapp, speciellt med tanke på hur krävande partier det är frågan om.

– Men vi hade problem med att få fram material. Faktum är att tidtabellen ofta är knapp när gäller professionella musiker också, man måste kunna vara snabb och tillgodogöra sig materialet med kort varsel.

Möjlighet att knyta kontakter
Trots att vistelsen inte är lång ser Djupsjöbacka ändå att den kan öppna dörrar för de unga musikerna.

– Man måste knacka på många dörrar för endast en del av dem leder någon vart. Men det gäller att ta alla tillfällen i akt. Dirigenten lägger märke till om någon är speciellt bra och kan rekommendera personen för antingen en lärare eller en orkester. Om man får kontakt med en bra lärare kan man återvända senare. Trots att det är dyrt finns det i dag goda möjligheter till stipendium, speciellt om man redan har ett avtal med en lärare, säger Djupsjöbacka.

Under de senaste åren har många finländska musiker varit synligt framme i New York. Från sopranen Karita Mattila, tonsättarna Kaija Saariaho och Magnus Lindberg, klarinetisten Kari Kriikku, dirigenterna Esa-Pekka Salonen, Jukka-Pekka Saraste och Osmo Vänskä till nykomlingen Mikko Franck som debuterade på Metropolitan i fjol somras.

Susanna Mälkki, som i många år varit musikalisk ledare för kammarorkestern Ensemble InterContemporain, har också gjort en framträdande karriär i New York och ombads av Juilliard att leda studerandenas orkester.

– Jag är överlycklig. Det är en stor ära för oss alla att åka till New York. Även om det är frågan om två skolor med hög nivå finns det kulturella skillnader skolorna emellan och studerandena kan ta lärdom av varandra. Mentaliteten är antagligen aningen mer tävlingsorienterad på Juilliard och disciplinen kan vara hårdare Samarbetet kan skapa fina kontakter, säger Mälkki.

För repertoaren bestämde hon sig uttryckligen för att inte välja Saariaho eller Lindberg, som bägge varit residenskompositörer i New York, utan ville presentera både finländska och amerikanska tonsättare som ännu inte är lika kända.

– Jag ville föra fram mångfalden i den moderna musiken och har valt musik av kompositörer som jag själv tycker väldigt mycket om.  I Jukka Tiensuus musik finns en originalitet som är uppiggande, den är intelligent men samtidigt lättillgänglig. Veli-Matti Puumala är stilistiskt annorlunda, den är djup och reflekterande och utgör en kontrast till Tiensuus verk.

Av de amerikanska kompositörerna har Mälkki valt stycken av ”musikens grand old man” Elliot Carter, som gick bort i fjol 104 år gammal, samt Sean Shepherd och Anthony Cheung som är unga nya musiker som Mälkki tror kommer att bli stora namn.

– Det är intelligent av studerandena att på förhand boka privatlektioner med berömda musiker men jag hoppas att de inte tar alltför mycket på sig efter repertoaren är krävande. Det här kommer att bli riktigt bra!