Mia Franck är veckans dj

Martrådar handlar om det som händer med Matilda när hennes syster tar livet av sig, om hur hon blir en hämndlysten mara som flätar martovor åt invånarna i den idylliska staden. 

Är det en skräckroman, en ungdomsroman eller vad?
– Crossoverlitteratur, fantasy med skräckinslag, ifall man vill vara petig. Med crossoverlitteratur idag avses vanligen att man skrivit för en ganska bred publik, både unga och ungdomliga. Lite så där som fantasy över lag, alltså att man snarast skriver för vissa sorts läsare än för en viss åldersgrupp.

Vilken är den mest skrämmande skräckroman du själv har läst?
– Mest skrämmande var skräckromaner när jag var yngre, och då läste jag bland annat Stephen King. Men jag skulle väl snarare säga att när det gäller skräckromaner så bygger det på en känsla och den känslan kan användas i all möjlig sorts litteratur. Det blir därför mer skrämmande att läsa nåt som inte borde vara skrämmande.

Du har forskat i ungdomslitteratur. Var det svårt med den analytiska kunskap du har om berättelsers uppbyggnad och stereotyper i ungdomsromaner att själv skriva en sådan?
– Nej. Att analysera är en grej och att skriva är en annan grej. Medan jag skriver analyserar jag inte. När jag redigerar då blir det en bra kombination, tror jag. Hittills i alla fall. 

Är det den här boken som är del ett i en trilogi, som du skriver om på din blogg? I så fall, vad har du tänkt på när du har skrivit den, med tanke på att den ska hålla i tre delar?
– Jag har skrivit den första delen för att den ska vara sin egen utan fortsättning. Helst ska varje enskild del hålla som en egen berättelse, tycker jag. Men ja, berättelsen är längre än Martrådar.

Vad har du på gång just nu?
– För tillfället håller jag en akademisk kurs i fantasy så jag funderar på mumintroll. Däremellan försöker jag hålla undan mumintrollen från mina egna texter. 

Veckans dj-listan bygger på musik du lyssnat på medan du skrivit Martrådar. Hur blev den så här?
– Man ska må lite illa ibland när man skriver, tror jag. Många av låtarna gör mig på gott humör, andra har jag valt för att de hörde ihop med en viss karaktär. Alla har däremot varit viktiga under skrivandet av Martrådar. De är bakgrundsstämning som beskriver rädsla, hat, sorg, dumhet och kärlek. För även om jag kan tycka illa om vissa av de låtar jag lyssnat på, i nåt läge är de alldeles alldeles rätt.

1. Nirvana:  All apologies (1993)
"Egentligen lyssnade jag sjukt mycket på både In Utero och Nevermind, medan jag skrev. Så pass mycket att resten av familjen möjligen blev lite trött på repeatfunktionen. Så All apologies, speciellt för den tryckta stämningen."

2. Bruno Mars: Just the way you are (2010)
"En av karaktärerna sjunger med på krogen då den här spelas. Han är sån som sjunger med i Bruno Mars. Det har effekt förstås. Jag menar lyssna på orden. Cause you're amazing just the way you are. På riktigt?"

3. Shakira:  Waka Waka (2010)
"Huvudpersonen skulle ha blivit världens bästa fotbollsspelare. Alltså har jag lyssnat på Shakiras fotbollslåt för 2010."

4. Emma Nordenstam: Jag saknar dig (2006)
"Nångång riktigt i början av alltihop, när boken var mer idé än text, lyssnade jag mycket på den här låten. Både för att den hade med idén att göra, jag menar skivan heter Varje flickas dröm och för att det hörde ihop med mig själv och att min mamma dog. Den här gick rätt in just då."

5. Timoteij: Kom (2010)
"Huvudpersonen är en mara och tja, hon väljer sång efter person. Maror fixar mardrömmar. Man behöver lite kontraster, blod och blommor liksom. Dessutom, orden passade vad hon vill åstadkomma, alltså locka till sig idioten: kom kom kom, det finns dom dom dom som ser chansen glida förbi."

6. Beyoncé: Halo (2008)
"Behövde en låt för att två unga människor skulle närma sig varann. På ett dansgolv. Och inte kunde det vara nåt som jag själv skulle ha erfarenhet av. Jag frågade den yngre generationen och sen lyssnade jag på Halo, provgungade lite. Det gick. Riktigt bra faktiskt."

7. Nick Cave: Red right hand (1994)
"Om boken hade ett soundtrack så skulle det vara Red right hand av Nick Cave. Fasen det skulle vara Nick Cave och Nirvana tillsammans. Från Nirvana till Cave eller båda samtidigt. Och Red right hand, jag bytte ut ”han” till ”hon”. You'll see her in your nightmares. You'll see her in your dreams."

8. Cyndi Lauper: Girls just wanna have fun (1983)
"Visserligen har huvudpersonen inte hår som Cindi Lauper hade när hon sjöng den här, men maran har ett mentalt tillstånd som handlar om att roa sig. Men samtidigt också det där desperata i att roligt är det faktiskt inte. Fast hon önskar hon hade kul. Lite ungefär som det kändes då på åttiotalet när man lyssnade på den här, djees så man önskade att man hade kul."

9. Martha Wainwright: Bloody Mother Fucking Asshole (2005)
"Skriva. Det har sina sidor. Martha Wainwright, tack."

BONUS: Malfeitor: Dungeon (2007)
"Skulle inte lyssna på Malfeitor så där för nöjes skull, men en av bifigurerna vred på Dungeon i bilstereon. Och just då mådde huvudpersonen så skit så hon kunde inte ens be honom skruva ner." (Se den på YouTube)