"Analoga syntar ger bättre sound"

Varför är gammal syntmusik med analog utrustning aktuell ännu i dag?
– Syntmusiken övergick under 90-talet till techno och klubbmusik, som kan vara väldigt enformig. Jag har försökt gå tillbaka till det mer traditionella med harmonier men har också tagit influenser av klubbmusik. Jag har valt att nischa mig på analoga syntar för att man får ett väldigt unikt sound. Det finns många dataprogram som emulerar det till nittionio procent, men det sista magiska får man bara från en analog synt. Till vardags jobbar jag som forskare på VTT och ville komma bort från datorn. Att spela på analoga syntar är fysiskt, det känns faktisk som att spela ett riktigt instrument.

Hur skiljer sig den här formen av elektronisk musik från dagens elektroniska musik?
– Främst skiljer sig strukturen, som i dagens elektroniska musik är väldigt begränsad. Oftast innehåller den bara ett parti som varierar dynamiskt, medan den analogiska syntmusiken är friare och har många olika partier och en popstruktur.

Vad är det som fortfarande fascinerar med gammal analog syntmusik när man i dag kan göra vad som helst med programmering?
– Det är lättare att få ljudet att låta bra på analoga syntar. Med datorn får man peta väldigt länge innan man hittar det rätta ljudet. En annan viktig orsak är livespelningarna. Själv har jag tröttnat på att se artister med laptoppar på scenen och skulle aldrig betala för att se en sådan konsert. Jag brukar kalla mig själv för en synttrollkarl eftersom jag spelar med många olika syntar och allt alstras i realtid. Det är egentligen ett under att allt fungerar på livespelningarna.

Är det här bara nostalgisk musik för gamla musiknördar eller tror du att en ny publik kan hitta Jean Michel Jarre, Vangelis, Mike Oldfield & co?
– De är mina förebilder men min målsättning är att fortsätta där de gamla mästarna slutade och vidareutveckla den analoga syntmusiken. Jag hoppas att också en ny publik kan hitta den här typen av musik. När jag gjorde min skiva lekte jag med tanken att det vore roligt om jag kunde inspirera en hel generation att hitta tillbaka till de gamla mästarna. För tillfället är det främst barn och de som vuxt upp med syntmusiken som tycker om min musik. De som är i 20-30-årsåldern får jag ännu jobba lite med.

Du har haft 200 000 Youtube-tittare och din debutskiva To Jupiter and Back placerade sig på 28:e plats på finska albumlistan. Varför tror du så många intresserade?
– En orsak tror jag är just att jag spelar med en massa gamla analoga syntar, folk är tokiga i prylar nuförtiden. Jag har sammanlagt ägt över hundra syntar och för att hitta dem kollade jag efter videor på Youtube och märkte att de ofta var väldigt dåliga. Jag tänkte att jag själv kan göra det mycket bättre och har satsat hårt på att göra det bra. Man måste veta sina gränser, om det man gör inte är tillräckligt bra ska man kunna skippa det eller jobba vidare tills det blir bra.

Jean Michel Jarre var pionjär som bidrog till att föra ut den elektroniska musiken till den stora massan. Dominique Perrier, som var Jarres keybordist gör nu comeback med sitt syntband Space Art. Tillsammans med Kebu ger de en gratiskonsert i Åbo på Dynamo 29.11 och 30.11 spelar de på Korjaamo i Helsingfors