Danskonstnär med feminism som mission

Vad handlar ditt 15-årsjubileumsprogram om?
– Det är en sammanfattning av K&C Kekäläinen & Companys 15-åriga historia. Egentligen fyllde vi precis 16 år, men har inte hunnit fira det tidigare. När man är en liten aktör är det kulturpolitiskt viktigt att påminna andra om sin egen existens. Jag har gjort många gruppverk men soloarbetet har ändå varit det mest centrala, något jag alltid återvänder till. Jag har helt klart haft tre olika soloperioder: den första i början av 90-talet, den andra i början av 2000-talet och den tredje, som ännu pågår, inleddes i slutet av 2000-talet. Jag har valt fyra solon för programmet.

Hur har nutidsdansen förändrats under de 15 år som ditt kompani har verkat?
– När vi började i mitten av 90-talet var kroppskulturen i fokus i Mellaneuropa och kroppsfixeringen kom fram också på ett genomruttet kommersiellt sätt. Det här var ett fenomen som påverkade danskonsten på ett allmänt plan och gav upphov till en sorts ny nutidsdans, med en speciell approach. Subkulturer påverkade dansen mycket. Som motvikt följde en period av konceptualisering, som lämnade starka spår i danskonsten. Nu är vi inne i en sorts post-konceptualisering där olika samhälleliga fenomen, bland annat underhållning och ironi kommer fram, det är egentligen en fusionstid där allt är möjligt.

Hur har du själv utvecklats som artist?
– Otroligt mycket! Jag är en helt annan människa i dag. Mest har jag utvecklats inombords, men det inre syns givetvis utanpå. På 90-talet var jag en arg ung kvinna, i dag är jag fortfarande inne på samma teman som då, men är mycket mera medveten om saker. Kraven är hundrafalt högre men samtidigt är jag lugnare än tidigare. Scenjaget och privatjaget har smält samman, det har jag jobbat på under hela min karriär. Jag är mer säker på min egen mission: att lyfta fram den kvinnliga synen i samhället, konsten och framför allt danskonsten!

Vilka utmaningar eller motgångar har du haft?
– Den största utmaningen var att Helsingin Sanomat valde att helt negligera oss när K&C precis hade inlett sin verksamhet trots att Iho – Skinless, och många andra verk fått positiv uppmärksamhet internationellt. Man kan välja att inte tycka om verk, det är en sak, men föreställningarna ignorerades helt och hållet. Det var svårt, men jag överlevde på grund av min nyfikenhet att undersöka dansen.

Vad intresserar dig konstnärligt?
– Jag är intresserad av samhället, och humanismen som jag granskar filosofiskt, psykoanalytiskt, via musiken, bildkonsten – och mig själv. Jag är intresserad av världen med alla dess oegentligheter och dess historia.

Festivalprogrammet pågår ända till den 15 december på Kabelfabriken.