Snödrottningen: Spännande vinterfantasi på tåskor

I balettsalen finslipas koreografin dagarna innan premiären och de sista pusselbitarna faller på plats. Normalt brukar man kunna skönja en viss oro precis inför en premiär, men här råder ett behagligt lugn trots att koreografin ännu för några veckor sedan var långt ifrån klar. Alla verkar vara ense om att det här är ett speciellt verk och alla är redo att ge järnet. I korridorerna mellan scenbytena springer såväl små isbjörnar som fantasifulla vättar förbi. Snödrottningen Tiina Myllymäki lyfter på sin tutu, och makar väg för en liten åskådare som med stort intresse har följt med huvudrepetitionen på scenen.

– Det är alldeles underbart att få dansa Snödrottningen. Hon är känslokall, men sensuell, oemotståndlig och otroligt vacker. Jag har aldrig tidigare spelat den onda parten, så det är en intressant utmaning, säger Myllymäki och fortsätter:

– Visst är berättelsen stundvis skrämmande för vem som helst, men hela publiken får vara med och kämpa mot det onda.

Traditionellt har baletten Nötknäpparen och Prinsessan Törnrosa hört till Nationaloperans julrepertoar, men balettchefen och koreografen Kenneth Greve har redan i många år haft planer på att göra en balett om Snödtrottningen, som baserar sig på Hans Christian Andersens klassiska saga. Liksom Andersen är Greve dansk och som barn brukade hans mormor läsa sagan för honom.

– Det var alltid Finland jag såg framför mig. Baletten är en hyllning till finländarna och den finska kulturen. Jag ville göra en balett som ni kan vara stolta över.

Kamp mellan gott och ont
Baletten handlar om kampen mellan det goda och det onda, om kärlek och om mod. Händelserna utspelar sig i Finland för hundra år sedan. I scenografin, som Erika Turunen och Mikki Kunttu tillsammans står för, ser vi både Helsingfors med Domkyrkan och Havis Amanda, lappländska landskap och en fantasivärld med Snödtrottningens palats. 

Det grillas också korv och badas bastu. I sagan får Kaj en skärva från Snödrottningens spegel i ögat och hans sätt att se på världen förändras. Snödrottningen rövar bort Kaj och hans bästa vän Gerda beger sig ut i världen för att rädda honom. För Greve har berättelsen två nivåer, en för barn och en för vuxna.

– En nyfikenhet väcks inom honom och han tar de första stegen in i vuxenlivet. Det är inte bara dans, här finns också ett budskap för nästa generation – att förstå att det är okej att vara annorlunda. Det fula kan vara det goda och tvärtom. Det handlar om hur man kan se väldigt olika ut i spegeln jämfört med hur man är inombords.

I Snödrottningen har Greve velat bryta mot konventioner. Den här gången spelar orkestern inte live. Musiken till Snödrottningen har komponerats av Tuomas Kantelinen, som är känd för sina åtskilliga filmkompositioner. Musiken som innehåller många specialeffekter har spelats in på förhand och strömmar ut i salen genom trehundra högtalare.

– Det var rena drömjobbet att få göra musik till en fantasybalett, säger Kantelinen.

Greve valde att inte ha riktig orkester dels för att kunna använda orkesterdiket som scen och komma så nära publiken som möjligt, dels för att han eftersträvade ett filmsound.

Det som också är exceptionellt är att sagan läses upp av en berättare.

– Jag ville skapa underhållning och prova på något nytt. Nu kan ingen säga att den inte förstår, säger Greve.

Alla föreställningar är redan slutsålda trots att man lagt in några extra föreställningar. Den 5 december har Kulturfonden bjudit in 1 300 svenskspråkiga skolelever från olika håll i landet att se baletten. Trots att skådespelaren Krista Kosonen tidigare spelat på svenska i den krävande pjäsen Morbror Vanja är hon nervös inför den här föreställningen då hon ska berätta sagan på svenska.

– Jag måste lära mig den utantill. Det blir en stor utmaning!