Drömmen om en annan kropp

Två män sitter på scenen och minns sina forna jag.
– Jag hade getingmidja och fina fasta bröst, säger den ena nostalgiskt.
– Man trodde att man var ensam om det här, säger den andre, mera buttert.

Han som hade getingmidja heter Orlando Fagin och tolkas på scen av Sue Lemström. Han som trodde sig vara ensam om att två gånger vilja könskorrigera sig heter ­Mikael ­Johansson och tolkas av ­Rabbe Smedlund. Tillsammans berättar de en historia från verkligheten.

Orlando Fagin könskorrigerades som en av de första i Sverige, år 1967. Han tog namnet Isadora och hann vara lyckligt gift i elva år innan sanningen uppdagades. Mikael Johansson könskorrigerades 1994 och ångrade sig dagen efter operationen då bandagen togs bort.

– När Orlando var ung var homosexualitet kriminellt. Han könskorrigerades för att han inte klarade av sitt liv som prostituerad och gay och för att läkarna ansåg att en operation skulle underlätta livet för honom. Mikael däremot är en konservativ person, livrädd för att vara homosexuell och obekväm med sin svaga manlighet, säger Cris af Enehielm som regisserar Ångrarna.

Initiativet till att Ångrarna sätts upp i Helsingfors är af Enehielms.

– Jag såg dokumentärfilmen och tyckte om deras sätt att samtala och olikheterna i deras människosyn och världsbild. De har motsatta utgångspunkter men delar samma sällsynta problematik.

– Man måste komma ihåg att av dem som genomgår könskorrigering är det en minimal andel som ångrar sig.
De svenska recensenterna såg i sina hyllande recensioner könskorrigeringen som en metafor för stora livsförändringar.
– Mikael hoppas att han i och med ingreppet skall bli en helt annan människa med ett nytt liv. Men när han vaknar upp från narkosen inser han att han är samma männi­ska, konstaterar Rabbe Smedlund.

Medan Cris af Enehielm drar paralleller till en undersökning om självmord.
– För många av dem som försöker begå självmord handlar det inte om att försvinna från jorden utan om att försvinna från det liv man har.

Nollställd

Varken Sue Lemström eller Rabbe Smedlund har någonsin övervägt att byta kön. Hur förbereder de sig för rollerna?

– Genom att göra som jag alltid har gjort. Jag nollställer mig och lär mig texten. Resten kommer från sådant jag inte förstår mig på, svarar Sue Lemström.
– Det är svårt. Mikael har levt ensam så länge och uttrycker sig så diffust. Ibland undrar jag vad han egentligen tänker, säger Rabbe Smedlund.

För Mikael Johansson och Orlando Fagin fick den plötsliga offent­ligheten olika verkningar. ­Johansson lever fortfarande ensam och bar i filmen peruk och solglasögon för att inte bli igenkänd. Fagin, som var livrädd inför filmen, överöstes med beundrarpost och levde upp. Han kommer att se Ångrarna på Svenska Teatern någon gång senare i höst.
– Orlando är en levnadsglad kämpe. Han är kanske inte lika sexuellt aktiv längre som han en gång varit men i motsats till Mikael utstrålar han livskraft, beskriver Sue Lemström.

Ångrarna har finländsk premiär den 17 november.